loge | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1941

LOGE lω3ge2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) LOGA lω3ga2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) LO lω4, sbst.6, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -ar.

Ordformer

(lo(o) 1598—1907. loa- (i ssgr) 1686—1926. loan, sg. best. 1563 (oblik form). loe- (i ssgr) 1686—1702. loen, sg. best. 1689—1906. lo(o)n, sg. best. 1620—c. 1700. log(h) c. 1670—1685. log(h)a 1526 (oblik form)—1914. log(h)e 1538 osv. logar, pl. 1751 osv. logor, pl. 1760—1908. lo(o)fva (-ffu-) 1612—1613. lovan, sg. best. c. 1600. lofve 1769. lofven, sg. best. 1672. loy c. 1635)

Etymologi

[fsv. loe (ack. loa), m., sv. dial. lo, love, lugge, motsv. ä. d. lov, d. lo, isl. lófi; jfr fin. luuva (lånat fr. sv.); besläktat med nor. låve, isl. láfi, möjl. äv. med LAVE samt med gr. ἀλωή, loge, åker, (vin)gård m. m. (jfr HALO); beträffande formerna med g jfr KNOGE, MOGEN, TROGEN m. fl.]

1) sädeslada med särskild avdelning för sädens uttröskning; vanl. med tanke enbart på denna avdelning (trösklogen); äv. (i fråga om sydländska l. österländska förh.) om tröskplats i det fria på hårdt tilltrampad markyta. Mat. 3: 12 (NT 1526). Ath han skulle haffua tagit nogit okastad korn paa hans loga. JönkTb. 134 (1538). (Jag) hör, hur slagan går uppå logen. Melin Dikt. 2: 82 (1904). Där var dans på logen. Siwertz Sel. 2: 30 (1920). — jfr HISS-, LADU-, LÅNG-, LÄNGS-, RIE-, RUND-, TRÖSK-, TVÄR-, ÅTTAKANTS-LOGE m. fl.

2) (numera knappast br.) om den på en loge förvarade tröskade o. rengjorda säden. Sahlstedt (1773). Adlerbeth FörslSAOB (1798).

Ssgr (i allm. till 1): A: (1, 2) LOG-AVMÄTA~020, -ning. (numera knappast br.) på logen uppmäta (tröskad o. rengjord säd). Knorring Torp. 1: 17 (1843). Juhlin-Dannfelt (1886). —

-BALK. (log- 1690 osv. loge- 1686) avbalkning mellan tröskloge o. sädesgolv. VDAkt. 1686, nr 123. —

-BOTTEN. (log- 1736 osv. loge- 1756—1791) (numera föga br.) golv i (trösk)loge. Broocman Hush. 1: 65 (1736). 2NF 30: 200 (1919). —

-BRO. jfr BRO 3 f. Heidenstam Svensk. 1: 133 (1908). —

-BUNDEN, p. adj. (†) om halm: som efter tröskningen hopbuntats i kärvar. Logbunden Långhalm. DA 1771, nr 17, s. 4. SvT 1852, nr 185, s. 1. —

-BYGGNAD. vanl. konkret. EconA 1807, dec. s. 90. —

-DÖRR. (log- 1670 osv. loge- 1651. logo- 1617) GullbgDomb. 23/5 1617. —

-GOLV. (log- c. 1755 osv. loga- 1610—c. 1880. loge- 1745—1912) golv i (trösk)loge; äv. om särskilt med trösklogen sammanhängande ”rum” för förvaring av otröskad säd; jfr GOLV 1 o. 3. GullbDomb. 6/6 1610. Uthuslänga .. inredd till loga, 2 loggolf (m. m.). PT 1914, nr 78 A, s. 3. —

-KISTA. (i vissa trakter) den avdelning av en loge där tröskningen försiggår, tröskloge. LAA 1813, s. 320. AllmogHemsl. 57 (1915). —

-LADA. (log- c. 1734—1768. loge- 1668—1702) (†) lada med tröskloge o. sädesgolv. (Lindberg o.) Johansson Karlskoga 165 (i handl. fr. 1668). Åhstrand Öl. 129 (1768). —

-LYKTA, r. l. f. (log- 1910 osv. loge- 1764) (i sht förr) för belysning i loge. ÅgerupArk. Invent. 1764. RedNordM 1927, s. 21. —

-LÄNGA, r. l. f. (log- 1891 osv. loge- 1899—1934) Landsm. VIII. 2: 3 (1891). —

-TAK. (log- 1853 osv. loge- 1906) Dalin (1853). —

-VÄGG. (log- 1843 osv. loge- 1912) Almqvist TreFr. 3: 216 (1843).

B (†): LOGA-DRÄNG, se C. —

-GOLV, se A.

C (†): LOGE-BALK, -BOTTEN, se A. —