KUT kɯ4t, sbst.5, r. l. m. (Sundén(1886) osv.) l. n. (Sundén(1886) osv.); best. -en, ss. n. -et. Anm. Ss. r. l. m. betecknar ordet ett enstaka lopp, ss. n. ett upprepat löpande (fram o. tillbaka).
Etymologi
[sv. dial. kut, m. o. n.; jfr nor. kut, m. o. n.; vbalsbst. till KUTA, v.2]
(i vissa trakter) (häftigt) springande, (häftigt) löpande; lopp; i fråga om häst äv.: galopp; äv. i uttr. ta till l. lägga på kuten, börja springa (l. galoppera) i väg. Swedberg Ordab.(1722). Ett fasligt kut. Sundén(1886). Hästarna togo till kuten. SvKulturb. 3—4: 52(1930).
SAOB
