SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAMENTATS, m. l. f., l. (anträffat bl. ss. förled i ssg) LAMENTATIE-.
Ordformer
(-atie- 1633. -atz 1621)
Etymologi
[jfr ä. dan. o. nt. lamentacie; jfr LAMENTATION]
(†) lamentation. Forsius Fosz 307 (1621; nt. orig.: lamentâcien; Weigere: Lamentacie).
Ssg: LAMENTATIE-ORATION. (†) sorgetal (över en död). RARP 2: 7 (1633).
Spoiler title
Spoiler content