SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LÄCKER läk4er, adj. -kre, -kra; -krare ((†) superl. -kerst Palmchron SundhSp. B 1 b (1642)). adv. -T.
Ordformer
(lek- 15721615. lick- 1640c. 1755, 1913 (i folkspr.). läck- (-e-) 1538 osv. läk- 16151759. löck- 17411749)
Etymologi
[jfr d. lækker; av mnt. o. t. lecker, till t. lecken, slicka. — Jfr BELICKRAD]
1) nogräknad, kräsen; fin.
a) (numera knappast br.) nogräknad l. granntyckt l. svår att göra till lags i fråga om mat o. dryck o. d.; kräsmagad, grätten; äv.: begiven på god mat o. dryck; äv. i uttr. läcker i l. på ngt. (Lat.) Delicatus .. (sv.) Lecker. VocLib. adj. (c. 1580); möjl. till 2. Spegel GW 125 (1685). Oxen är äfven så läcker, at han ej en gång rörer vid .. (vissa) grässlag. VetAH 1779, s. 166. Hungren är icke läcker; den söker endast det som mättar och förslår. Fischerström 4: 256 (1795). Läcker på fisk. Adlerbeth FörslSAOB (1798). I sin mat är Wogulen icke läcker eller ratande. Ahlqvist Kult. 243 (1871). Sundén (1886). särsk. i utvidgad anv.
α) om mun l. tunga l. gom l. hals, förr äv. tand. Spegel GW 206 (1685: een likker Tunga). Runius (SVS) 1: 130 (1698). Du är .. / Det sötaste Confect för werldens leckra tand. Granatenflycht Penn. 2 (1698). Broman Glys. 3: 456 (c. 1740: hals). Den för läckra munnar så begärliga Iapaniska Soya. MLagerström (1748) hos Linné Bref I. 8: 163. Den äkta Italienska oljan .. kan ej annat än välgörande beröra äfven den läckraste gom. Nyblom Bild. 145 (1864). Björkman (1889: gom).
β) om smak l. aptit: kräsen. Runius (SVS) 1: 205 (1708). Tillfredsställa en läcker smak. Ritterberg Sall. 223 (1832).
b) (numera knappast br.) nogräknad l. förfinad l. högt kultiverad i fråga om levnadssätt l. uppträdande l. uttryckssätt l. tankar o. d.: fin; elegant; överkultiverad, överförfinad. Läckert hofffolck. Hambræus Erasmus B 5 a (1620). Den forna tiden var ej så läcker i ord och åthäfvor, som den senare. Celsius G1 2: 188 (1753). (Det) var skada, att .. (Spegels) tid icke ännu var läcker nog i verskonsten. Bergklint Vitt. 149 (1761). Cannelin (1921). särsk. i utvidgad anv., om uppträdande, levnadssätt, smak osv.: som vittnar om denna egenskap, fin, förfinad, kultiverad. Hvad som kan förarga det läckraste tänkesätt. Ekelund Fielding 5 (1765). Jag vill, i läcker smak man landets sed må vörda. Bergklint Vitt. 26 (1772).
c) (†; se dock slutet) känslig, ömtålig. Palmchron SundhSp. 95 (1642). Hennes åtbörder wijste en särdeles sällsamhet, så at hon kunde .. darra vid hvar knäpp hon hörde, som antingen härflöt af dess läckra Fruentimbers kropp, eller der af at hon tagit sig förmycket til bästa. Kling Spect. C 2 b (1734). Intet är så läckert som vänskapen; hennes grannlagenhet är utomordentlig. Lybecker Young 128 (1795). särsk. (numera knappast br.) om öra: känslig (för hörselintryck); äv.: nogräknad l. granntyckt i fråga om musik o. d. Säfström Banquer. R 3 a (1753). Våra kära sånger (i psalmboken), som, måhända, såra det läckra örat, men hela det sårade hjertat. SvLitTidn. 1814, sp. 72. Forssell Stud. 1: 23 (1866, 1875). Cannelin (1921).
2) om mat l. dryck o. d.: välsmakande, god, delikat (se DELIKAT, adj. 1); kräslig; äv. om lukt; äv. i utvidgad anv., om bord: försedd med läckra anrättningar. Läckra rätter. En läcker måltid. En sås med läcker smak. Lecker eller kräselig maat. VarRerV 37 (1538). (Människan uttänker) tusende maneer .. om Spijsen på thet läckerste at tillredha. Palmchron SundhSp. B 1 b (1642). Askelöf .. såg vid sitt läckra bord idel generaler. Sturzen-Becker 1: 178 (1861). Ett slags korf, som spridde en .. läcker lukt. De Geer Minn. 1: 278 (1892). En läcker vårsoppa. 2NF 37: 873 (1925). — särsk.
a) bot. i namn på vissa välsmakande svamparter. Läckra Champignonen (Agaricus (Psalliota) cretaceus Fries). Smitt Svamp. 35 (1863). Läcker Murkla (Morchella esculenta Pers.). Därs. 63. Läckra vårmusseronen (Tricholoma gambosum). SDS 1909, nr 324, s. 8.
b) (†) i uttr. läcker bisk l. bisken l. bischen, läckerbit, läckerhet; jfr LÄCKER-BISKEN. Palmchron SundhSp. 110 (1642). Kramsfoglar oc mång läcker bisk, wälgiödde capuner. BrölBesw. 193 (c. 1670). Livin Kyrk. 16 (1781; bildl.).
c) (†) i uttr. leva läckert, leva kräsligt l. överdådigt i fråga om mat o. dryck. Rudbeck Atl. 2: 569 (1689). HH XXV. 2: 151 (1815). Ahlman (1872).
3) bildl.: behaglig, full av behag; täck; smakfull; utsökt, fin. LPetri 2Post. 151 a (1555). Denna art af lättfärdiga sånger, hvilka .. veta att med allt det läckra behag, hvaraf språket är mäktigt, säga det otillåtna. Ljunggren SVH 1: 33 (1873). — särsk.
a) i fråga om (synintryck av) färg l. form o. d.; särsk. om konstvärk l. alster av handtvärk l. industri o. d. Läckra färger. Ett läckert bokband. Dalin Arg. 1: 220 (1733, 1754). Den läckra målningen af den badande prinsessan Hejdi. Atterbom Minnest. 2: 59 (1840). Marianne hade .. i tankarne möblerat sitt arbetsrum, läckert och elegant. Benedictsson FruM 86 (1887). NDA(A) 1929, nr 98, s. 9.
b) om person, särsk. kvinna l. barn: täck, söt. Remmer Fanchon 69 (1820). Hon var en liten läcker uppenbarelse, graciös, kvick, elegant. SvD 24/7 1927, Söndagsbil. s. 3.
c) om muntlig l. skriftlig framställning, musik o. d. Fina och läkra skrifsätt. SvMerc. IV. 3: 249 (1759). Et läckert skämt. Kellgren i SP 1779, s. 161. Läcker musik. Adlerbeth FörslSAOB (1798). TurForskn. 3: 88 (1918).
d) (ngt vard.) ironiskt: ”snygg”; ”trevlig”. Jo, det var läckert! Hedin Transhim. 3: 391 (1912). Det blir en läcker historia. Didring Malm 1: 154 (1914).
Ssgr: (2) LÄCKER-BAKAD, p. adj. (†) (Lat.) Panis dulciarius, (sv.) Pasteij, Lekerbakat brödh. såsom Hanogs kakor oc annat sådant. VarRerV 17 b (1538, 1579).
(2) -BETA, r. l. f. (†) läcker mat, läckerhet, läckerbit; äv. bildl.; jfr beta, sbst.2 b. Palmchron SundhSp. 217 (1642; bildl.). SteenSnecker, hwilke .. blefwe hållne i heela Orient för en Läckerbeeta. RelCur. 111 (1682). Lagerström Gir. 54 (1731; bildl.).
(jfr 2 b) -BISKEN, äv. -BISK. (-bisk 16241677. -bisken 1615 (sg. best.), c. 16351744. -bisgen 1741. -bischen 17161903) [jfr d. lækkerbisken; av t. leckerbischen] (†)
1) = -bit 1. Petreius Beskr. 4: 13 (1615). Tackar ödmjukast för de rara apelsinerna — det var riktigt läckerbischen. Blanche Jenny 29 (1845). SvD 1903, nr 164, s. 4.
2) bildl., = -bit 2. Blanche Band. 59 (1848). Tänk, hvilken läckerbischen för tidningarne! Sundblad Tusch 1: 178 (1887; om en skandal).
(2) -BIT. [jfr t. leckerbissen] (ngt vard.)
1) = god-bit 1. Serenius (1741).
2) bildl. = god-bit. 2. Läckerbitar i Svenska Skaldekonsten. Flintberg i DA 1780, nr 136, s. 1. BEMalmström 1: 97 (c. 1860). särsk. (†) om kvinna. Hur mår min lilla läckerbit, din hustru? Hagberg Shaksp. 9: 150 (1850). Därs. 12: 179 (1851).
(1 a) -BUK, m.||ig. (†) nedsättande om person som lever kräsligt, läckergom. Kalff JUggla F 2 a (1649).
(jfr 1 a α) -GOM, m.||ig. person som är svag för god mat o. dryck, finsmakare, gurmand, gurmé; äv. bildl. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Han blef .. en riktig läckergom och föraktade snart den vanliga husmanskosten. Blanche Tafl. 2: 134 (1867). Estetiska läckergomar. 3SAH 2: 309 (1887). Bergman JoH 174 (1926).
(1 b) -HÄNDT, p. adj. (†) som handskas varsamt o. elegant med ömtåliga föremål. Almqvist Ekols. 3: 313 (1847).
(2) -KRÄMARE. (†) person som säljer sötsaker o. d. L. Paulinus Gothus MonPac. 781 (1628).
(2) -LUST. (†) njutning. Ehuruwäl Holland åth minstone thet Frantzöske Wijnet och Bränewijnet icke kan vmbära, icke allenast therföre, at thet menige Mans största Läckerlust är; vthan ock (osv.). Brask Pufendorf Hist. 288 (1680).
(1 a) -MAGAD, p. adj. (†) kräsmagad. Wollimhaus Ind. (1652). Hamb. (1700).
(1 a) -MAGE, m.||ig. (†) = -buk. Thomander TankLöj. 203 (i handl. fr. 1832).
(2 b) -MAT. (†) läcker mat; läckerhet, delikatess(er); sötsaker, konfektyrer. Petreius Beskr. 5: 5 (1615). Pasteijbakaren bereder Leckermaat, aff thet bästa Miöl, som (osv.). Schroderus Comenius 407 (1639). Hiorten .. borde sparas til en läcker-mat på Konungars .. bord. Rydelius Förn. 180 (1722, 1737). Heinrich (1828).
(jfr 1 a α) -MUN, m.||ig. [jfr d. lækkermund, t. leckermaul] (numera föga br.) läckergom, finsmakare; äv. bildl. Linc. (1640; under cupes). Mången poetisk läckermun. SvLittFT 1837, sp. 348. Påfven Martin IV, läckermunnen, som åt i hjel sig på sin lifrätt. 2SAH 50: 362 (1874). Cannelin (1921).
(2 b) -RÄTT, r. l. m. (†) läckerhet, delikatess. Rothof 366 (1762).
(2 b) -SPIS-MÅNGLARE. = -krämare. L. Paulinus Gothus MonPac. 734 (1628).
(jfr 1 a α) -TAND, m.||ig. [efter t. leckerzahn] (†) läckergom. Holmberg 1: 914 (1795). Schulthess (1885).
(1 a) -TANDTER, m. (†) = -tand. (Jesus) war ingen skändagäster, dryckessluker eller lekertandter. PErici Musæus 2: 276 b (1582).
(jfr 1 a α) -TRUT, m.||ig. (enst., †) = -mun. Eurén Kotzebue Orth. 3: 18 (1794).
Avledn.: LÄCKERAKTELIGEN, adv. (†) till 2: läckert. Linc. (1640). Schultze Ordb. 4540 (c. 1755).
LÄCKERAKTIG, adj. (†)
1) till 1, = läcker 1 a. Linc. (1640).
2) till 2, = läcker 2. Linc. (1640). Schultze Ordb. 4540 (c. 1755).
Avledn.: läckeraktighet, f. (†) till läckeraktig 1. Linc. (1640; under liguritio).
LÄCKERHET, r. l. f.
1) till 1.
a) (numera knappast br.) till 1 a: kräsenhet, svaghet för läcker mat osv. (Människan) måste .. Swamper och andra obeqwämlighe Tingher brwka, sin Läckerheet at tilfyllest göra. Palmchron SundhSp. 274 (1642).
b) (†) till 1 b: förfining; elegans; kräsen l. förvekligad smak. Dalin Arg. 1: 3 (1732, 1754). Frankrike hade drifvit urskillningen i seder, uttryck, konstyrken, till en höjd af läckerhet, som (osv.). Leopold 5: 9 (1801).
c) (†) till 1 c: känslighet, ömtålighet. Ekelund Fielding 521 (1765). Lidner (SVS) 1: 283 (1784).
2) till 2; äv. bildl. Onda lustars hanig och lekerheet. LPetri Skylsk. G 3 a (1572). Vällust! i min ungdoms brånad / Sökte jag din läckerhet. Kellgren (SVS) 1: 131 (1781). särsk. konkret: läcker mat o. d.; delikatess. En stor, värklig, utsökt läckerhet. Verelius 144 (1681). De Fruchter som växa under .. (fjällens) kalla Luft, äro väl hårda men tiena dock Atins Barn bättre än alla främmande läckerheter. Mörk Ad. 1: 46 (1742). Njurtalgen ä en läckerhet. Berglund MPratMat 140 (1929).
3) till 3; äv. konkretare. Nordenflycht (SVS) 3: 137 (1759). En idyllisk läckerhet i färgen. Eichhorn Stud. 2: 250 (1872). Harmoniska läckerheter. Norman MusUpps. 159 (1884, 1888).
LÄCKERLIGA, adv. [jfr t. leckerlich] (†) till 2 c: läckert. På thet the måga .. läckerliga spijsade warda. Forsius Fosz 467 (1621). Linc. (1640; under gulose).
Spoiler title
Spoiler content