SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KUT kɯ4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar; i bet. 1 ngn gg äv. KUTA kɯ3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ku(u)t c. 1670 osv. kuta 1893)
Etymologi
[jfr sv. dial. kut, knöl, puckel på ryggen; i avljudsförh. till KOTA, r. l. f.; i bet. 2 föreligger huvudsakligen ett vbalsbst. till KUTA, v.1 — Jfr KOTTE, KUDDE, KUT, sbst.2, KUTTING]
1) (numera knappast br.) knöl l. puckel (på rygg). Hvar Atlas med sin rygg, som har en tämlig kuut. SColumbus Vitt. 102 (c. 1670). Weste FörslSAOB (1823; föga br.). Auerbach (1911).
2) (i sht i vitter stil o. i fackspr.) om sådan krökning l. böjning av ryggen som kännetecknar kutryggighet; kutryggighet; äv. konkretare: kutrygg (i bet. 1). Ryggen börjar gå i kut. Sehlstedt 1: 159 (1850, 1861). Kyrkrådet smög sig (ut ur kyrkan) med ryggen i kut. Fröding Guit. 30 (1891). (Han) rätade ryggens kut. Siwertz Lörd. 15 (1917). (Gymnastiska) Rörelser .. (för) korrigerande av .. kut (bröstkyfos) och rundrygg. IdrIArmén 1926, s. 105.
Ssgr (till 1, 2): KUT-RYGG, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.||ig. (l. r.).
1) = KROK-RYGG 1. Schroderus Comenius 285 (1639; om puckel). Kutrygg och svankrygg. Haglund HållnRörOrg. 2: 132 (1924).
2) = KROK-RYGG 2. Hedenstierna StutaP 41 (1899; om krokryggig man). —
-RYGGAD, p. adj. (föga br.) kutryggig. Svenson-Graner Regnb. 10 (1914). —
-RYGGIG, förr äv. -RYGGUG l. -RYGGOT. krokryggig; i sht förr äv.: puckelryggig. Schroderus Comenius 175 (1639; om kamel). (Sv.) Kut-ryggot, (t.) buckelicht, höckericht. Lind (1749). En liten, kutryggig, gråhårig .. man. Rydqvist Kar. 22 (1924).
Avledn.: kutryggighet, r. l. f. Björkegren 1403 (1784).
Avledn.: KUTA, v.1, se d. o. —
KUTIG, adj.
1) (†) till 1: som har en knöl l. knölar l. en puckel osv.; knölig; puckelryggig. Sahlstedt (1773). Dähnert (1784). Weste FörslSAOB (1823; mindre brukl.).
2) till 2: som har kutrygg, kutryggig; äv. i överförd anv., om rygg l. skuldror: böjd, krokig (så att kutrygg uppstår). Dalin (1852). Att Wilson's (behandlings-)method förvärrar svaga kutiga ryggar. HLing (1882) hos LGBranting 1: XL. Brandvakten, en liten kutig, mossgrå gubbe. Levertin Magistr. 33 (1900). Stenhuggarna stodo med kutiga ryggar över stenarna och höggo. Lo-Johansson Hist. 12 (1928).
Avledn.: kutighet, r. l. f. till kutig 2: kutryggighet.
Spoiler title
Spoiler content