SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANIEMANG, n.; pl. -er (Almqvist Törnr. 3: 175 (1850), Hyltén-Cavallius).
Ordformer
(manie- 17001904. manje- 1834. -mang 1834c. 1880. -ment 17001904)
Etymologi
[jfr t. maniement; av fr. maniement, till manier, hantera (se MANIERA)]
(†) hantering, handhavande; handlag, handgrepp; skötsel; förvaltning; bestyr; arrangemang; ”manöver”. Stiernman Com. 5: 830 (1700). Jag ser just på ditt manjemang af tömmen hvilken herrlig kung du skulle bli. Engström Förb. 3: 125 (1834). Att jag .. af tacksamhet alltid ställde mig på A:s sida, äfven när jag icke i allo gillade hans maniemanger. Hyltén-Cavallius Lif 84 (c. 1880). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content