publicerad: 1938
KURRIL kur3il2, r. l. m.; best. -n, äv. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kurrillar, pl. 1843)
Etymologi
(vard.) örfil, ”sittopp”; i sht om kraftig, smällande sådan. Knorring Ståndsp. 1: 71 (1838). SvD(A) 1936, nr 3, s. 7.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content