SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄNNETECKNA ɟän3e~tek2na, förr äv. KÄNNTECKNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(kän(n)- 18751878. känne- 1873 osv.)
Etymologi
[jfr d. kendetegne, t. kennzeichnen; avledn. av KÄNNETECKEN 2]
1) angiva det utmärkande l. karakteristiska för (ngn l. ngt), karakterisera (se d. o. 1 b); numera företrädesvis i uttr. känneteckna (ngn l. ngt) såsom ngt; i sht i pass. Framtiden 1877, s. 27. Försöket bör kännetecknas som oförskämt. Östergren (1931).
2) med saksubj.: vara utmärkande l. karakteristisk för (ngn l. ngt), karakterisera (se d. o. 1 a). Ödman UngdM 1: 70 (1873, 1881). Negerrasen .. kännetecknas af .. svart eller mörkbrun hudfärg och ulligt hår. Carlson 1Skolgeogr. 157 (1889). Den brandkårshastighet, som kännetecknar svenska bilar nattetid. Hellström Malmros 313 (1931).
Spoiler title
Spoiler content