SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LYDNAD ly3dnad2, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. lydnan; pl. (†) -er (Murbeck CatArb. 1: 274 (c. 1750)); äv. LYDNA, r. l. f., numera bl. i oblik form lydno ly3dnω2 i vissa uttr.; förr äv. LYDEN, sbst.; förr äv. LYDNE, m. l. f.?
Ordformer
(lyden (lydn) 15231544. lyd(h)na nom. 15261561; oblik form 15211829 (: lydnans). lydne nom. 1558; oblik form 15391670. lydno nom. 15261726; oblik form 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. lyþna; jfr nor. lydnad, åhörande, hörsamhet, isl. hlýðni, f., hörsamhet; avledn. av fsv. lydhin, motsv. isl. hlýðinn, lydig; jfr LYDA, v.1 Formen lydnad har uppkommit ur lydna gm anslutning till sbst. på -ad (jfr t. ex. BRÅNAD); formen lyden är möjl. en självständig bildning till LYDA, v.1, efter mönster av sådana ordpar som LÖSEN : LÖSA, SÄGEN : SÄGA]
1) förhållande(t) att ngn lyder ngn (l. ngt); villighet att lyda ngn (l. ngt); hörsamhet; åtlydnad; stundom övergående i bet.: underdånighet, undergivenhet. Blind lydnad (jfr BLIND 3 c α). Hålla ngn i l. till lydnad (jfr HÅLLA, v.1 17 b). Fordra ovillkorlig, obetingad, ögonblicklig lydnad (av ngn). Visa lydnad mot l. för ngn. Tvinga l. bringa ngn till lydnad. Svärja l. uppsäga ngn tro och lydnad. At wj ey lenghre plichtoghe ærom honom troo oc lydna holla. G1R 1: 31 (1521). Lydhna (emot Gud) är bätre än (bränn-)offer. 1Sam. 15: 22 (Bib. 1541). Att aller almoghe är konnungen lydhne och hörsamheet plichtighe. HH XIII. 1: 97 (1563). Jagh .. förmante .. (studenterna) til lydno och hörsamhet emot ordinarium magistratum academicum. OxBr. 12: 4 (1613). E'r (dvs. det täcka könet) vår lydno hörer till. Frese VerldslD 152 (1726). At .. (sonen) uti alt bevisar Fadren lydna. Palmfelt Molière 80 (1738). Underlydande krigsman är .. skyldig förman ovillkorlig lydnad. UFlott. 1: 53 (1903). Lydnad för gällande lag är en af medborgarnes första pligter. LfF 1913, s. 120. — jfr BARNA-, EFTER-, KADAVER-, KLOSTER-, KRIGS-, LAG-, ÅT-LYDNAD m. fl., ävensom O-LYDNAD. — särsk.
a) (†) i uttr. göra lyden, visa lydnad. G1R 1: 80 (1523).
b) (†) i uttr. hålla ngn lydno, uppfylla sin lydnadsplikt mot ngn. RF 1719, s. E 1 b. Jag skal ock .. Kongl. Maj:t .. rätta lydno hålla. ReglLandTullKamr. 17/12 1756, s. 54.
c) i uttr. stå i lydno, förr äv. lydna.
α) (†) (fortfarande) vara undergiven o. ödmjuk. At wij j lydno måghe stå, / När oss bedröffuelse kommer vppå. Ps. 1567, s. 8 a; jfr Ps. 1695, 9: 4.
β) (†) stå i spänd uppmärksamhet (i väntan på en order l. dyl.). (Om den hårdt agade hästen säges:) när Styrbjörn mystrade, stod hvar lem i lydna. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740).
γ) (i lagspr.) i uttr. stå i lydno under ngn, stå under ngns överhöghet, lyda under ngn. HB 3: 2 (Lag 1734).
d) (†) i uttr. stånda ngn lydno, (vara skyldig att) lyda ngn; underordna sig ngn. Schroderus Waldt 34 (1616). CivInstr. 330 (1661).
e) (†) i uttr. stå lydnona l. (sin) lydno, undergå skamstraff (varvid den brottslige stod utställd i l. vid en kyrka). ÄARäfst 146 (1596). Aldenstundh .. (han) haff[ue]r stått sijn lydno och poenitens bewijset, må han komma til sijne christelige frijheeter ige[n]. VästeråsDP 18/4 1601. (Ingen grov brottsling skall avlösas) medh mindre, att han förplichtar sigh til at stå lydnona, och vndergå then Kyrkioplicht som honom skall oppåläggias. KOF 1: 431 (c. 1618). Därs. II. 2: 101 (c. 1655).
f) med genitivattribut betecknande den l. det som åtlydes; numera bl. i uttr. som ansluta sig till 2Kor. 10: 5 (se nedan). (Vi) till fånga taghom alla förnufft vnder Christi lydhno. 2Kor. 10: 5 (NT 1526). Schroderus Os. 2: 783 (1635). Om Gudz Ordz lydna, wyrdna och betrachtelse. Ekman Siönödzl. 533 (1680). (Han känner) aldrig lagens lydnad annorlunda än som ett tvång. Atterbom Minnest. 1: 298 (1844). Östergren (1932).
g) [efter nylat. oboedientia activa et passiva] (numera i sht i vissa kyrkliga kretsar) teol. i uttr. (Kristus') görande och lidande lydnad, om Kristus' lydnad mot Gud såväl i sitt handlande (gm att fullborda Guds lag) som i sitt lidande (gm att lida syndens straff). Nohrborg 537 (c. 1765). Norbeck Theol. 62 (1840). Ahnfelt o. Bergqvist 97 (1895).
2) [utvecklat ur 1 f] herravälde, överhöghet; beroende; stundom: uppsikt; bl. i sådana uttr. som bringa l. tvinga l. dyl. ngn under ngns lydnad l. lydno, l. hava l. hålla l. dyl. ngn i ngns lydnad l. lydno, l. stå l. dyl. i l. under ngns lydnad l. lydno, bringa l. hålla ngn resp. stå osv. under ngns herravälde l. i beroende av ngn osv. G1R 3: 142 (1526). At .. (kvinnan) är aff gudhi satt vnder mandzens lydhno. OPetri Hb. B 3 b (1529). LandtmFörordn. 75 (1690: stå under). (Folkstammar som) hållit det (dvs. Egypten) under sin lydno. Rydberg Urpatr. 52 (1873). Så länge som vi .. står under våra föräldrars lydno. Lagerlöf Kejs. 212 (1914). SvD(A) 1933, nr 193, s. 9 (: bringa .. under). — särsk. (†) i uttr. gå i ngns lydno l. gå ngn till lydno, vara ngns tjänare. 1Sam. 22: 14 (Bib. 1541). Dhen tijdh ock dhe åhr, dhe migh till Lydno gått, ock hoos migh i Tienst warit. VDAkt. 1701, nr 94.
Ssgr (i allm. till 1): LYDNADS-BAND. (i skriftspr.) bildl.; jfr BAND, sbst.1 2. Rosenstein PVetA 1789, s. 178.
-ED, r. l. m. särsk. om högtidlig försäkran åt överordnad om obrottslig lydnad o. undergivenhet. Carl XII Bref 312 (1704).
-FÖRHÅLLANDE. om den ställning ss. lydnadsskyldig underordnad som ngn (l. ngt) intager i förhållande till ngn annan (l. ngt annat). Bremer NVerld. 2: 200 (1853).
-HINDER. ridk. hinder (se d. o. 3 b), särskilt avsett att lära (motsträviga) hästar att lyda hjälperna. SD(L) 1894, nr 250, s. 7.
-KRAV. krav på (ovillkorlig) lydnad. SvD(A) 1919, nr 333 A, s. 7.
-PLIKT. om ngns plikt att lyda ngn. Valerius 1: 42 (1804).
-SKYLDIG. skyldig att lyda. Bolin Statsl. 1: 151 (1868).
Spoiler title
Spoiler content