[jfr d. mishagelig; av mnt. mishagelich, till mis(se)-hach o. missehagen (se MISSHAG,MISSHAGA)]
som väc ker ngns misshag; illa omtyckt l. anskriven, förhatlig, avskydd, impopulär. Vara misshaglig för ngn l. (numera i sht i högre stil) vara ngn misshaglig. OPetri 2Post. 71 b(1530). Then som mykit haffuer aff munnen, han gör sigh mishagheligh. Syr. 20: 8(Bib. 1541). Då hatet till Sempronius hade gjort Konsulsnamnet misshagligt. Kolmodin Liv. 2: 99(1832). Skola de kommunala styrelserna deltaga i blockaden av misshagliga arbetsgivare, så har man (osv.). SvD(A) 1930, nr 246, s. 4.
