publicerad: 1938
KVARTAN kvarta4n, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. KVARTANA, sbst.1, r. l. f. Anm. I ä. tid förekom ordet äv. med lat. böjning. BOlavi 64 b (1578: Quartanam, ack.).
Ordformer
(förr äv. q-. -an 1653 osv. -ana 1652—1681)
Etymologi
[jfr (ä.) d. kvartan, t. quartana, eng. quartan; av mlat. (febris) quartana, avledn. av quartus (se KVART, sbst.)]
med. fjärdedagsfeber. RARP V. 1: 4 (1652). Hiärne Underr. 9 (1702). 2NF 15: 377 (1911). — jfr DUBBEL-, HÖST-KVARTAN(A).
Spoiler title
Spoiler content