SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LÄGERSMAN 3gers~man2, m.; best. -mannen; pl. -män ~män2.
Etymologi
[av LÄGER l. LÄGRA II o. MAN, m.]
(numera bl. ngn gg jur.) man med vilken en kvinna gjort sig skyldig till lägersmål; man som gjort sig skyldig till lägersmål. Schmedeman Just. 1189 (1687). Hernberg Rättsh. 52 (1922).
Spoiler title
Spoiler content