SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAKE la3ke2, sbst.4, r. l. m.; best. -en; förr äv. LAKA, sbst.3, r. l. m. l. f.; best. -an.
Ordformer
(-a, nom. 15521857. -a, oblik form 15521857. -e 1538 (: saltlake) osv.)
Etymologi
[fsv. laki (i ssgn fiska saltlaki); jfr d. lage, nor. lake; lån från mnt. lake l. mnl. lake, f., saltlake, motsv. fht. lahha, t. lache, f., stillastående vatten; av den germ. roten lak-, släppa genom vatten, sippra (jfr LAK, sbst.2, LÄCK, adj.)]
1) vätska som vid insaltning av matvaror (i sht kött o. fisk) dragits ut ur den insaltade varan (o. blandat sig med det smälta saltet); äv. om av vatten o. salt m. m. beredd lösning vari matvaror (i sht kött o. fisk) inläggas för konservering; saltlösning; lag (se LAG, sbst.2 1); jfr SALT-LAKE. G1R 19: 146 (1548). (Han) lætt allan lakan löpe jfrå smör[e]tt. 2SthmTb. 2: 195 (1552). Ej må Packaren under packningen låta lakan, til varans förderf, bortrinna. PH 5: 3618 (1754). En vecka efter insaltningen (av kött) aftappar man laken. Alm(Sthm) 1838, s. 43. Af vattnet, saltet, salpetern och sockret kokas en lake. HemKokb. 93 (1903). Genom saltningen bortgår lake i stor mängd, fisken förlorar ungefär en tredjedel i vikt. Bolin Föda 231 (1933; vid beredning av torrsaltad fisk). — jfr ANSJOVIS-, BLOD-, FISK-, KÖTT-, LAX-, SALT-, SILL-, STRÖMMINGS-LAKE m. fl. — särsk. (†) i utvidgad anv., om lösning i allm. (oavsett ändamålet l. ämnet som är löst); lösning, lag (se LAG, sbst.2 1). Hoorn Jordg. 2: 68 (1723). Ett stop laka af fåår-dynga utlutad. Stridsberg Åkerbr. 52 (1727). Linné Öl. 10 (1745; vid sockerberedning). jfr BARK-LAKE.
2) (numera knappast br.) i fråga om vissa träd: sav (som avtappas för att användas till olika ändamål). Hiärne 2Anl. 45 (1702). Biörck, af hvilcken man om våhren kan tappa en stor ymnighet med laka. Triewald Förel. 1: 36 (1728, 1735). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 243 (1857). Collan Kalev. 1: 119 (1864). — jfr ALM-, ASK-, BJÖRK-, LÖNN-LAKE m. fl.
Anm. Förr användes ordet äv. ss. översättning av lat. garum, ett slags starkt kryddat fiskspad, t. ex. Linc. (1640), Sahlstedt (1757).
Ssgr (i allm. till 1): A: LAK-DRÄNKA. (i fackspr.) indränka (kött l. dyl.) med saltlake; nästan bl. i p. pf. SFS 1891, Bih. nr 50, s. 4.
-GODS, se C.
-RINNA. (i fackspr.)
a) om i lake insaltat kött o. d.: befrias från lake (gm att laken får bortrinna), avrinna (se d. o. 4). SFS 1847, nr 32, s. 11. Dagen innan fläsket levereras upplägges det att lakrinna. TLev. 1899, nr 32, s. 2.
b) i p. pf., om kärl vari lakegods förvaras: som läckt o. förlorat sin lake. En lakrunnen silltunna. Weste (1807).
-SALTA, -ning. (lak- 1846 osv. lake- 18891928) (i fackspr.) insalta (ngt) gm inläggning i saltlake; motsatt: torrsalta. SkandFisk. 194 (1846). Laksaltad köttvara. SFS 1922, s. 298.
-TÄT. (†) om kärl vari lakegods förvaras: tät. PH 5: 3616 (1754). Skall laksaltning (av torsk) anställas om bord bör skeppet vara försedt med laktäta kärl. SkandFisk. 194 (1846).
B (†): LAKA-BLANDAD, se C.
-FISK. laksaltad fisk. G1R 7: 432 (1531).
-GODS, -LÖSA, se C.
C: LAKE-BLANDAD, p. adj. (laka- 1549. lake- 1549) (†) laksaltad(?) The måge segle nu medhen sommerenn är medt the lakablandhede gädder och andre varur. G1R 20: 263 (1549).
-GODS. (lak- 17921846. laka- 1586. lake- 1756 osv.) (i fackspr.) i saltlake inlagda matvaror, saltvaror. VgFmT I. 10: 94 (1586).
Ssg: lakegods-källare. sjömil. förrådsrum i örlogsfartyg för förvaring av lakegods; jfr KÄLLARE 1 d. Wrangel SvFlBok 24 (1897). Nilson MarHäls. 66 (1924).
-HALT, r. (i fackspr.) i fråga om smör. PT 1905, nr 124, s. 3.
-LÖSA, f. (laka- c. 1645. lake- 1581) (†) brist på lake. Brahe Oec. 70 (1581; uppl. 1920). IErici Colerus 1: 24 (c. 1645).
-SALTA, se A.
Spoiler title
Spoiler content