SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LEKTUR, sbst.1, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
(†) lektorat. Ingen, hvilken strax efter afslutade gradualstudier kan erhålla lektur, torde framför denna föredraga en docentur vid universitetet. PedBl. 1877, s. 157. NF 19: 742 (1895). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content