KUT kɯ4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[eg. samma ord som KUT, sbst.1; benämningen avser ”kutens” rundade form (sedan den blivit hopviken o. åtbunden)]
repslag. benämning på en docka s. k. inklarad hampa; jfr KNOCKA, r. l. f. 2NF 22: 1437 (1915).
