publicerad: 1944
METOD metω4d, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(metod (-th-, -dh) 1667 osv. met(h)ode 1655—1797. mettode 1740)
Etymologi
[jfr t. methode, eng. method, fr. méthode, av lat. methodus, av gr. μέϑοδος, efterföljande, fullföljande; av META- o. ὁδός, väg]
1) mer l. mindre systematiskt l. planmässigt l. regelbundet tillvägagångssätt l. förfarande vid lösandet av en (vetenskaplig) teoretisk uppgift l. utförandet av ett arbete o. d., på erfarenhet l. praktik grundat förfarande, teknik; förfaringssätt. God, dålig metod. Experimentell, analytisk metod. Moderna, föråldrade metoder. Följa, tillämpa, utarbeta en viss metod. Göra ngt efter sin egen metod. RARP V. 2: 20 (1655). Våra hustrur hade en helt olika methode at hålla oss under tofflorna. Altén EBokst. 24 (1797). Metod och plan äro i jemförelse med sättet, hvarpå de tillämpas, af underordnadt värde. 3SAH 2: 34 (1887). Fisket med konstgjord fluga har .. ansetts såsom den sportsligt högst stående metoden. Hammarström Sportfiske 59 (1925). — jfr ARBETS-, BEHANDLINGS-, BEREDNINGS-, BESTÄMNINGS-, BETECKNINGS-, BORRNINGS-, BRYTNINGS-, DIAGONAL-, ELIMINATIONS-, FABRIKATIONS-, FRYS-, FÅNGST-, FÖRFARINGS-, FÖRHANDLINGS-, FÖRSÖKS-, GARVNINGS-, ILLUSTRATIONS-, INTERFERENS-, IS-, JAKT-, KAMP-, KNEJP-, KOLNINGS-, KONSERVERINGS-, KONTAKT-, KONTROLL-, KRIGFÖRINGS-, KRIGS-, LANCASHIRE-, LJUS-, LÄKE-, MISSIONS-, MÄTNINGS-, PRESS-, PROJEKTIONS-, REAKTIONS-, SKIFTES-, SKOGSODLINGS-, SKYDDS-, SKÖRDE-, SMIDES-, SPAR-, STEREOTYPI-, STRAFF-, STÅL-, TILLVÄRKNINGS-, TREFÄRGS-, TRYCK-, UNDERSÖKNINGS-, UPPFOSTRINGS-, UPPODLINGS-, VAL-, VÅLDS-, VÖRT-, YMPNINGS-, ZON-, ÖVERFÖRINGS-METOD m. fl. — särsk.
a) filos. o. log. sätt l. ordning som vetenskapen begagnar l. bör begagna för att finna sanningen l. ernå systematisk kunskap. Vetenskaplig l. logisk metod. Analytisk l. regressiv l. induktiv metod, som av enskilda företeelser söker härleda dessas allmänna förutsättningar. Syntetisk l. progressiv l. systematiserande l. deduktiv metod, som från allmänna lagar söker härleda enskilda företeelser. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 86 (1740). Den vetenskapliga methoden är nödvändigt synthetisk. Boström 2: 70 (1838). Afzelius Log. 57 (1839). — jfr DEDUKTIONS-, REAL-METOD m. fl.
b) (i sht i vetenskapligt spr.) om sådant förfaringssätt som man måste iaktta l. bruka för att inhämta kunskaper l. lösa en (vetenskaplig) uppgift o. d., studie- l. forskningsmetod. En rätt Method och Ordning uti Studierne är både gagnelig och nödwändig. Skolordn. 1693, s. B 1 a. Helsosamt bör det .. vara att vid ett sannt vetenskapligt studium af de romanska språken begagna den jemförande methoden. Richert Ljudlag. 6 (1863). Kartor i större skala utförda enligt den absoluta metoden ge möjligheter till praktiskt ekonomiska analyser av skilda slag, vilka icke den relativa metodens kartor erbjuda. SvGeogrÅb. 1931, s. 31.
c) pedag. om tillvägagångssätt som användes för att (i sht åt andra) i tal l. skrift (på ett lättbegripligt o. systematiskt sätt) meddela ett (sammanhängande) kunskapsstoff l. färdigheter, undervisningsmetod. Den direkta, indirekta metoden (vid språkundervisning). Söderman ExBook Föret. 3 (1679). Ekman Siönödzl. 366 (1680; i predikning). I afseende på Elementarläroverken tvistades mycket om Methoderna. Tegnér (WB) 8: 142 (1836). Arcadius Folksk. 96 (1903). — jfr ABC-, BOKSTAVS-, BOKSTAVERINGS-, DIKTAMENS-, FRÅGE-, HUVUD-, INTRESSE-, KLASSLÄSNINGS-, LANCASTER-, LJUD-, MÖNSTER-, PAPPERS-, PLUGG-, REPETITIONS-, SKANDERINGS-, SKOL-, SPRÅK-, TILLÄMPNINGS-, UNDERVISNINGS-, UTBILDNINGS-, VÄXELUNDERVISNINGS-, ÖVERSÄTTNINGS-, ÖVNINGS-METOD m. fl. — särsk.
α) om sätt att lära sig själv l. andra sångteknik. Bauck 1MusH 88 (1862). Beyer Sång. 17 (1887). jfr SÅNG-METOD.
γ) (†) i boktitlar: sätt (att lära andra l. sig själv); äv. konkret: lärobok, elementarbok, hjälpreda; jfr METOD-BOK. Schönberg Hersleb Tal 1 (1765; abstr.; klandrat i SvMag. 1766, s. 278). Höijer (1864; konkret).
δ) inom dövstumsundervisningen, med tanke på det språkliga medel (tecken, tal, skrift) varpå undervisningen i det hela bygges. Nyström Dö stUndUtv. 50 (1900). jfr SKRIV-, SKRIVLÄSE-, SKRIVTECKEN-, TAL-, TECKEN-, ÅTBÖRDS-METOD m. fl.
d) (†) ändamålsenligt förfarande vid domstolsförhandlingar, rättegångsordning. Nödvändigheten (fordrar) til Justitiens rätta och jämna gång .., at en lika klar, tydelig och redig Methode vid alla Öfver-Rätter brukas. Bergv. 1: 657 (1724).
2) pregnant: planmässighet l. system l. ordning o. reda i vad man gör, i sht i vetenskapligt arbete; stundom svårt att skilja från 1. Sätta l. bringa metod i ngt. Han saknar metod i sitt arbete. Serenius (1734; under method). Method och System (är) siälen af al Scientia. Linné Stenr. 16 (c. 1747). Allt hvad Schartau tänkte, eller skref, skedde med method och yttersta noggrannhet. Agardh BlSkr. 1: 22 (c. 1855). — särsk.
a) [efter eng. though this be madness, yet there is method in it (Shakspeare)] (ngt vard.) i uttr. det är metod i galenskapen, det är en viss konsekvens l. ett visst förnuft i det (fastän det i sin helhet är missriktat l. ”vansinnigt”); äv. med avbleknad bet. Det skall vara metod i galenskapen. Wicksell Tronen 20 (1909). jfr Hagberg Shaksp. 1: 325 (1847).
b) (ngt vard.) i uttr. med metod, med besked, ordentligt, så att det förslår. Den karlen talar bredvid munnen med metod. Andersson GrDram. 191 (1890, 1910).
3) (†) systematisk uppställning, schema, tabell o. d., i sht tjänande som mönster l. modell; disposition; anvisning, föreskrift, muntlig l. skriven l. tryckt instruktion. BorgRiksdP 171 (1675). (Adeln ansåg bäst) att förordna ett uthskått, som upsatte een metode, hvareffter lagens revision inrättas kundhe. RARP 12: 67 (1675). Tryckt methode til den serskilta Journalen, som öfver båkafgiften skulle hållas. PH 8: 115 (1766). Alopæus BorgåGymn. 282 (1807). — särsk. kam. o. lantmät. instruktion innehållande föreskrifter om tillvägagångssättet vid mantalssättning av hemman, avmätning av städer, ritning av lantmätarkartor o. d.; jfr METODISK 1 c. LandtmFörordn. 1 (1688; i rubrik). Hvar och en Landtmätare (bör) följa en viss methode och modell, som til Chartornes inrättande utgifven är. Därs. 69 (1725). jfr SKATTLÄGGNINGS-METOD m. fl.
4) (†) bot. system för indelning l. klassificering av växterna; äv. konkret. Min (dvs. Linnés) method de Nuptiis plantarum .. gör jag aldrig till en gemen disputation. Linné SvArb. 2: 27 (1732). JJBjörnståhl (1769) hos Dens. Bref I. 3: 231. — särsk. i uttr. den naturliga resp. artificiella metoden, det naturliga resp. artificiella systemet (grundat på likheten o. olikheten mellan samtliga delar hos växter resp. mellan en l. ett fåtal delar, ståndare o. pistiller). BotN 1841, s. 38. Därs. 1843, LitBih. s. 12.
Ssgr (i allm. till 1): (jfr 1 c γ) METOD-BOK. (†) bok som innehåller metodiska anvisningar o. d., elementarbok, hjälpreda, lärobok. Broocman TyUnd. 2: 24 (1808). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 220 (1899; om tyska förh. 1771). —
-ENLIG. (i vetenskapligt fackspr.) som är i enlighet med vetenskaplig l. god metod. Ljunggren Est. 1: 132 (1856). —
-FRI. fri från l. obunden av metodiska regler o. d. Barndomslifvets metodfria öfningar. Järta 2: 528 (1828). —
-LÄRA, r. l. f. [jfr d. metodelære, t. methodenlehre] (i vetenskapligt fackspr.) (läran l. vetenskapen om l. studiet av) metoden (l. metoderna) för ett vetenskaps- l. värksamhetsområde, i sht den del av den allmänna logiken som behandlar dels de allmänna metoderna för vetenskapen överhuvud, dels de former som utbildats inom olika speciella vetenskaper, metodologi, metodik; inom logiken ofta motsatt: elementarlära. Ethisk Methodlära. LittT 1797, s. 388. PedT 1897, s. 297. —
(1, 2) -LÖS, adj. som saknar l. är utan metod l. regelbundenhet l. ordning o. reda, ometodisk; osystematisk. Nilsson Ur. I. 1: 28 (1838). Verklig forskning i motsats mot famlande och metodlös dilettantism. SDS(A) 1932, nr 150, s. 7. —
(1, 2) -LÖSHET—0~2 l. ~20. egenskapen att vara metodlös; avsaknad l. frånvaro av metod l. regelbundenhet; ometodiskt tänkande l. handlande. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 16 (1898). —
-MÄNNISKA. människa som har en speciellt utvecklad metod i sitt arbete l. som är benägen att lägga huvudvikten l. synnerligen stor vikt vid metoden. PedT 1896, s. 597. —
-SCHEMA. schematiskt uppställda regler för metoden l. metoderna för genomförandet av en viss uppgift. Ymer 1930, s. 442. —
-TEORETIKER. person (vetenskapsman) som sysslar med metodlära o. som utformar det teoretiska underlaget för (vetenskapliga l. praktiska) metoder. 2NF 18: 219 (1912). —
-UPPFINNING~020. tekn. uppfinning som innebär en ny metod för framställning av redan känt (kända) fabrikat. HandInd. 563 (1927). —
-VÄRDE. pedag. värde (hos ett skolämne o. d.) som beror av huruvida ämnet är metodiskt lärorikt l. betydelsefullt l. icke. Realämnenas metodvärde. Verd. 1884, s. 87.
Spoiler title
Spoiler content