SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LANDTMARSKALK lan3t~marʃal2k (la`ndtmarscha´lk (el. ma`r) Weste; lànntmarrschállk Dalin; i vers ∪ — ∪ Dalin Vitt. 4: 232 (1743), — ∪ — Därs. 4: 221 (1743)), förr äv. LANDMARSKALK l. LANDSMARSKALK, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(land- 1627c. 1800. lands- 16261839. lan(d)t- 1626 osv. — Se för övr. MARSKALK)
Etymologi
[efter t. landmarschall, landtdagspresident, äv. viss hög adelstitel; av LAND o. MARSKALK. Beträffande formen landt- se LAND ssgr F]
1) (i fråga om ä. utländska förh.) landtdagspresident. Widekindi KrijgH 628 (1671; i Litauen). PT 1758, nr 72, s. 1 (i Österrike).
2) vid ståndsriksdagarna i Sverge 16251866 (o. i den finska landtdagen till 1906): ridderskapets o. adelns talman. RARP 1: 5 (1626). SvRiksd. I. 3: 164 (1933).
Ssgr (till 2; förr): LANDTMARSKALKS-BESTÄLLNING. (†) = -TJÄNST. 2RARP I. 1: 1 (1719). Därs. I. 2: 266 (1720).
-BORD. landtmarskalkens bord på riddarhuset; äv. oeg., ss. beteckning för landtmarskalksämbetet. 2RARP I. 2: 267 (1720; ss. beteckning för landtmarskalksämbetet).
-ED, r. l. m. ed som landtmarskalk var skyldig att avlägga, innan han tillträdde sitt ämbete. 2RARP 6: 4 (1731).
-KLUBBA, r. l. f. landtmarskalks ordförandeklubba. AdP 1789, s. 983.
-STAV. stav som landtmarskalk bar ss. tecken på sin värdighet. RARP 3: 181 (1642). Liljecrona RiksdKul. 19 (1840).
-STOL. landtmarskalkens stol på riddarhuset; äv. oeg., ss. beteckning för landtmarskalksämbetet. AdP 1789, s. 939. Grefve Fersens utträngande från landtmarskalksstolen. Crusenstolpe Mor. 1: 252 (1840).
-TJÄNST. RARP 7: 81 (1660).
-ÄMBETE(T)~020, äv. ~200. RARP 1: 118 (1630).
Avledn. (till 2): LANDTMARSKALKSKAP, n. (förr) (innehavande l. utövande av) landtmarskalksämbete(t). ECTegnér (1889) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 240. SvRiksd. I. 8: 408 (1934).
Spoiler title
Spoiler content