SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOROT mω3~rω2t, r. l. f.; best. -en; pl. -rötter ~röt2er.
Ordformer
(morot (moo-) 1543 osv. mo(o)rrot 1620—1885. mora- 1783. mordara- (mordera-) 1557. more- 1538. mu- 1581—1639)
Etymologi
[fsv. moro rot (jfr mnt. morwortel); av mora, morot, motsv. fd. moræ, trol. av mnt. more, motsv. fht. mor(a)ha (t. möhre), feng. more, moru, av ett germ. murhōn (som trol. föreligger i MURA, sbst.), o. ROT]
1) den ätliga roten av växten Daucus carota Lin., förr äv. med medicinell anv.; äv. i utvidgad anv., om hela växten; äv. koll. VarRerV 58 (1538). LReg. 11 (1563). Sönderkrossade morötter läggas på färskt brännsår, och bota snart. Darelli Sockenapot. 78 (1760). Glaserade morötter. Högstedt Kokb. 332 (1920). — jfr FODER-, JÄTTE-, KAROTT-, SKOGS-, TRÄDGÅRDS-, ÅKER-MOROT. — särsk.
a) ss. förled i ssgr som utgöra namn på maträtter, bakvärk o. d. vari (på olika sätt behandlad) morot ingår ss. beståndsdel l. ss. smaksättningsmedel.
b) i vissa uttr. ss. beteckning för (olika varieteter l. sorter av) morot; särsk. gul morot, om varietet med gula rötter, förr äv. allmännare: morot; röd morot, med röda rötter; vild morot, Daucus carota Lin. f. silvestris (Murr.) Hoffm., vildmorot. TullbSthm 27/5 1578 (: Röde Moröters Frö; möjl. ssg). Franckenius Spec. B 2 a (1638: Guul Moroot, allmännare, i bet.: morot). Därs. B 4 a (: Wild Moroot med en ludin root). Lindman NordFl. 212 (1922: Den vilda moroten).
c) (i vissa trakter) bildl., om trädstubbe med i marken kvarsittande rot. Hellström Storm 17 (1935).
2) (†) i utvidgad anv., i benämningar på vissa växter tillhörande familjen Umbelliferæ Juss.
a) [jfr t. kretische möhre] kretisk morot, Athamanta cretensis Lin. Synnerberg (1815: Morötter, cretiske).
b) libanotisk morot, Seseli libanotis Koch (Libanotis montana (Lin.) Cr.), säfferot, backsäffe. Rudbeck HortBot. 36 (1685).
c) vild morot (jfr 1 b).
α) Peucedanum oreoselinum (Lin.) Moench., backsilja. Möller (1790). Weste (1807).
β) i uttr. vild morot med ludin rot, Heracleum Sphondylium Lin., björnfloka? Lind (1749; under bär-wurtz).
d) vit morot, Pastinaca sativa Lin., palsternacka. Franckenius Spec. B 3 b (1638, 1659).
e) välsk morot, Pimpinella sisarum (Lin.) (Sium sisarum Lin.), sockeranis. Franckenius Spec. E 3 a (1638). Serenius Kkkk 2 a (1757).
Ssgr (i allm. till 1): A: MOROT- l. (vanl.) MOROTS-BLADLOPPA~020. (morot-) entomol. bladloppan Trioza apicalis Först., som förorsakar krussjuka hos morot. LAHT 1923, s. 382. —
-BLAST. Sjöstedt Husdj. 2: 105 (1862). —
(1 a) -DEG. (morot-) (†) deg till ”morottårta”. Egerin Kokb. 159 (1733). —
-FLUGA. [jfr t. möhrenfliege] entomol. insekten Psila rosae Fabr., vars larv angriper morötternas rötter. Dahlbom Insekt. 322 (1837). —
-FRUKT. jfr -frö. i sht bot. LB 2: 454 (1901). —
-FRÖ, n. (morot- 1739 osv. morote- 1578—c. 1645. morots- 1840 osv. morött- 1722. moröt(t)a- 1558. moröt(t)e- 1557—1643. moröt(t)er- 1558) den till utsäde o. d. (förr äv. som läkemedel) använda enfröiga frukten (delfrukten) av morot. TullbSthm 24/12 1557. BOlavi 76 a (1578; i medicinell anv.). VaruhbTulltaxa 1: 56 (1932). särsk. (†) i uttr. kretiskt morotsfrö, om frukt av växten Athamanta cretensis Lin.; jfr -kummin o. morot 2 a. Åstrand (1855). —
-FÄRG. jfr -färgad. —
-FÄRGAD, p. adj. särsk. om hår, (kostym)tyg o. d.: rödgul (påminnande om morotens färg). EngSvOrdb. 159 (1873). Högström-Löfberg Lyckh. 258 (1929). —
-GRÄS. (morot-) (†) morotsblast. PH 11: 280 (1777). —
-KAFFE. [jfr t. möhrenkaffee] (i sht förr) kaffesurrogat av morot. Åstrand (1855). —
(1 a) -KAKA, r. l. f. (numera knappast br.) jfr kaka, sbst. 2 b, c. Warg 490 (1755). Lundell (1893). —
(1 a) -KLIMP, r. l. m. (numera knappast br.) jfr klimp, sbst.1 e α. Morot-klimpar i Kött-såppa. Warg Bih. 9 (1765; rubrik). Ekberg Hvad äta? 206 (1899). —
(2 a) -KUMMIN. (morot-) (†) ”kretiskt morotsfrö” (se -frö slutet). Synnerberg 1: 228 (1815). Åstrand 2: 98 (1855). —
-LAND. jfr land 1 a α. Han brukar sällan at vattna Morot-landet. Alm(Sthm) 1777, s. 42. —
(1 a) -LÅDA, r. l. f. jfr låda, sbst.1 2 f. Hallstén o. Lilius (1896). —
-MASK; pl. -ar. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) larv av morotsfluga. Dahlbom Insekt. 322 (1837). Dalin (1853). —
(1 a) -MUNK, r. l. m. (numera föga br.) jfr munk 2 a. Warg Bih. 85 (1765). Ekberg Hvad äta? 205 (1899). —
(1 a) -OMELETT. Ekberg Hvad äta? 205 (1899). —
(1 a) -PANNKAKA~020. Roos Helgsm. 1: 221 (1896). —
(1 a) -PASTEJ. Ekberg Hvad äta? 206 (1899). —
(1 a) -PUDDING. Warg 467 (1755; rubrik). —
(1 a) -PURÉ. Hagdahl Kok. 710 (1879). —
-RÖD. jfr -färgad. Bergman Dröm. 63 (1904). —
-SAFT. beredd av morot. Morotsaft brukas på samma sätt som rofsaft, emot halssiukor och torsk. Darelli Sockenapot. 78 (1760). Grotenfelt Mejerih. 123 (1881). —
(1 a) -SALLAD. Ekberg Hvad äta? 206 (1899). —
-SLÄKTE(T). (morot-) bot. växtsläktet Daucus Lin. NF (1887). —
-SPAD. vatten vari morötter kokats; förr äv. med medicinell anv. Alm(Gbg) 1753, s. 36 (i medicinell anv.). Ekberg Hvad äta? 151 (1899). —
-SVAMP. bot. parasitsvampen Rhizoctonia violacea Tul., som förorsakar filtsjuka hos bl. a. morot. LAHT 1899, s. 75. —
-SVARV. (†) redskap att jämna o. avrunda morötter (l. andra rötter) med. Langlet Husm. 396 (1884). Hallstén o. Lilius (1896). —
(1 a) -TÅRTA. (morot-) (†) med morötter ss. huvudbeståndsdel. Oec. 243 (1730). Egerin Kokb. 170 (1733). —
-ÖRT. (numera bl. tillf.) växten Daucus carota Lin., morot. SvBot. nr 104 (1803).
B (†): MOROTE-FRÖ, se A.
C (†): (1 a) MORÖT-GEMÖSS, n.? (-giemöss) [senare ssgsleden av nt. gemöse, grönsaker, av mnt. gemose; jfr mht. gemüese (t. gemüse); till mos, sbst.1] viss maträtt, (huvudsakligen) bestående av morötter. HovförtärSthm 16/8 1636 C.
D (†): MORÖTT-, MORÖT(T)A-, MORÖT(T)E-, MORÖ(T)TER-FRÖ, se A.
Spoiler title
Spoiler content