SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MATRIX ma4triks, r. l. f.; best. -en; pl. (†) matricer (Rinman JärnH 473 (1782)).
Etymologi
[jfr eng. matrix, fr. matrice; av lat. matrix (gen. matrīcis), moder, upphov, ursprung. — Jfr MATRIS]
(i fackspr.) massa som omsluter ngt l. vari ngt är inbäddat; grundmassa; i sht geol. o. miner., om den fyllnadsmassa som omger mineralkorn, fossil o. d. i en bärgart. Rinman JärnH 473 (1782; geol.). Alla dessa (beståndsdelar i meteormassan) förenas genom ett slags matrix. EconA 1808, mars s. 85. Diamanter .. sittande i fast matrix. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 220. TT 1899, M. s. 3.
Spoiler title