SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVÄKARE kvä3kare2, sbst.2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. = (OSPT 1687, nr 12, s. 6, osv.) ((†) -krar Isogæus Segersk. 1044 (c. 1700); -krare Isogæus Segersk. 1066 (c. 1700); -krer Isogæus Segersk. 1076 (c. 1700)); förr äv. KVÄKER, m.; pl. =.
Ordformer
(förr äv. q-. qvaker 1765. queker 1688—1697. qväcker- 1839 (: Qväckerska). kväkare 1687 osv. qväker 1687—1784)
Etymologi
[jfr t. quäker, av eng. quaker, skakare, till eng. quake, skaka. Benämningen beror sannol. på de skakningar l. darrningar som ofta utmärkte sektens anhängare under dess tidigaste, extatiska skede]
medlem av ett i England på 1600-talet uppkommet religiöst samfund, som själv kallade sig ”vännernas samfund” o. som bl. a. företräder en pacifistisk uppfattning o. utmärker sig gm fromhet o. enkelt levnadssätt; förr äv. övergående i bet.: religiös svärmare, fantast. OSPT 1687, nr 12, s. 6. The diefwulska drömar werckade i förtiden Satan i Hedningarna, och ännu i the otrogna, Qwäkrar, Trollpackor, och alla them som hans tyrannij vndergifne äro. Isogæus Segersk. 1044 (c. 1700). Qväkare, hvilkas blotta jakande tages för edeligit vitnesmål vid domstolarne i England. Serenius A 4 a (1734). (Sv.) Qväkare, .. (lat.) fanaticus. Lindfors (1824). Den första fredsföreningen i Europa 1815 bildades av engelska kväkare. NoK 86: 68 (1928).
Ssgr: KVÄKAR- l. KVÄKARE-DRÄKT. WoJ (1891). —
-FAMILJ. SP 1792, nr 21, s. 3. —
-FROM. from som en kväkare. —
-FROMHET. jfr -FROM. —
-FÖRSAMLING. konkret; jfr FÖRSAMLING 3 a. Lind 1: 1243 (1749). Bremer NVerld. 2: 32 (1853). —
-HATT. hatt med breda skyggen, buren av kväkare. —
-LIK, adj. Missförståndet 27 (1740). —
-SEKT(EN). Den kärlek till sanning och redbarhet, som är qväkaresektens lifsgrund. Bremer NVerld. 2: 42 (1853). —
-SKEPP. (tillf.) skepp medförande kväkare l. tillhörigt kväkare. OSPT 1687, nr 25, s. 7. —
-STRÄNG, adj. (tillf.) Du vandrar tung i den berömda hatten, / som ståtar hög och svart och kväkarsträng. Karlfeldt Hösth. 16 (1927).
Avledn.: KVÄKARAKTIG, adj. (numera föga br.) som sammanhänger med l. har avseende på l. är utmärkande för kväkarna. At vara alt för from, är qväkerachtigt! Lund Olofsson Bet. 49 (1739). ÖoL (1852). En kväkaraktigt tillknäppt och svart rock. Levertin II. 2: 31 (1894). Östergren (1931). —
KVÄKERI, n. (numera knappast br.) = KVÄKERISM; förr äv.: religiöst svärmeri, religiös fanatism. Dörren till entusiasteri och kväkeri (öppnas) vidt och bredt .. och i följd däraf (befrämjas) oväsende först i religionen och sedan i politiken. KyrkohÅ 1904, s. 91 (1722). Serenius Xx 3 b (1734). Lundegård Tannh. 2: 125 (1895; bildl.). KyrkohÅ 1914, s. 88. —
KVÄKERISM, r. Anm. Ordet har tidigast anträffats i lat. form o. med lat. böjning. KyrkohÅ 1906, s. 173 (1734: Quækerismum, ack. sg.). [jfr eng. quakerism] (numera knappast br.) om kväkarnas religiösa åskådning l. tänkesätt l. lära; förr stundom närmande sig bet.: religiöst svärmeri, religiös fanatism. Bremer NVerld. 2: 30 (1853). Ekbohrn (1904). —
KVÄKERSK, förr äv. KVÄKERISK, adj. (-erisk 1746. -ersk 1683—1904) [jfr d. kvæker(i)sk, eng. quakerish] (numera knappast br.) kväkaraktig. Eva Margr. Frölich .. understår sig .. uttyda den heliga skrift efter det qwäkerske sättet. Cavallin Herdam. 3: 143 (cit. fr. 1683). Franzén Minnest. 3: 2 (1832). WoJ (1891; angivet ss. sälls.). —
KVÄKERSKA, f. kvinnlig kväkare. Möller 2: 631 (1785). Lundquist Fontane EBr. 104 (1902).
Spoiler title
Spoiler content