[av mnt. let l. t. leid, urspr. substantivering av LED, adj.]
(†) ngt ondt; smärta, kval, lidande. Mÿn sÿnder the göra migh ledh. Visb. 2: 52(c. 1600). Hon swoor henne altå försan, / .. At hwarken aff lust eller leedh, / Någrom skullet blifwa kungiord. Forsius Fosz 183(1621). Står vp af synden lede, / Som ehr bortdrager alt för wijdt / Från Gudh i ewig wrede, / Från salighet, i ewigt leed. Ps. 1695, 207: 1.Ihre(1769). — jfr HJÄRTE-LED.
