SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LATMAN, m.||ig.
Ordformer
(lat- 1587 (laat Mans helgedagar) osv. late- 1546 (: lathe mandz helg)1653 (: laatemans dagar))
Etymologi
[av LAT, adj.1, o. MAN, m.]
(numera bl. ss. första led i ssgr) lätting; jfr LAT-HUND 1. Blandsäd af korn och hafra är bäst at så uti Roflandet; ty den agar lättast ogräset, och har af all säd bästa trefnaden i latmans åker. Brauner Åker 83 (1752); möjl. ssg. jfr: Den som vore så lykkligr som katten, så'n sluppe klä åv sej å på sej, sa(d)' latman. BtSödKultH 5: 79 (1884).
Ssgr (ngt vard.): LATMANS- la3tmans~ -ARBETE~020, äv. ~200. Ett latmansarbete, som hvem som hälst kunde utföra, utan att behöfva anstränga sig. Geijerstam Kronof. 34 (1890).
-BOK; pl. -böcker. (†) hjälpreda, handbok; jfr LAT-HUND 2. SvLittFT 1835, sp. 470.
-BÖRDA, r. l. f.
1) (†) allt för lätt börda. Weste (1807). Lindfors (1815).
2) allt för stor börda, som man tar för att slippa gå två gånger. Nordforss (1805). VeckoJ 1922, s. 778.
-DAGAR, pl. dagar då man latar sig l. är sysslolös. Ekeblad Bref 1: 269 (1653). Lagerlöf Liljecr. 212 (1911). särsk. (†) = -HELGDAGAR. Dalin Hist. III. 2: 164 (1762).
-DYNA. (†) bildl., om bekväm syssla. Biskops-sätet (det materiella) är en latmans-dyna, ännu mjukare än fåtöljen. 3SAH XLVII. 2: 18 (1836).
-GÄSTABUD. (†) (Vi bjuda) at sådane skadelige gästebudh, med kyrkiemesser, och anner slike latemandz och helgedag gästebudh .. affleggies och förbiudes skall. G1R 18: 44 (1546).
-GÖRA, n. Nordforss (1805). Det är .. intet latmansgöra att vara guldgrävare. Andersson Austr. 61 (1915).
-HELG. (†) jfr -HELGDAGAR. (Allmogen gör) stor bekostnatt .. med Kyrkiemesse gästebudt, helgedagx gästebudt och annen lathe mandz helg. G1R 18: 44 (1546).
-HELGDAGAR, pl. (†) om vissa ”små” helgdagar. The månge laat Mans helgedagar som allmogen sig sielfwa tillstoor skada företaga. Stiernman Riksd. 364 (1587).
-KAKA. kok. om olika slags kakor som äro lätta att baka. SvD(A) 1923, nr 188, s. 10. KatalÅhlénHolm 95: 245 (1928).
-LAND. (†) om Schlaraffenland. Lind (1749; under schlaraffen-land).
-LIV. Leva l. föra ett sysslolöst latmansliv. SvTyHlex. (1851). Bergegren Strejkl. 170 (1907).
-RÅG. (i vissa trakter) råg som sås under ”latmanssommaren”, midsommarråg; jfr FALL-RÅG. LAHT 1891, s. 89. LB 2: 288 (1900).
-SIDA. (†) i uttr. på latmanssidan, på latsidan. Efter en icke på latmanssidan tillbragt ungdom. 2Saml. 27: 91 (1824).
-SJUKA. (†) lättja. Spegel ÖPar. 45 (1705).
-SOMMAR(EN). (i vissa trakter) benämning på midsommartiden (l. veckan före midsommar), då arbetet i landtbruket vanl. är föga brådskande. Grotenfelt LandtbrFinl. 59 (1896). LB 2: 288 (1900).
-SYSSLA, r. l. f. Kling Spect. Gg 1 b (1735). Det var nog ingen latmanssyssla att vara lärare åt sådana hårdagade pojkar. Cederschiöld Manh. 113 (1916).
Spoiler title
Spoiler content