SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LARYNGO- la1ryŋgo- l. lar1-, l. -ŋo-, l. -å- l. -ω-, l. 010—, l., framför obetonad stavelse, 101—.
Etymologi
[av lat. laryngo-, av gr. λαρυγγο-, till gr. λάρυγξ (se LARYNX)]
som har avseende på struphuvudet; ss. första led i ssgr.
Ssgr (med.): LARYNGO-LOG1004 l. 01—. läkare som har struphuvudets sjukdomar ss. specialitet. Hygiea 1890, s. 692.
-LOGI10104 l. 010—, r. lära(n) om struphuvudets sjukdomar, (den) del av medicinen som behandlar dessa sjukdomar. Hygiea 1890, s. 692.
-LOGISK10040 l. 01—. jfr -LOGI. Hygiea 1872, s. 98.
-SKOP1004 l. 01—. instrument för undersökning av struphuvudets inre, strupspegel. Hygiea 1858, s. 469.
-SKOPI10104 l. 010—. undersökning av struphuvudet medelst laryngoskop. NF 9: 820 (1885).
-TOMI10104 l. 010—. kirurgiskt öppnande av struphuvudet. Collin Ordl. (1847). 3NF (1930).
Spoiler title