SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2000  
SYMMETRI sym1etri4, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. (i bet. 2, numera bl. mera tillf.) -er.
Ordformer
(simmetri c. 1695. symetri (-ie) 17521918. symmetri (-ie) 1735 osv.)
Etymologi
[jfr t. symmetrie, eng. symmetry, fr. symétrie; av lat. symmetria, av gr. συμμετρία, ssg av σύν, samman (se SYN-) o. -μετρια, mätning (se -METRI). — Jfr ASYMMETRI]
1) (numera mindre br.) av ögat uppfattat riktigt l. avvägt l. skönt l. harmoniskt förhållande (se d. o. 5 d) mellan ngns l. ngts dimensioner, proportion (se d. o. 5); äv. om sådant skönt förhållande dels mellan delar sinsemellan, dels mellan helhet o. delar, särsk. i uttr. symmetriens lagar; äv. i utvidgad anv.; förr äv. dels i fråga om språkets (med syn och hörsel uppfattade) skönhet, dels betecknande förhållandet att (i viss mån) överensstämma i fråga om form o. innehåll, korrespondens (se d. o. I 1). NTessin D. Y. (c. 1695) hos Josephson Tessin 2: 131. Symmetrie är en noga likhet och öfwerensstämmande uti en byggnads delar, til deras längd, bredd, ock figur. König Mec. 65 (1752). Det är efter naturens ordning, at i et Tal bibehålla en viss symetrie, at förena des differenta partier, at betjena sig af numerus singularis, när det allenast handlas om en, och at nyttja genus masculinum, då fråga är om detta slag. Thorberg ÖsterlSpr. 28 (1785). Man upställer .. (böckerna) efter symetriens lagar. EP 1794, nr 99, s. 2. Menniskans medfödda böjelse för imitation, jämte des smak för cadence och symmetrie, hafva gifvit anledning til Skaldekonsten. Gyllenborg Skald. 2 (1798). Det är något spanskt över sicilianaren — i det manliga ansiktet med viljekraft i blicken och i de välformade lemmarnas symmetri. Lagergren Minn. 5: 45 (1926). Tanken på rätta mått, symmetri och jämvikt är ett genomgående motiv i grekisk världsuppfattning. Aspelin TankVäg. 1: 34 (1958).
2) (spegelvänd) ordning bestående i delars lika storlek l. utseende l. motsvarande placering o. d. på ömse sidor om medellinje l. -plan l. -punkt (se d. o. 1 a) o. d.; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1; äv. (numera bl. mera tillf.) i pl., om symmetriskt (se SYMMETRISK 2) ordnade företeelser; i sht i fackspr. stundom modifierat l. uppfattat på olika sätt. Sträng (l. fullständig) symmetri. Berch Hush. 109 (1747). Byggmästaren hade varit en pedant och yrkade på symmetri, medan husbonden ville ha det bekvämt. Gogol DödSjäl. 96 (1895); jfr 1. Motstående sidor i en rektangel äro lika stora (rektangelns axiala symmetri). TMatFysKemi 191920, s. 131. Inom alla kristallsystemen, med undantag av det triklina, som därför .. kallas det asymmetriska systemet, visa kristallerna en högre eller lägre grad av symmetri, så att man genom kristallen kan lägga ett plan, som delar densamma i två hälfter, vilka äro varandras spegelbilder. Gertz o. Grönwall Min. 14 (1923). Rummets väggar äro helt inklädda med trä med rikt snidad dekoration, vilken överallt noga håller sig till symmetrien, såsom över huvud den tidigare rokokodekoren hos oss. SvRokoko 10 (1924). Om laddningen inte är fördelad över (atom)kärnan med sfärisk symmetri, kan det .. uppstå ett elektriskt kvadrupolmoment. KursKärnfys. 29 (1947). Härledningen av .. (vissa satser i en logisk kalkyl) sker i kraft av regler, som bygger på likhetsrelationens symmetri och transitivitet. Marc-Wogau ModLog. 143 (1950). En tydlig strävan att nå symmetri synes ha förelegat vid anläggandet av .. rabatter (nära huset). Den övriga delen av trädgården (på Östarps Gamlegård) är friare och mera parkliknande. Kulturen 1962, s. 41. — jfr O-, PSEUDO-SYMMETRI. — särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv., i fråga om språklig utformning, särsk. i ssgn SYMMETRI-REGEL.
Ssgr (till 2; i allm. i fackspr.): SYMMETRI-AXEL. [jfr t. symmetrieachse] särsk. geom. axel (se axel, sbst.1 II 1); äv. oeg., om ngt som påminner om l. tänkes ss. symmetriaxel; jfr -linje. PedT 1890, s. 230. De framgrävda delarna tyda .. på, att byggnaden haft en öst-västlig symmetriaxel. Fornv. 1927, s. 265. Mot varje x-värde svara .. två y-värden, numeriskt lika stora men av olika tecken; x-axeln är alltså en symmetriaxel till ellipsen. Hedström o. Rendahl Funktionsl. 124 (1941). Symmetriaxel .. (dvs.) symmetrielement som utgörs av en tänkt linje omkring vilken en kristall kan roteras, varvid dess geometriska delkomponenter upprepar sig två, tre, fyra eller sex gånger per varv. TNCPubl. 86: 257 (1988).
-CENTRUM. mittpunkt i sfäriskt symmetrisk figur. Bergholm Fys. 1: 38 (1922).
-ELEMENT. särsk.: element (se d. o. 3) med vilket man beskriver kristalls symmetri. FinBiogrHb. 730 (1897). De tre symmetrielementen är symmetricentrum, symmetriplan och symmetriaxel. TNCPubl. 86: 257 (1988).
-FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 5 d) som innebär symmetri, symmetriskt förhållande. I fråga om symmetriförhållandena i blommor råder stor omväxling. 3NF 3: 560 (1925).
-GRAD. särsk. geol. i fråga om kristallografi: grad (se grad, sbst.1 3) av symmetri (bestämt av antalet symmetriaxlar). Kristaller af en lägre symmetrigrad. 2NF 18: 557 (1912).
-LINJE. särsk. geom. linje (se d. o. 1 b) som delar l. tänkes dela ngt i två delar kännetecknade av symmetriförhållande; jfr -axel, -plan. Fock 1Fys. 113 (1853). En transversal cylinderprojektion .. låter ekvatorn framträda som en rät symmetrilinje. Globen 1935, s. 17.
-PLAN. [jfr t. symmetrieebene] särsk. geom. jfr plan, sbst.1 I 3, o. -axel, -linje. Palmstierna Artill. 121 (1872). Ett plan, som delar en kristall midt i tu så, att den ena hälften är den andras spegelbild kallas ett symmetriplan och planets normal kallas symmetriaxel. HSjögren Min. 13 (1880). De fleste regelbundna blommor hafva flere symmetriplan. Lundström Warming 204 (1882). jfr huvud-symmetriplan.
-PUNKT. särsk. geom. punkt kring vilken delar befinner sig i symmetri; jfr -axel, -linje. Westin Hållf. 99 (1888). Färgasymmetri innebär att svart och vit ha samma pjäser, och att dessa äro grupperade på samma sätt kring en symmetriaxel eller -punkt. BokSchack 161 (1948). Om en kropp har en symmetripunkt, ligger tyngdpunkten i denna. Bergholm Fys. 5: 48 (1957).
-REGEL. regel (se regel, sbst.1 II 1 b) som påbjuder symmetri; i sht regel som säger att (språkligt samordnade o.) mot varandra svarande tankeled ska ha samma l. likartad formulering. Meningen ”vi gillar matte och att sjunga” illustrerar brott mot symmetriregeln. Beckman SvSpr. 250 (1904). Den föreskrift, som vanligen benämnes symmetriregeln, kallas av Wellander för jämviktsregeln. PedT 1947, s. 7.
-SKÄL. skäl (se skäl, sbst.4 14) att symmetri ska uppnås; i sht i uttr. av symmetriskäl. Klein Ljus. 120 (1925). Av symmetriskäl hava .. (djurhuvudets nackflikar) erhållit en med extremiteterna i vågbandets underkant likartad utformning. Fornv. 1947, s. 261.
Avledn.: SYMMETRISERA01040 l. 10-, v. [jfr fr. symétriser] (numera föga br.) till 1, 2: åstadkomma symmetri hos (ngt); äv. i förb. med recipr. pron. Porten bör wara mitt på bygnaden, eljest böra 2ne göras, som symetrisera hwarannan. König Mec. 88 (1752). Dalin (1871).
SYMMETRISK040, adj. [jfr t. symmetrisch, eng. symmetric(al), fr. symétrique] som har l. kännetecknas av symmetri.
1) (numera mindre br.) till 1, i fråga om harmoniskt förhållande (se d. o. 5 d) dels mellan delar sinsemellan, dels mellan helhet o. delar. För målarkonsten och för dess ännu äldre syster, bildhuggarkonsten, var snart en .. symmetrisk typus gifven: mennisko-kroppen, såsom icke blott den skönaste, utan äfven mest bestämda af alla naturprodukter, ty här kan ingen lem, intet parti tänkas frånvarande, utom upphäfvande af harmonien. Phosph. 1811, s. 495. Pointern är en symmetrisk och till alla delar välbyggd hund. JägUppslB 399 (1989).
2) till 2, i fråga om att ngt står i symmetriförhållande (till ngt); äv. i utvidgad l. bildl. anv. Oldendorp 1: 268 (1786). Om en blommas delar äro så ordnade och af sådant antal, sådan form, färg o. s. v., att blomman låter i flere riktningar dela sig i tvänne likadana hälfter, kallas hon flersidigt symmetrisk. NF 2: 714 (1877). Jag har undvikit det symmetriska, matematiska i den franska konstruerade dialogen och låtit hjernorna arbeta oregelbundet, såsom de göra i verkligheten. Strindberg Julie XVI (1888). Täcket .. var rikt och festligt mönstrat med symmetriska uppställningar av exotiska fantasiblomster. Kulturen 1961, s. 170. jfr en-, fler-, median-, mono-, o-, spegel-symmetrisk. särsk.
a) geom. l. mat. om geometrisk figur o. d.; äv. om tal l. term o. d.: som i en ordnad mängd av tal osv. är belägen på ömse sidor om o. på lika avstånd från visst annat tal osv.; äv. om ekvation l. funktion o. d.: som inte ändras vid utbyte av värden sinsemellan inom flera variabler l. obekanta. Ellipsen utgör .. en i sig sluten linie, symmetrisk i afseende på x-axeln, det är bestående af tvenne hälfter, som sammanfalla, om figuren hopvikes efter nämnde axel. Lindelöf AnGeom. 45 (1864). För en homogen symmetriskt byggd kropp: stav, parallellogram, cirkulär skiva, cirkelring, klot m. fl. sammanfaller tyngdpunkten med symmetricentrum. Bergholm Fys. 1: 38 (1922). De statistiska material, där observationsvärdena på lika avstånd från medelvärdet har lika frekvens kallas symmetriska. Andra material kallas sneda (eller skeva). Gamma BeskrStatist. 46 (1972).
b) (numera bl. mera tillf.) om relation (se d. o. 2): som gäller såväl i viss som i motsatt ordning; äv. om indelning i led: vars led har (ungefär) lika stort omfång. Divisionen bör vara symmetrisk, d. v. s. indelningslederna böra, så mycket möjligt är, hafva ett lika stort omfång och uppställas i den ordning deras eget inre sammanhang med hvarandra bestämmer. Afzelius Log. 66 (1847). Relationen Syskon säges vara symmetrisk, ty om x är syskon till y, så är också y syskon till x. Wedberg NLog. 1: 60 (1945).
c) språkv. l. stilist. om vart o. ett av två (l. flera) satsled o. d.: som uttrycker till varandra relaterat innehåll o. har med varandra syntaktiskt identisk l. likartad uppbyggnad l. identisk l. likartad rytmisk utformning o. d.; äv. om språklig framställning med symmetriska satsled o. d. PoetK 1816, s. L. Den pompösa efterklassiska stilen behärskades i hög grad av symmetriska motställningar. I Tegnérs Svea är det gott om rader som: ”Gråt, Svea, vad du mist; men skydda vad du äger.” Svanberg SvStil. 93 (1936). Dikten Vanmakt (av Hj. Gullberg) har en symmetrisk uppbyggnad. SvLittTidskr. 1961, s. 147.
d) (numera bl. mera tillf.) i fråga om l. vad gäller symmetri; särsk. i uttr. symmetrisk oordning; äv. (datal.) i uttr. symmetrisk differens. Marmorkolonner, grupperade i en sällsam symmetrisk oordning, än enstaka, än två och tre närmade tillhopa. Kruhs UndrV 342 (1884). Symmetrisk differens .. (dvs.) tvåställig booleoperation som ger boolevärdet 1 om och endast om de två operanderna har olika boolevärden. TNCPubl. 82: 116 (1984).
Spoiler title
Spoiler content