SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KURRIL kur3il2, r. l. m.; best. -n, äv. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kurrillar, pl. 1843)
Etymologi
[sv. dial. (Uppl.) kurril; avledn. av KURRA, v.2 — Jfr HURRIL]
(vard.) örfil, ”sittopp”; i sht om kraftig, smällande sådan. Knorring Ståndsp. 1: 71 (1838). SvD(A) 1936, nr 3, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content