SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KYRKLIG ɟyr3klig2, äv. ɟœr3k- (Anm. Beträffande uttalens bruklighet jfr anm. under KYRKA), adj. -are (i bet. 3). adv. -EN (†, NF 3: 612 (1879)), -T.
Ordformer
(kyrk- 1828 osv. kyrke- 15841902. — Se för övr. KYRKA)
Etymologi
[jfr t. kirchlich]
adj. till KYRKA.
1) till KYRKA 1: som har avseende på l. tillhör l. förekommer i l. liknar en kyrka (resp. kyrkor); ofta övergående i bet. 2. Kyrklig arkitektur, konst, musik. Estlander KonstH 398 (1867). (Kyrkan i San Juan del Norte) är helt och hållet af bräder och har ett föga kyrkligt utseende. Bovallius CentrAm. 286 (1887).
2) till KYRKA 4: som har avseende på l. hör till l. användes av kyrkan (resp. kyrkorna); som ingår i kyrkans värksamhet o. ledes av dess prästerskap; äv. (i fråga om lekmannavärksamhet): som arbetar för kyrkans syften o. i förbindelse med kyrkan. Kyrkliga förrättningar, ss. dop, vigsel, begravning. Kyrklig vigsel, motsatt: borgerlig. De kyrkliga böckerna, om bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok, handbok, koralbok. Kyrkligt arbete. Den kyrkliga traditionen. Kyrklig sed. De kyrkliga enhetssträvandena. De allmänna kyrkliga mötena, fr. o. m. 1908, numera delvis bestående av ombud valda av församlingarna. Kyrklig ungdomsrörelse, ungdomskurs, studiecirkel. Kyrklig arbetskrets, för arbete för missionen o. d. Kyrkliga frivilligkåren, (den första bildad i Uppsala 1909) för frivilligt arbete av studenter i folkkyrkoidéns tjänst. Kyrklig tidskrift, utgiven 18951918. Kyrkliga stiftelser. Kyrkligt intresserad. SynodA 2: 8 (1584). Effter te .. ey .. sig wilie stella för kyrkielig rett. Därs. 31 (1585). Svea 11: 276 (1828; uppfattat ss. germanism i Heimdall 1828, s. 38). I kyrkligt afseende utgör Stockholms stad ett eget område. Höjer Sv. 1: 15 (1873). När man var för nackstyv att följa kyrklig ordning. Månsson Rättf. 2: 55 (1916). De kyrkliga kommunerna. SvRiksd. II. 14: 75 (1934). Behållningen (av julbokens försäljning) fördelas på olika kyrkliga ändamål inom stiftet. SvKyrkÅb. 1936, s. 208. — jfr ANTI-, BRED-, GAMMAL-, HÖG-, UNG-KYRKLIG m. fl.
3) till KYRKA 4, om person: som hyser (starkt) intresse för kyrkan (o. flitigt besöker gudstjänsterna o. d.); äv. om trakt, socken o. d. Hon är mera kyrklig än han. En kyrklig bygd. Det är .. i allmänhet .. icke de mest kyrkliga utan de i en mindre grad kyrkliga presterne som (osv.). Thomander 2: 321 (1853). IllSvH 2: 361 (1877). SvD(B) 1939, nr 21, s. 9.
Avledn.: KYRKLIGHET, r. l. f.
1) till 2. Reuterdahl InlTheol. 327 (1837).
2) till 3. Att stärka kyrkligheten i en urgammal dalabygd. Böök ResSv. 145 (1924).
Spoiler title
Spoiler content