publicerad: 1944
MELON melω4n, r. l. m. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er ((†) = (HovförtärSthm 1660, Verif. 1 a); -en Petreius Beskr. 1: 7 (1614)).
Ordformer
(mellon 1675—1803. melo 1579. melon (-oon) 1541 osv. millon 1660—1690. milon 1654—1798)
Etymologi
[jfr d. melon, t. melone (i ä. t. äv. melûn); av it. mellone, av lat. melo (gen. -ōnis), förkortning av melopepo, av gr. μηλοπέπων, melon, av μῆλον, äpple, o. πέπων, mogen]
1) den stora, runda, saftiga, ätbara frukten av melonplantan; äv. ss. ämnesnamn o. ss. maträtt. Saftiga, goda, syltade meloner. Röda, gröna, vita meloner (efter färgen i köttet). Han fick melon till efterrätt. 4Mos. 11: 5 (Bib. 1541). Melon j miölk. BOlavi 10 a (1578). Wänner äre som meloner .. (dvs.) Man pröfwar offta tije, och finner nepligh en som duger. Grubb 879 (1665). Moos af Millon. Rålamb 14: 89 (1690). SvD(A) 1933, nr 187, s. 8. — särsk. i utvidgad anv., om frukten av vissa andra arter av familjen Cucurbitaceæ, ävensom av Citrullus vulgaris Schrad., vattenmelon. VetAH 1786, s. 233.
2) den från Asien o. Afrika härstammande gurkväxten Cucumis melo Lin.; äv. om den från Afrika härstammande växten Citrullus vulgaris Schrad., vattenmelon. Melonen odlas hos oss i drivhus. Schroderus Comenius 125 (1639). Sonesson HbTrädg. 554 (1926).
3) (i sht i Sveal.) bot. o. trädg. elliptiskt för: melonäpple. Abelin MTr. 68 (1902). Sonesson HbTrädg. 352 (1926).
Ssgr (i allm. till 1): A: (2) MELON-BÄNK. trädg. drivbänk för odling av meloner; jfr -säng. VetAH 1741, s. 115. —
-FORM; pl. -ar; l. -FORMA, r. l. f. (†) melonliknande form (se d. o. II 1). HovförtärSthm 1736, s. 1101. Stora dubbla Melon formor med Skafft, gångjärn och foth. Därs. 1746, s. 2779. —
-FRÖ, n. (melon- 1697—1872. melone- 1614—1737. melons- 1578) (numera knappast br.) melonkärna. BOlavi 79 b (1578). HbTrädg. 1: 24 (1872). —
-GLASS. kok. —
-HATT. [jfr d. melonhat] (i vissa trakter) styv, rundkullig hatt, kubb, ”plommonstop”. Hallström VilsnF 48 (1894). En ung herre i livrock och melonhatt. Siwertz Barn. 207 (1915). —
-KAKTUS. [jfr d. melonkaktus] om melonformade kaktusarter, i sht av släktet Melocactus DC, ”melontistel”, ”negerhuvud”. HbTrädg. 7: 200 (1883). —
(2) -KAST, r. l. m. i sht trädg. drivbänk l. mindre drivhus för melonodling; jfr kast, sbst.2 5. Centerwall Hellas 402 (1888). —
-KLOCKA. [jfr d. melonklokke] (†) melonformig, kupig glasskål; jfr -glas. OrdnLilleTull. 1666, s. G 4 b. GbgNyh. 1798, s. 158. —
(2) -KUR; pl. -ar. trädg. liten bänklåda (med ett enda fönster) för odling av meloner; jfr kur, sbst.2 i. Lundström Trädg. 1: 45 (1831). —
-KURBITS. gurkväxten Cucurbita melopepo Lin., med melonliknande frukter, turbanpumpa; äv. om frukten; jfr -gurka, -pumpa. Lyttkens Växtn. 138 (1904). —
(2) -LYFTARE, r. l. m. trädg. holkformat redskap varmed melonplantor m. m. lyftas upp ur jorden o. omplanteras, planteringsholk. Ahlich 120 (1722). —
(2) -MÖGEL. bot. slemmig mögelsvamp av släktet Fusarium, som parasiterar på melonplantan. SvUppslB 10: 561 (1932). —
-OLJA, r. l. f. en ljusgul, luktlös o. välsmakande olja som erhålles av meloner o. användes som matolja samt inom tvålfabrikationen. (Ekenberg o.) Landin (1892). —
(2) -SKOLA, r. l. f. (†) trädg. drivbänk (med ett l. två fönster) vari melonplantor uppdragas; jfr -kur. Ahlich 119 (1722). Lundberg Träg. 54 (1754). —
-TRÄD. [jfr d. melontræ] bot. det från Sydamerika härstammande trädet Carica papaya Lin., med ätliga, melonliknande frukter, papayaträd. Linné Diet. 2: 194 (c. 1750). PT 1911, nr 283, s. 3. —
-ÄPPLE. [efter t. melonenapfel] (i sht i Sveal.) bot. o. trädg. viss äpplesort av oval form; jfr citron-äpple 2. Eneroth Pom. 2: 88 (1866). Sonesson HbTrädg. 423 (1926).
B (†): MELONE-FRÖ, se A.
C (†): MELONEN-VATTEN. (melonen- 1650. melons- 1578) avkok på melon. BOlavi 91 b (1578). Hildebrand MagNat. 31 (1650).
D (†): MELONS-FRÖ, se A. —
-VATTEN, se C.
Spoiler title
Spoiler content