publicerad: 1942
LÄTTFÄRDIG lät3~fæ2rdig, adj. -are ((†) superl. -igst HFinlH 4: 118 (1556)). adv. = (†, Berchelt PestOrs. C 4 a (1589)), -A (†, VDBötB 1622, s. 549), -EN (†, UppsDP 23/5 1598), -T.
Ordformer
(le(e)t- 1536—1690. lät- 1539—1726. läta- c. 1657. lätt- (lett-) 1540 osv. lätte- 1561, 1571. -ferdtig 1585. -ferdugh 1541. -färdig(h) (-ferd-) 1536 osv.)
Etymologi
[sv. dial. lättfärdig, välvillig, benägen; jfr d. letfærdig, nor. lettferdig; av mnt. lichtverdich, lichtvardich; av LÄTT, adj.2, o. FÄRDIG; jfr t. leichtfertig]
1) (†) som kan röra sig snabbt o. raskt, snabb; jfr LÄTT, adj.2 4; äv. bildl. The skickeligste och lättfärdigste skide karer. HFinlH 4: 118 (1556). Inom en fjerdedels tima hade det lättfärdiga rygtet med sin trumpet utblåst denna händelsen i hvart gathörn af staden. Eurén Kotzebue Orth. 2: 39 (1794). De lättfärdiga polska och ryska grannlåtshästarne. Topelius Vint. II. 1: 306 (1881).
2) (†) motsv. LÄTT, adj.2 7: sorglös, obekymrad, lätt till sinnes. Jag (är) nu mera icke så glad och lättfärdig som då jag skref Hammarspik. Tegnér (WB) 8: 627 (1839).
3) (numera mindre br.) motsv. LÄTT, adj.2 8: obetänksam, som handlar l. talar utan att tänka sig för, tanklös; som tager allt lätt; om sak: som röjer dylik egenskap; ofta svårt att skilja från 4. Medh rätte borde een sigh och sin eghen lekamen och sundheet så lättferdigh icke giffue vthi fahra. Berchelt PestOrs. C 4 a (1589). Detta mer lättfärdiga sätt att sköta studierna. Wennerberg 2: LXVII (1882). Detta af de två östliga potentaterna så lättfärdigt började krig. KKD 2: XVII (1903). SvD(A) 1931, nr 196, s. 4. (†) Then som snarliga troor han är letferdigh. Syr. 19: 4 (öv. 1536). — särsk.
a) (†) lättrogen, lättledd. The hade giort dårliga, att the hade warit så lättferdige, att the stelte troo till en slijk person. Svart G1 110 (1561). Borg Luther 2: 571 (1753).
b) (†) om person l. sinne: obeständig, ombytlig, ostadig, flyktig. Phrygius HimLif. 44 (1615). Hade mannen ett lättferdigt sinne, meenar iag honom långe sedan hafwa öffwergijffwit sitt intent. VDAkt. 1662, nr 164. Sundén (1886).
d) (†) i uttr. lättfärdig (till) att göra l. tro ngt o. d., benägen l. böjd l. hågad att göra ngt osv. Forwndrar oss icke lithet, ati aldelis äre så letfärdige ath settie tro och liit tiil alle the föke tidender (dvs. lösa rykten) ther wancker om landet. G1R 11: 82 (1536). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 386 (cit. fr. 1618).
e) (†) som göres o. d. utan omtanke, förhastad, lättvindig. Gåår thet så gemeenliga till, att en lätferdigh dom icke skadar honom, öffuer huilken domen är feld, men (osv.). KOF 1: 259 (1575). Du manligt så bevisat, att din dom, / Lättfärdigt fälld, ej lika lätt blir verkställd. Cygnæus 10: 335 (1854).
f) (†) om mun l. tunga, i fråga om lösmynthet l. obetänksamhet i tal. (Han) sadhe till honom .. J hafwen een lätfärdigh tunga. ConsAcAboP 1: 354 (1648). NoraskogArk. 6: 238 (1674). Widekindi G2A 376 (c. 1676; efter handl. fr. 1617).
4) (†; se dock c) i utvidgad anv. av 3: som visar brist på allvar, som icke tar moralens bud allvarligt; lättsinnig, självsvåldig; ofta svårt att skilja från 3. Abimelech leegde sigh .. löösachtugha och lettferdugha män som honom folgde effter. Dom. 9: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: löst folk och äventyrare). Ekblad 429 (1764). — särsk.
a) (†) i uttr. lättfärdig fågel, om person; jfr FÅGEL 3. BtHforsH 1: 154 (1626). Schultze Ordb. 1048 (c. 1755).
b) (†) övergående i bet.: bedräglig, skändlig; trolös. LPetri Kr. 80 (1559). Gustaf II Adolf 292 (1627). Churförstarna haffva affsöndrat sigh lättfärdigt och slutitt friden oss ovetterligitt. RP 7: 148 (1638). Brask Pufendorf Hist. 234 (1680). Lättfärdigt pakk. Schultze Ordb. 1047 (c. 1755).
c) om ngt sakligt: som röjer brist på allvar; numera bl. (fullt br.) med viss anslutning till 5. Wän icke tin mund til letferdigt swäriande. Syr. 23: 13 (öv. 1536). (Under medeltiden predikade man om) Fabler, drömer, .. lätferdighe äwentyr, owissa Legender etc. KOF 1: 364 (c. 1618). Organisten eller andre musicanter (skall) icke hafwa macht att missbruka Orgor .. till lättferdige och otienlige stycken. Därs. II. 2: 120 (c. 1655). Ehuru Bladet (dvs. tidningen ”Kometen”) ej blir, hvad Vi med et dylikt åsyftat, utan mera lättfärdigt och ensidigt, torde dock en del af ändamålet dermed uphinnas. 3SAH XXXIX. 2: 153 (1825).
5) motsv. LÄTT, adj.2 8 b: oanständig, osedlig, okysk, skamlös; äv.: lösaktig; om sak: som är uttryck för l. vittnar om dylik egenskap, frivol, slipprig; förr äv. om lokal där osedlighet bedrives. Stiernman Riksd. 161 (1540). (Salomes) lettferdigha skökedantz. LLaurentii Nyåhrspr. E 1 b (1618). När vppenbare hoorhuus, och lättferdige kyffen i landet ledne warda (hemsöker Gud folket med straff). Isogæus Segersk. 81 (c. 1700). Lettferdiga brudskriffter och gåtor. Swedberg Schibb. 107 (1716). Skogsråts .. uppförande (är) ystert och lättfärdigt. Wennerberg 3: 207 (1883). DN(A) 1929, nr 314, s. 3 (i bild).
a) som lätt kan göras l. förfärdigas; värdelös; jfr LÄTT, adj.2 15. (De främmande införa i riket) en hoop lättfärdigt kram och barnalekan. Stiernman Com. 1: 273 (1577).
c) som lätt kan transporteras. En hoop småt och lättfärdiigtt skytt, .. som medh en hast kunne ryckes aff och till. G1R 25: 191 (1555).
7) (†) motsv. LÄTT, adj.2 15, om anledning l. orsak: obetydlig, bagatellartad. RA I. 2: 279 (1569). Barckhusen Cotossichin 3 (1669).
Ssg: LÄTTFÄRDIGT-VIS, adv. (†) till 4 b: bedrägligt. (Patkul d. ä.) var häftad derföre, at han i förra Pohlniska kriget hade lättferdigt vis förrådt Staden Wolmar i Polackernas händer. Nordberg C12 1: 827 (1740).
Avledn.: LÄTTFÄRDIGHET, r. l. f.
1) (numera mindre br.) till 3: obetänksamhet, tanklöshet, lättvindighet. OPetri 4: 318 (c. 1540). Den lättfärdighet som präglar så mycket av litteraturen om Versaillesfreden. DN(A) 1933, nr 336, s. 6. särsk.
a) till 3 b: godtycklighet, obestämdhet, ombytlighet. Girs J3 19 (1627). Den lättfärdighet, hvarmed revolutionsdomstolen gick till väga. Hedin Rev. 112 (1879).
b) (†) i uttr. lättfärdighet till ngt, benägenhet för ngt; jfr lättfärdig 3 d. The som .. intagne äre af Bitterheet och Lättfärdigheet til Gudz Namns Miszbruuk. StadgEed. 1687, 1: 6.
2) till 4: brist på allvar, självsvåld; numera nästan bl. i uttr. som kunna fattas ss. mer l. mindre bildl. anv. av 3; äv. konkretare. När han icke öffuade Tyrannij, öffuade han mykit speel och lättfärdigheet medh sina narrar och gäckar. Petreius Beskr. 2: 84 (1614). Han hade slagits med någre Præceptorer, wore sedan genom Fönstret vtsprungen, och hwad sådane Lätferdigheter flere woro. Weise 282 (1697). (Baldwin) gjorde rent hus i engelsk politik med all den lättfärdighet och den halvmoral, som grep omkring sig under åren efter världskriget. GHT 1935, nr 268, s. 16. särsk.
a) (†) till 4 b: bedrägeri, svek. Chesnecopherus Skäl Zzz 1 a (1607). Rålamb Resa 63 (1658, 1679). Verelius 57 (1681).
b) (†) överdådighet, fåfänglighet; jfr lättfärdig 4 c. Effter nu alment är stoor lättferdigheet med klädedregt (så osv.). LPetri KO 71 a (1571). KOF II. 1: 306 (1659).
3) till 5; äv. konkretare. Wallquist EcclSaml. 1—4: 274 (c. 1645). (Att) se och höra .. (i komedier) en hop lettferdigheter och horoleker och slika förargeligheter. Swedberg Ungd. 27 (1709). PT 1905, nr 104 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content