publicerad: 1943
MARSKALK mar3~ʃal2k l. marʃal4k, sbst.1, m., i bet. 9 m.||ig.; best. -en; pl. -ar (Stiernhielm Virt. 4 (1650, 1668) osv.), äv. (numera bl. i ålderdomligt spr. i Finl.) -er (G1R 13: 125 (1540), Bergroth FinlSv. 65 (1916)).
Ordformer
(marchalk 1750. marchall 1729. mareschal 1610. mareskall 1635. marschalk 1540—1889. marschall 1712. marskal(c)k (maar-) 1528 osv. marskskal(c)k 1583—1594)
Etymologi
[fsv. marskalk, stallmästare, rytterianförare, härhövidsman, marsk; liksom fd. marskalk, marsk, d. marskal, av mnt. marschalk, stallmästare, rytterianförare; jfr t. marschall, eng. (lånat från ffr.) marskal, fr. maréchal (lånat från frankiska); av ett germ. marha, häst (jfr isl. marr o. MÄRR), o. skalk, tjänare (se SKALK, m.||ig.); urspr.: stallknekt. — Jfr MARSCHALL, sbst.1, MARSK, sbst.1]
1) urspr. om kunglig stallmästare; titel på vissa högre ämbetsmän; i ä. tid titel på hög riksämbetsman i Frankrike, Tyskland o. England; i nyare tid titel för den högsta militära värdigheten inom den franska armén, i senare tid äv. inom andra arméer. Marskalk av Frankrike, Finland. Napoleon och hans marskalkar. Forsius Fosz 309 (1621). Schroderus Os. III. 2: 94 (1635). Kinas ”starke man”, marskalk Chiang Kai-shek. Wikander Chiang MarskFång. 171 (1937). Marskalk Stalin, som har det direkta befälet över de .. ryska arméerna. SDS 1943, nr 236, s. 14.
2) (†) i fråga om fornnorska förh.: stallare. Verelius 242 (1681). Marskalken Kolbiörn. Reenhielm OTryggw. 243 (1691; isl. orig.: stallari). Spegel 478 (1712).
3) [efter motsv. anv. i fsv.] (†) marsk (se MARSK, sbst.1 3). Marskalken Carl Knutson. Spole Alm. 1699, s. 7. Lagerbring 1Hist. 2: 696 (1773).
4) eg. o. urspr.: rytteribefälhavare; befälhavare för en krigshär l. truppstyrka, hövitsman; särsk. i uttr. överste marskalk, överbefälhavare (jfr 7); numera bl. (tillf.) elliptiskt för: fältmarskalk. Her Lars Siggesson, wår Öfuerste Marskalk. G1R 13: 164 (1540). Her Swante, som marskalk war (under kriget mot ryssarna). JMessenius (1629) i HB 1: 120. Linc. (1640). Runeberg 2: 88 (1848). Snoilsky 2: 51 (1881). — jfr FÄLT-, HÄR-, KRIGS-MARSKALK m. fl.
5) (förr) ämbetsman som hade högsta uppsikten över de praktiska anordningarna vid en diplomatisk beskickning o. d. Ekeblad Bref 1: 358 (1654). (Axel Thuresson Oxenstierna) förordnades til Marskalk på legationen som förskickades til gräntzen (år 1645), at tractera med Cronan Danmark. Peringskiöld MonUpl. 104 (1710). — jfr AMBASSAD-, LEGATIONS-MARSKALK.
6) person som har uppsikt över de praktiska anordningarna under en förenings l. annat sällskaps resa; i ssgn RESE-MARSKALK.
7) (förr) titel för högre hovfunktionär l. dignitär; hovmästare (se d. o. 1); hovmarskalk; äv. i uttr. överste marskalk, om högste hovfunktionären (jfr 4). Högmectig förstis k. frederiks marskalk her iohann rantzo. G1R 5: 139 (1528). Ingen skall uthi wår tienst antagin blifwa, uthan wår och wår Marskalks willia och wettskap. Schmedeman Just. 87 (1590). Wår (dvs. konungens) Marskalk går frembst (i processionen). RARP 1: 7 (1626). Leijonhufvud OmkrTessin 2: 21 (1918). jfr Nordström Samh. 1: 91 (1839). — jfr HOV-, RIKS-, ÖVERSTE-MARSKALK.
8) (†) elliptiskt för: lantmarskalk (se d. o. 2). RARP 1: 17 (1627). Riksens Adel förbehåller sig .. wid desz Sammankomster altid sielf en Marskalck at utwälja. RF 1719, § 37.
9) person som har uppsikt över anordningarna vid en festlig tillställning, en (högtidlig) ceremoni, en konsert o. d.; äv. om person med liknande uppgifter i ordenssällskap; förr äv. i bet.: ”hovmästare” (se d. o. 2). Will du en Marskalck blij du af mig klarligt seer, / Hur som du Rättren bör anordna med Maner. TrenchierB 1 (1696). Sjelf Fuhrman Marskalk är så grann / Med stor peruk til dans; / Hos Bacchus högste Ämbetsman. Bellman (BellmS) 2: 52 (1767, 1791). LundUnivSecularfest 1: 11 (1868). TeolMedFilDoktorspromLd 1941, s. 2. — jfr Som kyrkomarskalkar (vid bröllopet) fungerade hrr H. D. och E. N. SvD(B) 1943, nr 18, s. 2. — jfr DANS-, RIKSDAGS-, STUDENT-, TORNER-, ÖVER-MARSKALK. — särsk.
a) ung, ogift mansperson som jämte sin ”tärna” tillhör brudparets uppvaktning på bröllop; förr äv. om mansperson som var särskilt anmodad värd vid bröllop l. som inbjöd till detta o. d. Jag är buden till Bröllopz den 1ste Maji på BosiöCloster, at vara Marchalk. ÅgerupArk. Brev 18/4 1750. Schück (1854; om värd vid bröllop). Brudparet uppvaktades av följande marskalkar och tärnor. DN(B) 1943, nr 105, s. 10. — jfr BRÖLLOPS-MARSKALK.
b) (†) om prestav. (Efter kistan) follia (i G. II A:s liktåg) 2 Marskalcker. RARP 2: 109 (1634). Marskalcker eller Prestafwer skola ey heller wara mehr än twå, then ena för Lijket, och then andra för Fruentimbret. Schmedeman Just. 557 (1668). Kurck Lefn. 176 (1705).
Ssgr: A: MARSKALK-SKÄRP, -STAV, -TAFFEL, -ÄMBETE, se B.
B: (9) MARSKALKS-BAND. brett, över ena axeln buret sidenband som tjänar ss. igenkänningstecken för marskalk. —
(9) -SKÄRP. (marskalk- 1921. marskalks- 1900 osv.) jfr -band. SAOL (1900). Blå och gula marskalkskärp. MNyblom hos Essén Än 78 (1921). —
(1, 4, 7, 8) -STAV. (marskalk- 1853—1933. marskalks- 1633 osv.) stav som en marskalk resp. lantmarskalk, fältmarskalk osv. bär resp. bar som tecken på sin värdighet; särsk. [jfr Holm BevO 164 (1939)] bildl., med tanke på fältmarskalksstav o. d., i uttr. bära marskalksstaven i ränseln o. d., ha förutsättningar l. möjlighet att nå en ledande ställning. RARP 2: 28 (1633; i fråga om lantmarskalk). En dålig soldat är den, som icke tror sig bära marskalkstafven i renseln, heter det. SDS 1899, nr 384, s. 1. —
(7) -TAFFEL. (marskalk- 1889—1904. marskalks- 1719 osv.) hovtaffel för gäster som icke spisa vid konungens bord o. där en hovmarskalk l. kammarherre är värd. HovförtärSthm 1719, s. 1854. VL 1906, nr 221, s. 2. —
(1, 7, 8) -ÄMBETE~020 l. ~200. (marskalk- 1889. marskalks- 1629 osv.) RARP 1: 102 (1629; i fråga om lantmarskalk).
Avledn.: MARSKALKINNA1032, f.
1) (i sht förr) till 1, 4, 7: marskalks hustru l. änka. Björkegren (1786; under maréchale). Leijonhufvud OmkrTessin 1: 152 (1917).
2) (†) till 7, om hovmästarinna l. dyl. Hertiginnans Fru Marskalkinna. HovförtärSthm 1692 A, s. 495. Atterbom LÖ 1: 187 (1824). särsk. bildl.: ledarinna; jfr marskalk, sbst.1 9. Hon i Dygders tropp war wist en Marschalkinna. Broms AGyllenstierna 15 (1715).
Spoiler title
Spoiler content