LECITIN le1siti4n l. les1- l. läs1-, n.; best. -et; pl. (i bet.: olika slag av lecitin) -er l. =.
Etymologi
[jfr t., eng. lecithin, fr. lécithine; av gr. λέκιϑος, äggula, o. suffixet -in(e)]
kem. ämne tillhörande en grupp fosforhaltiga fettämnen som förekommer i växt- o. djurriket, särskilt rikligt bl. a. i hjärnan o. i äggula. Keyser Kemien 3: 368(1876). Thunberg Livsförrättn. 1: 40(1924).
