publicerad: 1939
LEKTION läkʃω4n l. lek-, sällan -tʃω4n (läcktschón Dalin), r. l. f. (m. Weste, Lindfors (1815)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er ((†) -s 5SvLäkSH 42: 842 (1736))
Ordformer
(förr äv. skrivet lection. — lexion 1602—1812)
Etymologi
[liksom dan. o. t. lektion, eng. lection, lesson, fr. leǫon, av lat. lectio (gen. -ōnis), till legere, plocka, samla, läsa (jfr LEGEND); etymologiskt identiskt med LEKTIE o. LÄXA, sbst.]
1) läsning; numera bl. liturg. om textläsning vid romersk- (l. grekisk-)katolsk gudstjänst; äv. om det lästa bibelstycket; jfr LEKTIE 1, 2. Elimæus POlai C 1 b (1618). I synnerhet är Christi lidandes historia min dageliga lection. Scherping Cober 1: 74 (1734). Lektionernas antal växlade, från fyra till två (epistel och evangelium), hvilket senare blef romersk praxis. 2NF 21: 487 (1914). I preces matutinae förekom .. biblisk lektion. Rodhe SvGudstjL 224 (1923). — jfr BIBEL-LEKTION.
3) (†) om offentlig föreläsning vid universitet. UppsDP 8/2 1602. Vid lectionerne skulle Professorn esomoftast uppräckna sina Auditores, att se hvilka voro flitige och hvilka ditkommit såsom nya. Linné Bref I. 1: 218 (1768). CIHeurlin (c. 1855) hos Wrangel StudMLd 92. — särsk. om tryckt föreläsning. Rudbeck Bref 4 (c. 1661).
4) sammanhängande tid (timme) varunder undervisning meddelas i visst läro- l. övningsämne vid skola l. av privat lärare, undervisningstimme; stundom övergående i bet.: undervisning under en lektion. Ge l. ta lektioner. Leva av (att ge) lektioner. Hålla lektion, undervisa. En lektion på 45 minuter. Kurck Lefn. 70 (1705). En .. Ungkarl .. åstundar gifva Lectioner i Franska Språkets Skrif- och tale-sätt. DA 1793, nr 44, s. 4. I ridning tog jag .. i Upsala några lektioner. De Geer Minn. 1: 37 (1892). (Lektorns) lektioner voro medryckande för dem som ville lyssna till dem. Hellström Malmros 22 (1931). — jfr BIBEL-, BOTANIK-, DAM-, DANS-, EFTERMIDDAGS-, FÄKT-, GRATIS-, GYMNASTIK-, HISTORIE-, KAMMAR-, KATEKES-, KRISTENDOMS-, MUSIK-, PRIVAT-, PROV-, SLÖJD-, SPRÅK-, ÖVNINGS-LEKTION m. fl. — särsk.
a) (†) i pl., sammanfattande om undervisningen vid en läroanstalt. Thyselius Bidr. 33 (1637). Willmanstrand är en .. ort, till hvilken ungdomen .. beqvämligen om hela sommaren och enkannerligen då lectionerna begynnes ankomma kan. HFinSkolvH 1: 345 (1734).
b) (†) om gm lektion(er) inlärt fäktsätt? Altså att man är försedder med månge lectioner, och huru de samme a tempo blifwa anbrachte, måtte vara instruerat. Porath Pal. 1: L 1 a (1693).
c) om avdelning i lärobok. Sjelfva arbetet (dvs. Exercices sur la tactique) är indelt i 9 lectioner. SvMerc. IV. 4: 57 (1759). Cannelin (1921).
d) i bildl. anv. Ge ngn en välbehövlig lektion i hövlighet. Rydén Pontoppidan 102 (1766). Du .. har .. (hos sångaren Karsten) tillfälle att inandas något af atmosferen från Gustaf III:s hofkrets och .. taga lektioner i dess utsöktaste politesser. Geijer I. 8: 446 (1820). Beträffande den nya lektion om skillnaden mellan isolerad och allmän nedrustning, som herr Hansson gav sina partivänner till vänster. SvD(A) 1931, nr 194, s. 4.
5) (†) om läroämne vari undervisning meddelas. Uptekna huruwijda hwar och en Classis uti the föreskrefne Lectioner hint hafwer. Skolordn. 1693, s. B 2 b. Begyntes med förhöret i Lectionerne och först i gräkiskan. Schotte NyköpElLärovH 2: 19 (i handl. fr. 1737). Skolordn. 1778, s. XX.
6) (†) om lärorum för visst ämne. Biskopen berättade .. at Mathematiska Lectionen blifvit försedd med et Planetarium. Wallquist EcclSaml. 1—4: 422 (1773).
7) (i Finl., †) om skolavdelning. Dessa (trenne) hufvud-afdelningar (av navigationsskolan) må, om föreståndaren för skolan finner skäl dertill, ytterligare fördelas enhvar i tvenne lectioner. SPF 1851, s. 69.
8) (†) lektorat; ngn gg äv. om professur, syssla ss. föreläsare o. d. Wallquist EcclSaml. 1—4: 126 (1653). (Gymnasieadjunkten) blifver för andre befordrad till the lediga lectioner hvilka han kan vara skickelig at företräda. Skolordn. 1724, s. 23. Pontin ÅmVetA 1820, s. 9 (om professur). PedT 1879, s. 61. Hagström Herdam. 1: 150 (1897; om förh. c. 1770). — jfr ELOKVENTIE-, TEOLOGIE-, VIKARIE-LEKTION m. fl.
9) (†) läxa; äv. bildl.; jfr 4 d. Wårt fångenskap war oss en kostbar tuckt schola, uti hwilken wi nog swåra lectioner hade att studera uppå. KKD 2: 90 (1719). Går och förehåller denne Lection edra Medbekännare och Medchristne. Lagerström Bunyan 3: 134 (1744). Dalin (1871).
Ssgr (i allm. till 4): LEKTIONS-ANTECKNING~020. pedag. anteckning (i klassbok) om lektion. Verd. 1884, s. 230. SFS 1914, s. 413. —
-DAG. då lektion(er) hålles (-as). Ny danskurs .. med 3 lektionsdagar i veckan. AB 1894, nr 41, s. 1. —
-HÄST.
1) ridk. till 4: för ridlektioner särskilt dresserad häst, skolhäst. Ehrengranat Ridsk. Förord II (1836).
2) (†) bildl., till 3, om student som ”springer” på en mängd föreläsningar; jfr KOLLEGIE-HÄST 1. Wetterbergh Sign. 140 (1843). —
-KATALOG. (†)
1) till 3: föreläsningskatalog. Lagus Kellgren 127 (cit. fr. 1779). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 184 (1854).
-LISTA, r. l. f. (†) skolschema. Lektions-lista upprättades, och spikades på väggen. CFDahlgren 4: 72 (1830). —
-PLAN, r. l. m. (numera i sht i Finl.) undervisningsplan. Broocman TyUnd. 2: 71 (1808). Lektionsplan för klassiska lyceer. FFS 1896, nr 26, s. 4. —
-PÄN(NIN)GAR, pl.
2) (förr) vad som betalades till de seniorer i studentnationerna i Uppsala vilka examinerade nykomna studenter, innan dessa upptogos i nationen. Fallén Biogr. 24 (c. 1820). —
(3) -SEDEL. (i Finl., †)
1) professors anslag l. tillkännagivande om föreläsningar. Porthan BrCalonius 24 (1793). HLittSt. 12: 218 (1936; om förh. 1763).
2) students skriftliga anmälan om bevistande av föreläsningar. Topelius Dagb. 1: 135 (1833). Lagus Kellgren 23 (1884; om förh. 1771). —
-TABELL. (†) skolschema; äv.: läsplan o. d. Gosselman Sjöm. 2: 8 (1839). Här påträffar han en lektionstabell till pastoralexamens undergående. Fredlund Dahlgren 165 (1903; om förh. 1823). —
-TAGARE. person som åtnjuter undervisning gm (enskilda) lektioner. —
-TID.
2) till 4.
(1) -TON, r. l. m. mus. melodi för liturgisk textläsning. Jeanson (o. Rabe) 1: 176 (1927). Hellerström Liturg. 201 (1932). —
LEKTIONARIUM, n. [av kyrkolat. lectionarium] liturg. serie av skriftstycken avsedda att föreläsas vid gudstjänsten l. läsas vid enskild andakt; äv. om handskrift l. bok som innehåller en sådan serie. Dalin (1871). Lektionarium eller stycken ur den heliga Skrift till tjänst för den dagliga husandakten. (1922; titel på avdelning i evangelieboken). Hellerström Liturg. 15 (1932).
Spoiler title
Spoiler content