SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2006  
TORN tw4rn, sbst.2, n. (G1R 1: 96 (1523) osv.) ((†) r. l. f. FinMus. 1907, s. 82 (1708), Lindfors (1824)); best. -et; pl. = (2Mack. 10: 18 (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar HFinlH 1: 244 (1542), Forsius Esdra 9 (1613)); pl. best. -en (Klag. 2: 8 (Bib. 1541) osv.), äv. (numera mindre br.) -ena (2Mack. 13: 15 (Bib. 1541), Söderberg Mörkn. 74 (1907)).
Ordformer
(torn (th-, -oo-, -nn) 1521 osv. tårn (-aa-) 15231629)
Etymologi
[fsv. torn, n. o. m.; liksom fd., dan. o. nor. bm. tårn, fvn. o. isl. turn, nor. nn. tårn, av mlt. torn, liksom flfrank. turn (mnl. torn, toren, nl. toren), mht. turn, torn (jfr t. turm), sannol. av ett icke anträffat ffr. turn, torn; ytterst av lat. turris, av ovisst ursprung. — Jfr BETORNAD, TORNA, v.2]
om fyrkantigt l. runt l. månghörnigt byggnadsverk med (mycket) stor höjd i förhållande till basens l. grundens yta, antingen utgörande självständig byggnad l. del av annan byggnad (t. ex. borg l. stadsmur l. kyrka o. d.); särsk. (förr) om sådant byggnadsverk använt ss. försvars- l. befästningsverk, fästningstorn, kastal; äv. om byggnad l. konstruktion l. byggnadsdetalj o. d. som på grund av sin form l. höga höjd o. d. (mer l. mindre) liknar ett torn; äv. om ngt som utgör en (påbyggd) del av konstruktion l. anordning l. byggnad o. som med förhållandevis ringa höjd sticker upp ovanför denna. Det lutande tornet i Pisa. Hög som ett torn. Blixten slog ned i kyrkans torn. Många av ringmurens torn står kvar. Tinnar och torn. The hulpe setie op bolu(er)k(e)t på yt(er)ste söd(er) torn. SthmSkotteb. 3: 195 (1521). Ther war itt starkt torn mitt j stadhenom, på huilket flydde .. alle stadzens inbyggiare, och läste igen effter sigh. Dom. 9: 51 (Bib. 1541). En hög spits, som kallas Babylons torn. Thunberg Resa 2: 130 (1789). Från en höjd syntes staden med .. sina trenne torn, sitt slott och sin strömqvarn. CFDahlgren 4: 124 (1831). Tornen .. erhöllo ett alldeles betryckt utseende genom de små bukiga kupolerna. Estlander KonstH 404 (1867). En liten vindsvåning prydd med ett plåtbeslaget torn i nittiotalets ädlaste byggnadsstil. Hellström Lekh. 307 (1927). (Kabelkranarna) bestå av tvenne torn förenade med en grov stålwire, å vilken löper en vagn försedd med hissanordning. SvSkog. 940 (1928). Tornet med de tre delfinerna känner man igen å börshuset (i Köpenhamn). ActaOel. 5: 77 (1933). Två kapade flygplan kraschade rakt in i World Trade Centers tvillingtorn i New York .. Tornen rasade ett par timmar senare. DN 12 ⁄ 9 2001, s. A9. — jfr BEFÄSTNINGS-, BORG-, DUBBEL-, FYR-, FÖRSVARS-, HÄNG-, HÖRN-, KLOCK-, KYRK-, KÄRN-, MOSKÉ-, OLJE-, PORT-, RIDDAR(E)-, ROKOKO-, RUND-, SANDSTENS-, SIDO-, SILO-, SLANG-, SLOTTS-, SPETS-, STADS-, SYRA-TORN m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) om fång- l. fängelsetorn; särsk. i sådana uttr. som sätta ngn i l. ligga i torn(et); äv. dels om fängelse l. häkte i allm., dels övergående i l. närmande sig bet.: fängelsestraff; äv. mer l. mindre bildl. (jfr g). Paaffuens bod lather han smæliga gripa oc sæther them j tornn oc fænxle. G1R 1: 29 (1521). Att för:e Vastenow dherföre på fiorten dagher motte liggie i tornedt widh waten och brödh. HH XIII. 1: 102 (1563). Brinner folk inne af wangömo, straffes medh torn och hechtelse åhr och dagh. Lagförsl. 220 (c. 1609). Som jordmaskar lefde och gräfde de .. för att fylla visthus och bodar i slottet .. knotade och vägrade någon, stod ”tornet” som ett hotande spöke. Rönnberg Bredbolstad 103 (1907). På sträckbänk lägger man själar / och sätter tankar i torn. Bergman TrAllt 33 (1931). Östergren (1958). — jfr FÅNG-, FÄNGELSE-, SKULD-TORN.
b) om torn från vilket man har god utsikt, i sht använt för bevakning o. d.; särsk. om domartorn på travbana, i sht (förr) i uttr. gå i tornet, om häst(ekipage): (på grund av galopp) bli diskvalificerad, vilket meddelas på tavla på domartornet. (Enligt brandordningen skall) Natt och Dag .. Torn-Wächtare upwachta uti följande Torn och Staplar i Staden. PH 2: 948 (1732; rättat efter orig.). Jupiter, som förra gången gick i tornet, var nu i god form. SvD(B) 1932, nr 85, s. 11. SvD(B) 1933, nr 238, s. 17 (om domartorn). Jersild BabH 166 (1978). — jfr BELVEDÄR-, BRAND-, SPEJAR(E)-TORN m. fl.
c) (förr) belägringstorn; särsk. i förbindelsen rörligt torn. Linc. D 6 a (1640). Till murarne fram, liksom fiendens skansar att gäcka, ⁄ Fördes rörliga torn. Stagnelius (SVS) 3: 80 (1817).
d) (i fackspr.) om bepansrad däcksbyggnad på stridsfartyg; särsk. om (vridbar) sådan byggnad för kanon(er), kanontorn; förr äv. om motsv. konstruktion på stridsflygplan l. stridsvagn, kanontorn. Ramsten 8 (1866). Artilleriet (för kryssaren) torde komma att bestå av 5 st. .. kanoner i lika många torn. VFl. 1934, s. 5. Ovanför navigatören-bombfällaren (i ett stridsflygplan) befinner sig den främre skyttens ”torn”. UNT 1943, nr 46, s. 8. 2SvUppslB 27: 940 (1953; på stridsvagn). — jfr MANÖVER-, PANSAR-, STYR-TORN m. fl.
e) i sht sport. om hopptorn l. fast trampolin; i fråga om ä. förh. om hopptorn osv. med minst tio meters hopphöjd. Gossen C. A. Horn, som från tornet, 18 alnar öfver vattenytan, gjorde vackra sattshopp. PT 1858, nr 207, s. 1. Hopp från tornet och magistern. NordIdrL 1900, s. 270.
f) spelt. om vardera av två pjäser (på var spelsida) i schack. Königstedt Schacksp. 19 (1771). Tornen .. gå och stå alltid i linie rakt framåt eller bakåt, rakt åt venster eller höger, så långt fri plats finnes. Norman GossLek. 168 (1878). — jfr KUNGS-, ROCKAD-TORN.
g) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr a. Ty tu est mijn tilflyct, itt starkt torn for mina fiender. Psalt. 61: 4 (öv. 1536). För Spegeln med en kam så länge krusar, plåckar, / Till des hon rest ett Torn af sine blonde låckar. ÖB 32 (1712). Under vakna nätter växer / sorgen till ett torn ibland. Bergquist HjärtSång. 61 (1934).
Ssgr: A: TORN-ALTAN. jfr altan 1 o. -balkong. Yppiga gardiner kransa fönstret med dess tornaltan. Wirsén NDikt. 267 (1880).
-AVSLUTNING~020. om avslutning (se d. o. 1 b) på l. översta delen av torn. MeddSlöjdF 1895, s. 165. Det faktum, att man icke vet huru domkyrkans tornavslutningar sett ut före 1600-talet. Fornv. 1957, s. 6.
-BALKONG. balkong l. altan på torn; jfr -altan. Den undersköna fången / Sitter ständigt som i bur, / Spejande från tornbalkongen. Wirsén NDikt. 258 (1880). Mårten gåskarl .. lämnade honom på tornbalkongen, och där låg pojken och sov. Lagerlöf Holg. 2: 375 (1907).
(d) -BEFÄLHAVARE. sjömil. särsk. om befälhavare över kanontorn på (större) örlogsfartyg. Manöverapparaten för tornvridningen är så placerad, att tornbefälhafvaren kan med ett enda handtag bekvämt sköta rörelsen. 2UB 3: 305 (1897).
-BEFÄSTNING. befästning(sverk) i form av ett fristående torn, befästningstorn; jfr -borg, -fort, -fäste. KrigVAT 1851, s. 610. (E. Dahlberghs) ofta flervåniga tornbefästningar hafva tjänat till mönster för senare fästningsbyggare. 2NF 5: 1093 (1906).
-BEKRANSAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som har en (mer l. mindre) kransliknande samling av torn; äv. närmande sig l. övergående i bet.: krönt (se kröna 7) med torn; jfr -bekrönt, -kransad. De tornbekransade bergen. Atterbom Minn. 461 (1818). Hagberg Shaksp. 12: 171 (1851; om slott). Bring Dante 151 (1905; om brunnskant).
-BEKRÖNT, p. adj. (†) krönt (se kröna 7) med torn. Adlerbeth Æn. 162 (1804; om stad). Bo Jonsson bygger murar / och tornbekrönta tak / kring sina .. prunkgemak. Ossiannilsson Ork. 24 (1907).
(d) -BESTYCKNING. mil. o. sjömil. bestyckning på fästningstorn l. pansartorn. (Kanonen) afsedd till tornbestyckning .. är jemte tillhörande lavettage konstruerad efter i viss mån nya grunder. Holmberg Artill. 3: 163 (1883). Wrangel SvFlBok 133 (1897; på pansartorn).
-BETÄCKNING. (numera mindre br.) konkret: taktäckning på torn. Brunius Metr. 253 (1836). Blott takläggning och tornbetäckning torde .. hafva förnyats. AntT XV. 1: 113 (1896).
(b) -BEVAKNING. särsk.: bevakning från utkikstorn i syfte att upptäcka eventuell skogsbrand. På vissa håll framhäver man tornbevakningens fördelar, på andra håll föredrar man bevakning genom flygplan. LD 19 ⁄ 8 1959, s. 12.
-BLÅSARE. (förr) om person som hade i uppgift att från torn blåsa i lur l. spela på blåsinstrument; särsk. om tornväktare. Risingh KiöpH 97 (1669). Varje stadsmusikant .. kunde uppträda som tornblåsare, då han hade att blåsa signal vid eldsvåda. SohlmanMusiklex. 4: 892 (1952).
-BOLL. (förr) om ett slags bollspel. Bruhn Lek. (1899). Tornboll .. Midt i ringen (av deltagare) reses ett ”torn” af .. stafvar. En utsedd tornvaktare drifver med foten bollen (bort) från tornet. 2NF 3: 1030 (1905).
(f) -BONDE. spelt. i schack: om bonde som vid början av ett parti står i rutan framför ett av tornen l. som under spelets gång hamnar på ngn av a- l. h-linjernas rutor. HbiblSällsk. 2: 197 (1839).
-BORG. särsk. om borg bestående av ett fristående torn; befästningstorn; jfr -befästning. Den tredje huvudgruppen inom borgarkitekturen – tornborgen – utbredde sig i Europa liksom kastellet, genom romarnas förmedling. Fornv. 1947, s. 7.
-BYGGARE. (torn- 1526 osv. torne- 1586) [fsv. tornbyggiare] (i sht förr) person som arbetar (arbetade) med byggande av torn; äv. ss. tillnamn; jfr -resare. GlLuk. 14: 33 (NT 1526). Larss Oloffson Wässman tornbyggiare wyd S. Catharina kyrkia i Stocholm. Ambrosiani DokumPprsbr. 11 (i handl. fr. 1673).
-BYGGE. abstr.: byggande av torn. Persernas stora intresse för tornbyggen tog sig uttryck ej blott i gravtorn och moskéminareter. Man byggde också för militära ändamål. Munthe IslamK 150 (1929).
-BYGGNAD. (torn- 1740 osv. torns- 1737) konkret: byggnad som utgörs av l. är försedd med torn; i sht förr äv. abstr.: byggande av torn. Rydelius Förn. 370 (1737). Muren .. avslutades med en mäktig tornbyggnad i väster. HallHist. 1: 838 (1954).
-BYGGNADS-PERIOD. 1400-talet är .. en livlig tornbyggnadsperiod. Stenberg KyrkSkrud 95 (1950).
-BÅGE. i sht byggn. jfr båge, sbst.1 3. Tornbåge .. (dvs.) rund- eller spetsbetäckt öppning emellan (kyrkans) torn och skepp. Brunius SkK 700 (1850).
-DÖRR. (torn- 1657 osv. torne- 1585) [fsv. torndyr] om dörr som leder till torn; jfr -port. Ähr kommit till tre torne dörar .. dörehakar 2 st. GripshR 1585, s. 166. En graf i choren näst uidh torndörran. ConsEcclAboP 101 (1657).
-FALK. om fågeln Falco tinnunculus Lin.; jfr kyrk-falk. Linné SystNat. 17 (1748). Tornfalk .. Bygger gerna i torn, men äfven i skog och bergstrakter. Scheutz NatH 63 (1843). Den stora riddarsalen med dess vapen och rustningar .. dess tornfalk utanför fönstret. Strindberg TjqvS 5: 159 (1886, 1909).
(d) -FARTYG~02 l. ~20. (förr) örlogsfartyg med kanontorn; monitor (se monitor, sbst.2). Det slags tornfartyg af kaptenen John Ericszons uppfinning, som är kändt under benämning af ”Monitorer”. SFS 1865, nr 54, s. 23.
-FASAD. Det är lätt begripligt, att en sådan (oproportionerlig) portprydnad .. tyckes vid en tornfasad framstå såsom en besynnerlig leksak. Brunius Resa 1838 92 (1839).
-FORMIG. som till sin form mer l. mindre liknar ett torn; konisk, kägelformad. Den .. tornformiga jernlyktan. Atterbom Minn. 221 (1839). FoFl. 1951, s. 160 (om snäcka).
-FORT. (†) tornbefästning. (Befästningen) skall nu ytterligare stärkas genom uppförande af ett tornfort. KrigVAH 1881, s. 86. 2NF (1919).
-FOT. särsk. (numera bl. tillf.) om fot (se d. o. 4 b α) på kyrktorn; äv. om bottenvåning i kyrktorn; jfr stapel-fot 1. Rudbeckius MemPubl. 12 b (1635). B(egravdes) Jacob Bachsters hustru i kyrkian under tornfoten. BtÅboH I. 11–12: 194 (1678). Hade grafven icke hunnit ställas i ordning, insattes liket i tornfoten, enär intet likhus fanns. Modin GTåsjö 268 (1916).
-FUNDAMENT. underlag l. grundval till torn. Klinkern har dock den olägenheten att ge en tung fyllning, som fordrar kraftigt tornfundament. TT 1901, K. s. 19.
-FÄSTE. (†) (mindre) befästning som utgörs av l. är försedd med torn; jfr -befästning. Busch Fästn. 58 (1888). ”Kastaler”, d. v. s. tornfästen vid viktiga farleder och marknadsplatser. TurÅ 1942, s. 228.
-FÖNSTER. Wi skickade tid efter annan några af wåra Kamrater til lilla torn-fönstret. EP 1792, nr 49, s. 3. Uppe från tornfönstren såg man .. en bild av böljande sädesfält. Siwertz Tråd. 86 (1957).
-GALLERI. särsk. om galleri l. läktare i kyrktorn. Den rika och bördiga Skelleftedalen, hvilken man kan öfverskåda från landskyrkans torngalleri. Höjer Sv. 3: 302 (1883).
-GEMAK. (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) gemak i slottstorn o. d. Hedberg Elisif 62 (1870). SAOL (1950).
-GLUGG. glugg i torn. Då sprang en Tysk borgare till en tornglugg, stack ut sin hatt på en käpp, skrek högt och begärde nåd. Fryxell Ber. 5: 3 (1831).
-GRUPPERING. i sht konstvet. om gruppering av torn, i sht på kyrkobyggnad. En ståtlig torngruppering äger denna ryktbara katedral. Hahr ArkitH 193 (1902).
-HANE. (†) kyrktupp. Schultze Ordb. 1727 (c. 1755). VDAkt. 1789, nr 60.
-HATT. (numera föga br.) om mer l. mindre hattliknande torntak, hatt (se d. o. 3 c); äv. om (i fredstid använt) trätak på borgtorn för skydd av öppet skyttevärn. TT 1895, Byggn. s. 117. Öfver det lilla galleriet bar .. (kampanilen) en skarpt uppåtstigande tornhatt. PT 1902, nr 162 A, s. 3. De båda östra tornen voro .. endast försedda med skyttebjälklag och möjligen med tornhattar för att skydda mot regn. TT 1903, Ark. s. 10.
-HJÄLM. (numera mindre br.) jfr hjälm, sbst.1 3 f, o. -kupol. Sydow Lübke 445 (1869). Martinson Natur 76 (1934).
-HUS. (torn- 1612 osv. torne- 1678) om byggnad som utgörs av l. är försedd med torn (jfr -byggnad); äv. om bostadshus som på grund av sin höjd liknas vid ett torn, höghus. PrivSvStäd. 5: 6 (1612). Dijkman AntEccl. 102 (1678, 1703; om fängelsetorn). Rummet, öfwer hwilket Tornet är byggdt och som plägar kallas Tornhuset. VDAkt. 1789, nr 367. Bostadshusen blir relativt låga med undantag för ett 12 våningar högt tornhus. Hufvudstadsbl. 19 ⁄ 2 1988, s. 7.
-HUV. (i sht i fackspr.) jfr huv, sbst.1 2. Tornhufvarna, af växlande profiler, afslutas med lanterniner. NordT 1887, s. 513. Vindbrygga, koniska tornhufvar, månghörnig form på kapeller äro de franska medeltidsdragen hos detta behagliga renässansslott. Laurin Konsth. 344 (1900).
-HÄTTA. (i sht i fackspr.) jfr hätta, sbst. 2 b, o. -huv o. lanternin-torn. KultHM 2: 89 (1897). Tornväktarens lilla vaktkur i själfva tornhättan, där ”tornpelle” blåste i sin kopparlur hvarenda timme på natten. Nyblom Minn. 1: 66 (1904).
-HÖG. (torn- 1824 osv. torns- 18881904) hög som ett torn; äv. betecknande mer obestämd höjd (se d. o. 1), vanl.: mycket hög; ngn gg äv. bildl.; jfr sky-hög. Der de hvila / I skuggan af tornhöga träd. Atterbom 1: 158 (1824). I Tisdags blef en falk, / Som tornhögt swäfwade, i flygten huggen / Utaf en ugglas klor och söndersliten. Hagberg Shaksp. 9: 249 (1850). SDS 25 ⁄ 10 1959, s. 11 (om kvalitet). Higgins tornhöga bibliotek. DN 1 ⁄ 9 1996, s. B1.
-HÖJD.
a) om höjd (se d. o. 1) hos torn; äv. om höjd hos ngt som motsvarar höjden hos ett torn. Mig ej förskräcka / Vesuvers smälta grus och böljans tornhöjd. Elgström o. Ingelgren 33 (1810). IllSvOrdb. (1964).
b) (numera bl. tillf.) om punkt l. plats belägen högt upp i ett torn; jfr höjd 3. Från tornhöjden äro de manande ljuden utskickade kring all nejden. Wallin 1Pred. 3: 414 (c. 1830).
-KABINETT. (numera bl. tillf.) om kabinett (se d. o. I 1) i torn; jfr -kammare. Böttiger Drottnh. 10 (1889).
-KALOTT. om kalottformigt tak på torn; äv. (numera föga br.) till d: om pansarkupol (jfr kalott 2 f). Man antog .. att det hårdare stålet bäst passade till vertikalt pansar och det segare valsade järnet till tornkalotten. 2NF 20: 1433 (1914). Under den låga, platta tornkalotten dånade (klock)slagen tunga och fullviktiga. Spong Tavl. 15 (1946).
-KAMMARE. om kammare (se kammare, sbst.2 2) i torn, i sht i kyrktorn; särsk. om ringkammare l. klockrum; jfr -kabinett. Prinsessan .. var icke född att sätta sig till spinnrocken, och såsnart den utlefvade Tanten i tornkammaren hade narrat henne därtill sönk hon genast i en skendöds-slummer. PoetK 1816, s. LX. De flesta (moderna klocktorn) saknar tornkammare och därmed den resonans, som skulle kunna göra ljudet fylligt, innan det går ut över omkringliggande område. ÖgCorr. 18 ⁄ 3 1967, s. 6. DN 4 ⁄ 8 1998, s. C2 (i utkikstorn).
-KANON. särsk. (numera föga br.) till d. Tornkanonernas kärnlinie kommer, då de monteras i rörliga torn, 5 m. öfver vattenytan. TSjöv. 1891, s. 34. SvFlH 3: 334 (1945).
-KAPELL. särsk. (i sht i fackspr., i fråga om medeltida förh.) om kapell beläget i kyrktorn. Fornv. 1935, s. 234.
-KLOCKA.
1) om kyrkklocka (se d. o. 1). BtÅboH I. 1: 171 (1617). Den helgade tornklockan, som om söndagarna kallade dem till gudstjänst. SvFolket 3: 102 (1938).
2) om ur i torn; särsk. (o. i sht) om ur i kyrktorn; jfr -ur, -visare o. kyrk-klocka 2. Äntligen hörde vi tornklockorna slå Ett. Atterbom Minn. 199 (1817). Äfven om läxan var väl inlärd, ljöd dock tornklockan (i skolan) med hemsk klang, när hon bröt det heliga samkvämet mellan våren och ungdomen. VRydberg hos Warburg Rydbg 1: 57 (1872).
-KORS. om kors på kyrktorn. Rinman JärnH 110 (1782). Tornkorsens spets prydes merendels medelst en tupp som vindflöjel. Adler Meyer 193 (1893).
-KRAN. (numera föga br.) om typ av tornformad lyftkran med högt belägen svängbar kranarm, byggkran; jfr -svängkran o. sväng-kran. PT 1905, nr 257 A, s. 3. TurÅ 1956, s. 27.
-KRANS. (†) krans på torn, särsk. dels om krans l. ring som omger ngt, dels om krans l. rand o. d. som upptill kröner ngt; jfr krans 3 m o. -krön. Lavetten med tillbehör skyddas af en tornkrans, hvars pansarvägg har 200 mm jern på 200 mm träbackning. KrigVAH 1880, s. 106. Jarlen satte Ingrid Ulfva på tornkransen, men behöll armen om hennes lif. Heidenstam Folkung. 2: 45 (1907).
-KRANSAD, p. adj. (†) tornbekransad. Tornkransade städer. Adlerbeth Æn. 260 (1811). Kärlig och safirblå bildar sig Roms horizont, / Der öfver slätten det herrskar från sju tornkransade kullar. Stagnelius 2: 736 (c. 1820).
-KRONA. (numera knappast br.) murkrona (se d. o. 1). Andra sidan (av medaljen): En quinna, krönt med en tornkrona, städers sinnebild, och i handen förande handlens eller en Mercurii staf. Schück VittA 6: 156 (i handl. fr. 1790). Ekbohrn (1936).
-KROPP. jfr kropp, sbst.1 4 d. Atterbom Minn. 1 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Tessin skär raskt bort de över våningarna skjutande tornkropparna och når en horisontalavslutning, krönt av sadeltak. SthmSlH 2: 20 (1940).
-KRÖN. om översta delen av torn; jfr krön 3 o. -krans. NordT 1892, s. 26.
-KRÖNT, p. adj. krönt (se kröna 7) med torn (jfr -bekrönt); förr äv.: krönt med murkrona. (Skådepenning) öfver Hufvudstadens rengörande och uplysande natte-tid, hvarpå en torn-krönt qvinna synes med lyckta i handen. 2VittAH 2: 146 (1787, 1791). Åldriga majestätliga slott och tornkrönta städer. Järta 2: 6 (1823). Paris’ Hôtel de ville .. utgjordes av ett tornkrönt mittparti mellan två högre hörnpaviljonger. Hahr NordeurRenässArkit. 28 (1927).
-KUPOL, förr äv. -KUPPEL. om torntak i form av kupol; jfr -hjälm o. kupol-tak. Tiära .. til att ihopmängia medh röklijtan hwarmed stora tornkupelen färgades. BtÅboH I. 11–12: 88 (1694). (Blixten slog ned.) Efter en halv timme observerades .. rök ur tornkupolen och släckningen kom snabbt i gång. SörmlH 11: 202 (1946).
-KVARN. om tornformad väderkvarn; särsk. om holländsk väderkvarn (se holländsk b). De holländska väderkvarnarna (äfven kallade tornkvarnar) .. hafva en fast tornlik byggnad. 2UB 2: 471 (1901). Populärt kallas .. (hättkvarnen) för holländare .. Med all säkerhet har typen utvecklats ur en mindre, i sten byggd tornkvarn. NE 11: 569 (1995).
-KYRKA. kyrka försedd med ett med denna sammanbyggt torn; motsatt: kullkyrka. Särstad är en tornkyrka af väl huggen tälgsteen bygd undantagandes tornet. VgFmT II. 1: 65 (1669). MeddÖgFm. 1925, s. 1.
-LAVETTAGE. (i fackspr.) typ av fast lavettage för artilleripjäs uppställd i pansartorn i befästning l. på örlogsfartyg. Tornlavettage (på fartyg), bestående af en lavett, löpande vid inhalning, rekyl och tillbordsättning på fast släpa. UFlott. 3: 28 (1882). BraBöckLex. (1980).
-LIK. tornliknande; jfr tornaktig. Broman Glys. 2: 34 (c. 1730; om klockstaplar). Qvinnorna hafva höga, tornlika hufvudbonader. Forssell o. AAGrafström 129 (1835). En jämn, skoglös fjällplatå, kantad av fantastiskt formade, tornlika klippor. Kranck SlocknEldL 123 (1930).
-LIKNANDE. som i ngt avseende liknar l. påminner om ett torn; jfr -lik o. tornaktig. Johansson HomIl. 7: 219 (1846). Muren är försedd med framspringande halvrunda, inåt öppna tornliknande partier. Fornv. 1947, s. 13. Då och då passerade vi egendomliga, tornliknande duvslag. Schildt OdyssKölv. 189 (1951).
-LUCKA. lucka i l. till torn; i sht om lucka för öppning till klockrum; äv. om själva öppningen. Murenius AV 447 (1660). Under en hwila, som Ballongen gjorde på Kyrkotaket .. beslöt jag att af klockaren .. genom Tornluckan inhemta statistiska underrättelser om Landet. Wallmark Res. 7 (1819). särsk. mil. till d, om lucka på stridsvagn. Wahlöö Stålspr. 55 (1968).
-LÖS. särsk. om kyrka: som saknar torn. En liten tornlös kyrka på en udde i sjön. Bremer Dal. 257 (1845).
-MUR. (torn- 1658 osv. torne- c. 1710. torns- 1705) [fsv. tornmur] mur l. vägg i torn, i sht kyrktorn; äv. om mur försedd med torn. Huru the vtfalna stenar af tornmuren kunna inmuras igen. Murenius AV 389 (1658). Tornmurarna (på slottet) täcktes .. av ett lågt tak. Fatab. 1933, s. 104.
-PIPA. (förr) om viss typ av bösspipa dekorerad med bilder av torn; äv. metonymiskt, om gevär med sådan pipa. Tornpipor .. (dvs.) Omtyckta hagelbössor som hafva en ritning föreställande flera torn. Svederus Jagt 367 (1831). Hahr HbJäg. 101 (1865).
-PORT. port (se port, sbst.1 1, 3) i torn; jfr -dörr. Ther är hwarcken tornportar eller anner befestninger wäll färdige. G1R 14: 239 (1542).
-PORTAL. särsk. om portal (se d. o. 1) i kyrktorn. GotlLT 1852, nr 43, s. 2.
-PRYDD, p. adj. prydd l. försedd med torn. Öfver hvilket alltsammans Observatorium lyfter sin tornprydda hjessa. Crusenstolpe Mor. 4: 35 (1841). Det lilla tornprydda rådhuset i Wernigerode. Siwertz Pagoden 57 (1954).
-RESARE. [fsv. tornresare] (†) tornbyggare; äv. ss. tillnamn. Thet war wel wid Babel .. för the förmätna .. tornresare ett stort Gudz straff; at (deras språk förbistrades). Swedberg Schibb. a 2 b (1716). Anders tornresare, han, som bygt kyrktorn i Örebro. Hagström Herdam. 4: 110 (1901).
-RUM. rum i torn; jfr -gemak, -kabinett, -kammare. En kulen höstdag .. satt uti ett af tornrummen på slottet i Würtzburg den sköna Regina von Emmeritz. Topelius Fält. 1: 34 (1853). En treflig våning, bestående af sju rum .. jemte ett tillhörande rymligt tornrum. LdVBl. 1888, nr 83, s. 4. Det tornrum, som låg i höjd med orgelläktaren. Fatab. 1929, s. 101.
-RUNDEL. rundel (se d. o. 4). Sjette Scenen. Ett tornrum i Wadstena slott med flera dörrar. I tornrundeln ett fönster öppet. Börjesson Brödr. 77 (1861). Den gamla väldiga stenmassan på holmen i Helgasjön med sina massiva tornrundlar. KKD 6: XIII (1912).
-SEGLARE. [benämningen beror på fågelns vana att välja boplats i kyrktorn o. d.] i sht zool. fågeln Apus apus Lin., tillhörande familjen Apodidae, seglare (se d. o. 5 a); jfr -svala. SvD 17 ⁄ 7 1978, s. 7. Snart kommer tornseglarna som bor under hustaket. Expressen 10 ⁄ 5 2004, s. 3.
-SILO. om (cylindrisk) tornliknande silo. MeddJordbrTeknF 73: 7 (1941). Pressfoderberedningen kräver .. att höga tornsilor uppföras i anslutning till djurstallarna. LD 1947, nr 227, s. 2.
-SKALLE. (numera föga br.) i sht med., om skalle med relativt bred o. hög form, oxycefali. Hygiea 1925, s. 132. Tornskalle .. hög skallform, en på höjden utdragen skalle med minskad längd samt platt panna och bakhuvud. Lindskog o. Zetterberg (1981). Lindskog (1997).
-SNÄCKA. zool. om individ l. art tillhörande snäcksläktet Turritella l. familjen Turritellidae, vars medlemmar kännetecknas av långt, tornliknande o. spiralformat skal; äv. dels om släktet, dels (i pl.) om familjen. Thorell Zool. 2: 304 (1865; om släktet). Tornsnäckan (Turritella terebra Linné). DjurVärld 4: 371 (1963). NE (1995; om familjen).
-SPETS, förr äv. -SPESS. spets (se spets, sbst.2 1 c α β') på torn; äv. om tornspira. Wästra tornspessen, huilken synes uilia förfalla, om hon eij får hielp. ConsEcclAboP 334 (1659). (Slottet) med alla sina gafveltäckta fönster, tornspetsar och piedestalliknande skorstenar. Hahr ArkitH 390 (1902). Högst uppe på tornspetsen sitter en spira i form av ett kors. Koch GudVV 1: 141 (1916).
-SPIRA. spira (se spira, sbst.1 6) på torn; jfr -spets. Möller (1790). 1751 förstördes .. (Klara kyrka) helt och hållet, äfven den präktiga tornspiran, af den vådeld som (osv.). TT 1878, s. 254.
-STAPEL. om klockstapel (se d. o. 1); jfr klock-ställning 1. VDAkt. 1704, nr 458. (Klock)Stapelns panelhölje döljer en öppen tornstapels utpräglade konstruktion. Fornv. 1944, s. 348.
-STOMME. stomme till torn; äv. (numera mindre br.) till d, om fundament till kanontorn på örlogsfartyg. Tornstommar till samtliga tre (pansar)fartygen skulle levereras. RiksdRevStatsv. 1901, s. 116. (Vindbron på Tower Bridge) är, liksom tornstommarna .. byggd hufvudsakligen aff stål. 2UB 9: 362 (1905). 2NF 20: 1450 (1914).
-STÄLLNING. (numera mindre br.) om ställning använd vid byggande av torn; äv. om tornliknande rullställning; jfr ställning III 1 a. (I en timmermans arbetsuppgifter ingår) Föränderliga Taklags ställningar, at kunna giöra .. Couple- och Tornställningar. Carlberg SthmArchitCont. E 4 b (1740). Tornställningarna finns i utförande från 4 till 15 m. SvD(A) 30 ⁄ 6 1966, s. 1.
-SVALA. tornseglare. Tornswala .. Wistas oftast i stora flockar, helst kring kyrktorn och murar. Leijonflycht (1827). Tornsvala, äldre namn på fågelarten tornseglare. NE (1995). särsk. [sv. slang tornsvala] (förr) skämts., om kvinnlig frivillig som under andra världskriget arbetade med luftspaning från bevakningstorn; jfr svala, sbst.2 3 c. Flickorna i tornen, ”tornsvalorna” .. står på post för att komplettera radarskärmens otydliga bild med exakta uppgifter. SvD(B) 10 ⁄ 5 1955, s. 9.
-SVÄNGKRAN~02 l. ~20. tornkran. Tornsvängkranar byggas av sådan höjd, att fartyg kunna passera under dem. 3NF 12: 11 (1930).
-SYRA. tekn.
1) vid cellulosaframställning enl. sulfitmetoden: kalciumbisulfitlösning från syratorn (utgörande råmaterialet för beredning av koksyra); jfr rå-syra. 3UB 8: 911 (1939).
2) om den syra som bildas då de sura gaserna från rostning av kopparmalm löses i vatten i ett (syra)torn. TT 1883, s. 143. ”Tornsyra”, erhålles genom att kondensera .. (de) klorvätehaltiga gaserna i ett torn. 2UB 5: 461 (1902).
-TAK. (torn- 1749 osv. torne- 1637) tak på torn (jfr -hatt, -hjälm, -huv, -hätta, -kalott, -kupol); i sht till d; äv. om tak som är (mer l. mindre) spetsigt l. koniskt l. pyramidformigt o. d. (jfr spets-tak). Tornetaaket skal fulfölias i the adra åhren. Murenius AV 22 (1637). Mycket höga tälttak öfvergå till torntak. 2UB 1: 426 (1898). Tillse .. att inga kläder hänga på tork på .. räcken, skorstenar, torntak, kanoner. UFlottMansk. 1945, s. 128.
-TRAPPA. särsk. om trappa som löper inuti torn. Wieselgren 11 (1847).
-TUPP. kyrktupp; jfr -hane. Crusenstolpe Mor. 1: 86 (1840). Den på kyrktorns krön som väderflöjel tjänstgörande .. tuppen (kyrktupp, torntupp) .. symboliserar förkunnaren af Kristi lära. 2NF 30: 343 (1920).
-TYP. typ l. slag av torn. KrigVAH 1887, s. 115. Den nya torntypen är ej längre besläktad med den engelsknormanniska donjonen. Fornv. 1947, s. 16.
-UGGLA. zool. ugglan Tyto alba (Lin.) (med de båda underarterna T. alba guttata resp. T. alba alba, vitbröstad tornuggla); äv. i pl., om familjen Tytonidae. Ström SvFogl. 88 (1839). Tornugglan .. Häckar sparsamt i kyrktorn och gårdar på Skånes slätter. BonnierLex. 14: 1011 (1966). Rosenberg FåglSv. 255 (1995; om T. alba alba). NE (1995; om familjen).
-UR. om ur på torn, i sht om ur på kyrktorn; jfr -klocka 2, -visare o. kyrk-klocka 2. Klockan var .. (ett kostsamt ting) endast överkomligt för förmögnare människor. De andra fingo som hittills lyssna till tornurens slag. Kulturen 1945, s. 28.
-VAKT. (förr) särsk. om person l. personer som utförde bevakning från torn, i sht i syfte att upptäcka eventuell brand; särsk. om tornväktare; jfr -vaktare o. brandvakt 2, 3. SthmStadsord. 1: 159 (1661). Tornvakt bör alltid finnas; der man ingen kyrka har .. bör brandstationen hafva ett vakttorn. Ahlström Eldsl. 385 (1879).
-VAKTARE. [fsv. tornvaktare] (†) särsk. om tornvakt; jfr -väktare. KlädkamRSthm 1554, s. 8 b. Tornwachtarne skal åliggia ett wakande öga öfwer Staden och Malmarne hafwa. Stiernman Com. 4: 117 (1675; rättat efter orig.). FörarbSvLag 2: 168 (1701).
-VALV. (numera bl. tillf.) om välvt rum i l. under torn. H. M:tt drottningen och R. Marskalken (var) allena up i tornhwalfwen. Schück VittA 2: 378 (i handl. fr. 1670). Martinus .. togs om hand af två drabanter, och fördes 2 trappor ned att där i tornhvalfvets djup ”svala sitt heta sinne”. Hagström Herdam. 2: 287 (1898).
-VISARE. (numera föga br.) minut- l. timvisare på tornur; äv. om hela tornuret (jfr -klocka 2). Den som nedertagit och vpsatt Tornwijsarne när klåckevhret skulle uplagas. VDR 1700, s. 977. (Han) hade så god syn, att han .. på nästan en fjerdingswägs afstånd kunde säga timman på Gymnasii Tornwisare. Ödmann Hågk. 94 (c. 1805).
-VÅNING. våningsplan i (kyrk)torn; äv. om lägenhet i torn på bostadshus. Hahr ArkitH 275 (1902). Att .. flera kyrkor ännu i dag hafva den .. öfversta tornvåningen uppförd af trä. AntT XIII. 4: 13 (1905). Tornvåning i S:t Erikstornet om 3 rum o. kök, jungfrualkov samt takterrass. SvD(A) 1 ⁄ 7 1938, s. 17.
-VÄKTARE. (torn- 1521 osv. torne- 1599) (i sht förr) om person som utför bevakning från torn; särsk. om sådan person placerad i kyrktorn med uppgift att gm ropande l. tutande i lur dels ange (vissa) klockslag, dels (äv. gm klockringning) slå larm vid eldsvåda l. annan fara; jfr -blåsare, -vakt, -vaktare. SthmSkotteb. 3: 190 (1521). Tutning i lur användes af tornväktare i vissa fall som brandsignal jemte klämtningen. Ahlström Eldsl. 176 (1879). Tornurets timslag, åtföljda av tornväktarens tre gånger upprepade entoniga ”Å klo-o-ckan är tolv sla-a-gen!” Vesterlund Skolm. 27 (1924). UNT 24 ⁄ 5 1938, s. 4 (i fråga om bevakning av skog). En slags trygghet att höra Tornväktaren blåsa en gång varje kvart för att förkunna att allt är lugnt och att elden inte är lös. KvällsP 8 ⁄ 12 2004, s. 40.
-ÖRT. (†) om växten Turritis glabra Lin., rockentrav (se d. o. 1), som till sitt växtsätt erinrar om ett torn; jfr spets-ört 2. Franckenius Spec. E 4 b (1638). Ahlman o. Forsman (1885).
B (†): TORNE-BYGGARE, -DÖRR, -HUS, -MUR, -TAK, -VÄKTARE, se A.
C (†): TORNS-BYGGNAD, -HÖG, -MUR, se A.
Avledn.: TORNA, v.2, se d. o.
TORNAKTIG, adj. (numera bl. mera tillf.) som (till formen) liknar l. påminner om ett torn; jfr torn-lik, torn-liknande. Öfre våningen, af hvilken ännu ett tornaktigt stycke håller sig upprätt. Atterbom Minn. 449 (1818). En terrass .. framstod mot solnedgången som denna huslängas höga, smala och tornaktiga avslutning. Kihlman Chesterton Livsl. 10 (1926).
TORNIG, adj.2 (numera föga br.) som har (rikligt med) torn; äv.: som liknar l. påminner om ett torn; jfr tornaktig. Linc. Kkkk 4 b (1640). I fonden .. bergen, närmare mig slätten med det hvita, torniga Lima. Andersson Verldsoms. 1: 196 (1853). En rad torniga fjäll. Düben Lappl. 442 (1873). Idun 1947, nr 43, s. 48.
Spoiler title
Spoiler content