publicerad: 1941
LUCIA lusi3a2 l. lɯ-, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f., i bet. 3 f.||(ig.); best. (i bet. 3) -an; pl. (i bet. 3) -or; i bet. 2 (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) äv. LUSSE lus3e2 l. LUSSI lus3i2, r. l. m. l. f.
Ordformer
(luce 1814—1918 (: lucebetan). luci 1662. lucia 1594 (: Luciadagh) osv. lusse 1779—1935; i ssgr 1764 (: Lussebete)—1941 (: lussebrud). lussi 1898—1933; i ssgr 1807 (: Lussidag)—1933 (: lussinatten))
Etymologi
[av lat. Lucia, namn på ett kvinnligt helgon. Till det kristna helgonet ha knutits åtskilliga föreställningar som urspr. gällt äldre, urspr. hedniska väsen]
1) namn på ett kvinnligt helgon vars dag infaller på den 13 december.
2) [elliptiskt för Lucias dag l. tid o. dyl. l. för en motsv. ssg] (i sht i västra Sv.) om den 13 december, luciadag(en); äv. om tiden omkring den 13 december; äv. om fest, förr äv. marknad hållen på denna dag; vanl. fattat ss. egennamn. Bondepract. B 7 b (1662). Fernow Värmel. 707 (1779). Vi vete då i Lund, at också fira vår Lusse. Elof Tegnér (1800) hos Wrangel TegnKärlekss. 158. Enligt gammal regel, vedertagen så i Sverge som Finland, skulle vid lussi skolorna afsluta sin verksamhet. MeddNordM 1898, s. 16. — Anm. Förr användes i denna bet. äv. den lat. gen.-formen Luciæ (Luciä, Lucie) med underförstått dag l. tid l. fest o. d. Torsdagen effter Luciæ. HH 20: 13 (c. 1580). Fira Lucie. Johansson Noraskog 1: 81 (i handl. fr. 1785).
3) kvinna (undantagsvis man i kvinnokläder) som tidigt på morgonen den 13 december (i sht i vissa trakter) framträder i särskild skrud (med brinnande ljus på huvudet) o. bjuder husets folk på förtäring; ofta fattat ss. för dagen tillfälligt antaget egennamn. Borgström Verml. 48 (1845). Nilsson FolklFest. 178 (1915; om man; inom studentkretsar). (Vi) skulle .. klä oss till Lucior. Mörner Bråv. 278 (1916). GHT 1941, nr 48, s. 9.
Ssgr (i allm. till 2): A (†): LUCE-BETA, -GOSSE, se E. —
-MARKNAD, se B.
B: LUCIA-AFTON. (lucia- 1898. lucie- 1906. lusse- 1935) om dagen l. aftonen före den 13 december. MeddNordM 1898, s. 29. —
(jfr 3) -BRUD. (lucia- 1907 osv. lusse- 1918—1941. lussi- 1898—1933) = LUCIA 3. MeddNordM 1898, s. 14. GHT 1941, nr 48, s. 9. —
(jfr 2) -DAG(EN). (lucia- 1594 osv. lucie- 1773—1916. lusse- 1886—1935. lussi- 1807—1933) om den 13 december. Nygren Karlst. 1: 131 (cit. fr. 1594). Hembygden(Hfors) 1916, s. 87. —
-DANS. (lucia- 1935. lucie- 1916. lusse- 1936) (förr) dans av egenartat slag som utfördes på luciadagen. Hembygden(Hfors) 1916, s. 87. TSvLärov. 1935, Julnr s. 17. —
-FIRANDE, n. (lucia- 1912 osv. lucie- (-æ-) 1871—1888. lusse- 1881—1941. lussi- 1898—1912) Karlson ÖrebroSkolH 1: XXXVII (1871). —
-FRUKOST. (lucia- 1915. lucie- 1887) förtärd på luciadagens morgon. Johansson Noraskog 3: 307 (1887; om ä. förh.). —
-NATT. (lucia- 1764 osv. lucie- 1856. lusse- 1881—1936. lussi- 1898—1933) om natten till den 13 december. 2SvKulturb. 5—6: 56 (i handl. fr. 1764). —
-TID(EN). (lucia- 1935 osv. lucie- 1871. lusse- 1841) Knorring Skizz. I. 1: 163 (1841). Omkr. Luciætiden. Karlson ÖrebroSkolH 1: XXXVII (1871). TSvLärov. 1935, Julnr s. 17.
C [till den lat. gen.-formen Luciæ]: LUCIE- (LUCIÆ-, LUCIÄ-)AFTON, se B. —
-BETA, se E. —
-DAG, -DANS, -FIRANDE, -FRUKOST, -NATT, se B. —
-OTTA(N). (lucie- 1773. luss- 1845—1929. lusse- 1915—1936) om luciadagens morgon. Fernow Värmel. 326 (1773). —
-SÅNG. (förr) sjungen av skolungdomen på luciadagen. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXIX (1875; om förh. 1633). Ahrenberg Männ. 6: 194 (1914). —
-TID, se B. —
-VAKA, r. l. f. (lucie- c. 1888. lussi- 1912—1933) (förr) hållen natten till den 13 december. Landsm. XI. 10: 21 (c. 1888).
D (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): LUSS-OTTA, se C.
E (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): LUSSE-AFTON, se B. —
-BETA, r. l. f., l. -BETE. (luce- 1854—1918. lucie- 1785—1898. lusse- 1764—1936) mat som förtäres tidigt på luciadagens morgon; äv. om foder som då gives åt husdjuren; jfr BETA, sbst.2 2SvKulturb. 5—6: 56 (i handl. fr. 1764). Fernow Värmel. 326 (1773). MeddNordM 1898, s. 15. —
-BRUD, -DAG, -DANS, -FEST, -FIRANDE, se B. —
-GOSSE. (luce- 1918. lusse- 1897—1935. lussi- 1880—1916) (i sht förr) gosse som jämte andra deltager i upptåg på luciadagen; äv. om deltagare i vissa upptåg efter jul. Mellan Jul och Nyår började Lussigossarne, som de i Stockholm orätt kallades, att visa sig. (Lundin o.) Strindberg GSthm 36 (1880). TSvLärov. 1935, Julnr s. 17. —
-GUBBE. (lusse- 1925—1936. lussi- 1933) jfr -GOSSE. De värmländska ”lussegubbarnas” halmklädsel. Nilsson FestdVard. 150 (1925). —
-GÅNG. (förr) om skolungdomens vandring under sång från dörr till dörr i staden på luciadagen; äv. om sockengång efter skolavslutningen på luciadagen. Nilsson FolklFest. 252 (1915). —
-KATT, r. (lusse- 1898—1936. lussi- 1930—1933) egendomligt format bröd som bakas till luciadagen, dövelskatt. GHT 1898, nr 293 B, s. 2. —
-KORV. (lusse- 1891. lussi- 1853—1891) korv som (i vissa trakter) förtäres på luciadagen. Dalin (1853). —
-MÄSSA, r. l. f. (lusse- 1896 (: lussemässmarknaden). lussi- 1898—1912) (numera föga br.) urspr.: mässa som hölls på luciadagen; sedermera om luciadagen. MeddNordM 1898, s. 16.
-NATT, se B. —
-OTTA, se C. —
-TID, se B.
F (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): LUSSI-BIT, se E. —
-BRUD, -DAG, -FIRANDE, se B. —
-GOSSE, -GUBBE, -KATT, -KORV, -MÄSSA, se E. —
-NATT, se B. —
-VAKA, se C.
Avledn.: LUSSA, v. (i vissa trakter) till 2: hålla luciafest, deltaga i upptåg på luciadagen. GHT 1896, nr 293 B, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content