LÄSA lä3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2) -or.
Etymologi
[vbalsbst. till LÄSA, v.1]
1) sjukdom l. lyte som består däri att ngt (en ledgång l. dyl.) är fastlåst i ett visst läge; bl. ss. senare ssgsled, ss. HÖFT-,KÄK-,MUN-LÄSA.
2) (i vissa trakter) fisk. konkret: träring varmed en ”armkäpp” i en ryssja (med två ringar på varje käpp) fästes vid en ”armstake”. Fatab. 1930, s. 127.
SAOB
