publicerad: 1939
LANDTMAN lan3t~man2, förr äv. LANDMAN, sbst.3, l. LANDSMAN, sbst.3, m.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -män ((†) -männer OrdKiöph. 1614, s. A 3 a, Adlerbeth FörslSAOB (1798)).
Ordformer
(land- 1642—1856. lands- (-dz-) 1525—1688. lan(d)t- 1640 osv. landts- (-dtz-) 1627. lans- (-nz-) 1525—1617)
1) (†) (manlig) landtbo; särsk. om landtbo ss. utövare av visst yrke; motsatt: stadsbo, borgare; i ä. tid ofta utan bestämd avgränsning från 2. Doch är märckiende ath med thette förbodh (mot landsköp) ey förbiudtz bondan eller androm landzmannom selia eller köpa sin emellan ätande waror. G1R 2: 150 (1525). När Landz- eller Stadzmannen hafwer förtullat hwad han förer til Stadz, tå är han frij. Stiernman Com. 1: 813 (1622). (Prosten i Enköping har) een försambling bestående af borgare och landzmän. SynodA 1: 162 (1688). Jag har så länge varit landtman, att inga vettenskapliga nyheter kommit till min kunskap. NNordenskiöld (1833) hos Berzelius Brev 11: 155; jfr 2. WoJ (1891).
2) (manlig) landtbrukare, jordbrukare, bonde; utom i vissa stående förbindelser (ss. i namn på tidskrifter, sammanslutningar o. d.) samt ss. förled i vissa ssgr numera oftast med ngt vitter prägel Svenska landtmännens riksförbund, kooperativ jordbrukarsammanslutning, bildad 1905. Risingh LandB 70 (1671). Intet är swårare för Landmannen och Dragaren än trädes gärdet om Wåren. Rålamb 13: 10 (1690). (Vår vilja är) at Landtmännen undervises och tilhålles, at .. efter handen inrätta Stengiärdsgårdar. FörordnSkog. 1734, s. D 1 a. Qvartals-Skrift för Landtmän. (1833; tidskriftstitel). Från dagens mödor glad och trött en skara landtmän kom. Runeberg 2: 43 (1848). Fem farliga F. I en ung landtmans tänkebok. Karlfeldt FridLustg. 73 (1901; rubrik). Lantmannens uppslagsbok. (1923; boktitel).
Ssgr (i allm. till 2; utom i -SKOLA samt i vissa ssgr som utgöra från ä. tid härstammande namn på tidskrifter, sammanslutningar o. d. numera oftast med ngt vitter prägel): A: LANDTMANNA-ALSTER. jordbruksalster. Lundin (o. Strindberg) GSthm 406 (1881). —
-BLAD. landtbrukstidning. Landtmannabladet (1902; titel på bilaga till Aftonbladet). —
-EKONOMI. särsk. (†) = LANDTBRUKS-EKONOMI 1. QLm. 5: 14 (1835). Tidskrift för landtmanna- och kommunalekonomien. (1842; tidskriftstitel). —
(2) -FARTYG~20 l. ~02. (i fråga om ä. förh.) fartyg varmed landtmannaseglation bedrevs. SPF 1823, s. 230. SFS 1911, Bih. nr 53, s. 7. —
-FÖRBUND. (förr) polit. Sverges landtmannaförbund, (1895—1913 existerande) politiskt förbund med uppgift att arbeta för jordbrukets ekonomiska intressen (före 1903 benämnt: Sverges agrarförbund). TLandtm. 1904, s. 15. —
-FÖRENING. särsk.: jordbrukarsammanslutning för gemensamt inköp av varor för jordbrukets behov. EkonS 1: 236 (1891). Hellström NorrlJordbr. 238 (1917). —
-GILLE. (i Finl.) jordbrukarsammanslutning för främjande av jordbruket o. tillvaratagande av jordbrukarnas intressen. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 174. —
(1) -HANDEL. (†) handel på landsbygden, landthandel. BtVLand 2: 51 (1760). Höjer Sv. 2: 1006 (1879). —
-INDUSTRI. (†) till 1, i senare tid med anslutning till 2; om yrkesmässig värksamhet; jfr -NÄRING. LAA 1813, s. 124. Landtmannaindustriens alster såsom körredskap, husgeråds- och laggkärl. VexjöBl. 1847, nr 9, s. 1. Stadsmanna-industrien, som småningom begynte uppstå bredvid den af jorddrottsväldet och lifegenskap sammansatta landtmannaindustrien. Snällp. 1848, nr 25, s. 3. —
(1, 2) -LEVNAD. (-manna- 1747 osv. -mans- 1810) (numera bl. tillf., arkaiserande) = -LIV. Berch Hush. 25 (1747). Jag (dvs. Pechlin) kommer att egna mina återstående dagar åt lugnet och landtmannalefnaden. Crusenstolpe Mor. 3: 49 (1841). —
(1, 2) -LIV. (-manna- 1842 osv. -mans- 1821) en landtbos, särsk. (o. numera bl.) en jordbrukares liv, landtliv. Atterbom Minn. 651 (1821). Studera landtmannalif i Umbrien. Ahrenberg Männ. 5: 51 (1910). —
-NÄRING. (-manna- 1747 osv. -mans- 1794) till 1, i senare tid med anslutning till 2: näringsgren på landsbygden; motsatt: stadsnäring, stadsindustri; företrädesvis (o. numera nästan bl.) om olika grenar av landthushållning. (Vissa) näringsfång pläga .. fördelas efter orten och stället, hvarest de idkas, i hvilken bemärkelse Landtskötsel och Bergvärk hållas för Landtmanna näring, hvaremot Handaslögder och Handel räknas til Stads hantering. Berch Hush. 10 (1747). Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 1, s. 19. Lantmannanäringarna — jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske — absorberade (under G. I:s tid) drygt nio tiondelar av befolkningen. Heckscher SvEkonH 1: 16 (1935). —
-PARTI(ET). polit.
1) (förr) av landsbygdsrepresentanter i riksdagens andra kammare bildat, 1867—1911 existerande parti, under tiden 1888—1895 delat i två partier (gamla o. nya landtmannapartiet). NDA 1868, nr 89, s. 2. SvRiksd. II. 17: 118 (1935).
2) i uttr. landtmanna- och borgarepartiet, 1912 bildat parti (vari det förutvarande landtmannapartiet uppgick) omfattande andra kammarens höger. RiksdP 1912, 2 K. nr 1, s. 18.
Avledn. (till -PARTI 1): landtmannapartist, m. (†) medlem av landtmannapartiet. LdVBl. 1887, nr 9, s. 2. —
-PRODUKT. jordbruksprodukt; oftast i pl. Fennia XVI. 3: 29 (1761). PH 8: 430 (1766). RTKatal. 1939, 1: 805. —
-RÖRELSE. (†) till 1, i senare tid med anslutning till 2; om yrkesmässig värksamhet; jfr -NÄRING. Nicander ÅmVetA 1791, s. 3. I allmänhet sökte regeringen (på Axel Oxenstiernas tid) så mycket som möjligt skilja stads- och landtmanna-rörelsen åt. Fryxell Ber. 8: 196 (1838). Ahlman (1872). —
(2) -SEGLATION. (i fråga om ä. förh.) seglation idkad av bondfolk o. d. Palmblad Norige 165 (1846). Stålhane Förf. 749 (1892). —
-SKOLA, r. l. f. för meddelande av lägre (huvudsakligen teoretisk) landtbruksundervisning; förr äv. i allmännare anv.: landtbruksskola. Fatab. 1932, s. 108 (c. 1750). SFS 1887, nr 52, s. 1. Lantmannaskolan avser att bibringa kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande med huvudsakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk. Därs. 1918, s. 2529. —
-SLÖJD. (numera knappast br.) till 1, i senare tid med anslutning till 2: på landsbygden (särsk. i förening med jordbruk) bedriven slöjd; jfr -NÄRING. EconA 1807, jan. s. 80 (1803). UB 7: 74 (1874). SAOL (1900). —
-STÅND(ET). till 1, i senare tid med anslutning till 2: sammanfattningen av landsbygdens näringsidkare (särsk. jordbrukare); motsatt: borgarståndet. Blomberg Feddersen ChristUndersåt. (1789; i titel). Boström Statsl. 33 (1859). —
(1, 2) -TULL. (-mans-) (förr) tull på produkter av odling l. industri o. d. på landsbygden (särsk. jordbruksprodukter); bondetull. Skal åthskillias Bonde- eller Landtmans-Tullen, som är aff förste Handen då Oxar, Koor, Stuutar, Qwijgor, Fåår, Getter .. eller annor Boskap sällies. OrdnLilleTull. 1666, s. I 2 a. PH 6: 4280 (1756). —
-VARA, r. l. f. (-manna- 1747 osv. -mans- 1693) vanl. i pl.
1) (†) till 1: produkt av värksamhet l. industri l. odling på landsbygden; utan bestämd avgränsning från 2. Huru Landkiöp i Städers districter uti Handel och wandel, samt försälgningen af Landtmans-warorne är at rätta och inrätta (osv.). HC11H 14: 220 (1693). Möller Jordbr. 114 (1881).
2) till 2: jordbruksprodukt; jfr 1. Berch Hush. 350 (1747). Sveriges produktion af landtmannavaror. Frey 1850, s. 153. SFS 1911, Bih. nr 53, s. 7. —
-VECKA, r. l. f. särsk. om jordbrukskurs (pågående ungefär en vecka). SD(L) 1904, nr 311, s. 5. Hellström NorrlJordbr. 177 (1917). —
-VÄSENDE. (-manna- 1755. -manne- c. 1770) (†) landthushållning, jordbruk. Oelreich 33 (1755). NorrlS 1—6: 58 (c. 1770).
B (†): LANDTMANNE-VÄSENDE, se A.
C (numera knappast br.): (1) LANDTMANS-HANTERING. (†) yrkesmässig värksamhet l. näringsgren på landsbygden. Höpken 1: 428 (1773). —
-LEVNAD, -LIV, -NÄRING, se A. —
-TULL, -VARA, se A.
Spoiler title
Spoiler content