SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MISSHAGLIG mis3~ha2glig, förr äv. -HAGELIG, adj.
Ordformer
(förr äv. mis-, -hag- 1627 osv. -hage- 15301889)
Etymologi
[jfr d. mishagelig; av mnt. mishagelich, till mis(se)-hach o. missehagen (se MISSHAG, MISSHAGA)]
som väc ker ngns misshag; illa omtyckt l. anskriven, förhatlig, avskydd, impopulär. Vara misshaglig för ngn l. (numera i sht i högre stil) vara ngn misshaglig. OPetri 2Post. 71 b (1530). Then som mykit haffuer aff munnen, han gör sigh mishagheligh. Syr. 20: 8 (Bib. 1541). Då hatet till Sempronius hade gjort Konsulsnamnet misshagligt. Kolmodin Liv. 2: 99 (1832). Skola de kommunala styrelserna deltaga i blockaden av misshagliga arbetsgivare, så har man (osv.). SvD(A) 1930, nr 246, s. 4.
Avledn.: MISSHAGLIGHET, r. l. f. Serenius (1741). Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content