publicerad: 1939
LEDA le3da2, v.1 -ade ((†) pr. ind. sg. pass. ledes Hernquist Hästanat. 12 (1778)). vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Weste (1807; med hänv. till böjning), Östergren (1931; sällsynt)).
Etymologi
[jfr ä. d. lithæ, sönderdela, d. ledde, böja (i leden), nor. dial. lida, böja lemmarna, isl. liðask, om hår: locka sig, fht. lidōn, skära i stycken, feng. āliþian, sönderdela; avledn. av LED, sbst.1; jfr LEDAD, p. adj.]
1) böja (ngt, särsk. en kroppsdel) i en l. flera leder l. bringa det att röra sig mot ngt annat varmed det är förbundet medelst en led; äv. med avs. på led: böja; äv. intr. (jfr 2), i förb. med prep. på; jfr LED, sbst.1 1 o. 6. Han kan ej leda knät, foten. Weste (1807). (Den sjuke) gör oupphörliga försök att åtminstone leda på ett finger eller höja ett ögonlock. Lagerlöf Körk. 43 (1912). VerdS 333: 9 (1929).
2) intr. (jfr 1), stundom refl. (förr äv. i pass. med intr. bet.), med saksubj.: (kunna) röra sig (i en led mot ngt annat), (kunna) böja sig (i en l. flera leder).
a) motsv. LED, sbst.1 1. Den andra Halskotan (hos häst) är lång och har framtil ett tandigt utskott, som ligger och ledes uti den första halskotans hål. Hernquist Hästanat. 12 (1778). Samtliga djurkroppens ben äro antingen rörligt eller orörligt förenade, och då de i förra fallet vid rörelsen leda mot hvarandra, sägas de bilda ledgångar. Bendz Hofbesl. 8 (1866). Å höfterna finnas två ledgångar, de så kallade höftpannorna, i hvilka låren leda sig. Löwegren Hippokr. 2: 30 (1910). Nordlund Orm. 82 (1925).
b) i sht tekn. motsv. LED, sbst.1 6. Vid landen giöres utbygnader, antingen af sten, eller af trä, hvarvid (ponton-)bron så fästas, at den kan leda sig. König Mec. 140 (1752). En annan (typ av vändbord) har en enkel, nedåt tregrenig ståndare till fot, mot vilken skivan .. ledar. Erixon Möbl. 2: XXI (1926).
3) sjöt. refl., om fartyg l. rigg: gm påvärkan av stark sjögång l. hård vind komma l. vara i ett tillstånd kännetecknat av en viss ”svikt” l. böjning l. rörelse mellan delar vilka äro avsedda att vara fast förbundna med varandra resp. mellan riggen o. skrovet. Han (lät) lossa alla undervanten i lä, så att de långa masterne .. kunde leda sig efter fartygets rörelser. Gosselman SNAmer. 2: 77 (1833). Under de beständiga rullningarna har hela skutan ”ledat sig”, så att däcket läcker på flera ställen. Wrangel SvFlBok 410 (1898). Smith (1917).
Avledn.: LEDBAR, adj. som kan ledas l. böjas l. böja l. röra sig i en l. flera leder.
2) i sht tekn. till 2 b. Trumstången, hvars främre platta ända medels en sprint är ledbart förenad med .. vagnbron. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 100.
Spoiler title
Spoiler content