SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LOGG log4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom dan. o. t. log av eng. log, eg.: träkloss, av isl. lág, kullfallen trädstam (se LÅGA, sbst.2)]
sjöt.
1) (†) träbricka som utgör beståndsdel i en handlogg (se 2), loggskädda. Rajalin Nav. 156 (1728). Hauswolff Nav. 138 (1756).
2) apparat l. anordning för mätande av ett fartygs fart genom vattnet; vanl. bestående antingen (vid handlogg) av en med knopar (se KNOP, sbst.1 1 b) avdelad lina med vidfäst trekantig, delvis blyklädd träbricka som utkastas i vattnet, där den ställer sig lodrätt o. bildar en nästan stillastående punkt, l. (vid släplogg) av en lina med vidfäst rotator (propeller) vars rotation gm linans förmedling kan avläsas på en indikator; äv. om olika apparater för samma ändamål, konstruerade efter manometerprincipen. Rajalin Nav. 156 (1728). Längst akter-ut stod styrmannen, hvilken .. gjorde sig färdig att kasta loggen. Gosselman SNAmer. 1: 28 (1833). Smith (1917). — jfr DISTANS-, HAND-, MANOMETER-, PATENT-, SKÄDD-, SLÄP-, TRYCK-, VISAR-LOGG.
Ssgr (i allm. till 2; sjöt.; jfr LOGGA ssgr): (1, 2) LOGG-LINA. till handlogg l. släplogg. Rajalin Nav. 157 (1728). VFl. 1931, s. 193. —
-RULLE. varpå logglinan upprullas. Röding SD 57 (1798). Hägg PraktNav. 35 (1900). —
-SKÄDDA. den trekantiga träbrickan till handlogg. Linné Bref I. 5: 331 (i handl. fr. 1774). VFl. 1912, s. 119. —
-SPÅN. = -SKÄDDA. Gosselman SNAmer. 1: 28 (1833).
Spoiler title
Spoiler content