[jfr t. mimose, eng. o. fr. mimosa; av nylat. mimosa; till MIM,sannol. med syftning på mimosaarternas egenskap att gm rörelser efterlikna levande varelser]
1) bot. (växt av) det i tropiska länder inhemska släktet Mimosa Lin.; särsk. om de ss. prydnadsväxter odlade arterna Mimosa pudica Lin. o. Mimosa sensitiva Lin., vilkas blad vid beröring l. starkt luftdrag vika sig tillsammans. Den ömtåliga Mimosa. SvMerc. 1765, s. 437 (trol. lat.).Cook 2Resa 167(1783; på Påskön). Östergren(1932).
2) (i sht inom blomsterhandeln använt) namn på vissa gulblommiga arter av släktena Acacia Willd. o. Albizzia Durazz. (som höra till familjen Mimosaceæ). 2NF(1912). Mimosorna glänste gula och vackra över privatträdgårdarnas murar (i Monte Carlo). Karlén FinNov. 224(1930).
3) i bildl. anv. av 1, om mycket känslig o. ömtålig person (i sht kvinna) l. sak; jfr SENSITIVA.Nybom SDikt. 1: 66(1838, 1880; om känsla). Ekbohrn(1868; om kvinna). För Lafcadio Hearn förblir i alla fall detta Japan .. ett slags ömtålig mimosa. Hjärne SvFräm. 208(1904, 1908).
Ssgr (i allm. till 1): MIMOSA-ART. art av växtsläktet Mimosa Lin. Fries Växtr. 52(1884). —
(2) -BARK. garv. om den på garvsyra rika barken hos vissa arter av släktet Acacia Willd. Hirsch LbGarfv. 39(1898). —
(2) -GUL. av den gula färg som kännetecknar blommorna (ståndarna) hos vissa arter av släktet Acacia Willd. o. Albizzia Durazz. Klockhatt av mimosagul filt. BVT 1929, nr 14, s. 51. —
SAOB
