SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 5) MOT-LIGGANDE, p. adj. belägen mitt emot. Richardson Krigsv. 2: 94 (1741). Två motliggande höjder. Kongo 1: 141 (1887). Ymer 1937, s. 107.
(I 2, 5) -LIGGARE, r. l. m. sjöt. fartyg som har motsatt kurs i förh. till det fartyg varpå man befinner sig. Stenfelt Skepp. 205 (1903).
(I 11 b) -LIKNA. (†) jämföra. Serenius Qq 2 b (1734). Schultze Ordb. 2773 (c. 1755).
(I 13 d, 15 a β) -LIST, sbst.1 jfr list, sbst.1 2. Wikforss 1: 627 (1804).
(I 5, 15 a β) -LIST, sbst.2 (numera bl. tillf.) anat. i öronmusslan: den inre, upphöjda listen (”anthelix”) som är ungefär parallell med öronlisten (”helix”); jfr list, sbst.2 3 d β. Schützercrantz Walter 83 (1801). Marklin Illiger 140 (1818).
(I 15 a β) -LISTA, r. l. f. vid val o. d.: (val)lista uppsatt mot en annan lista. Björkman (1889). GHT 1896, nr 224 A, s. 3.
(I 2) -LJUS, n. ljus som lyser rakt mot en. SvSlöjdFT 1927, s. 62.
(I 1) -LOPP. [fsv. motlop (SpecVirg. 257)] (†) lopp emot ngn. Linc. (1640; under occursatio). Ekblad 80 (1764).
(I 2) -LUT, r. l. f. l. n. lutning (av väg, terräng o. d.) åt ett håll som är motsatt det åt vilket ngn l. ngt förflyttar sig l. ngn ser o. d.; äv. konkret, om väg l. terrängområde med dylik lutning, uppförsbacke. Fredenberg Sågtimm. 5 (1892). De korta motluten (vid terränglöpning) tagas i snabb takt, utförsbackarna löpas med full eftergift. IdrIMar. 1935, s. 162. Från Hammarsbyn gick vägen med kraftigt motlut upp till de s. k. Brattkyorna. Ymer 1936, s. 309.
(I 2) -LUTA, r. l. f. (mera tillf.) = mot-lut. Wallquist Doktorn 124 (1935).
-LUTANDE, p. adj.
1) (mera tillf.) till I 1: lutande mot ngn. Tvänne motlutande narcisser. Elgström (o. Ingelgren) 134 (c. 1805).
2) till I 2: som har motlut. LBÄ 44—50: 250 (1801). I motlutande terräng. BelysnInstrInf. 1919, s. 9.
(I 2) -LUTNING. = mot-lut. Hwasser HbLokF 97 (1865).
-LÄGG, n.
1) (i fackspr.) till I 4, 13: anbringande av ett föremål med uppgift att utgöra stöd för ngt o. att hålla ngt i dess rätta läge; äv. (o. vanl.) konkret, om det ss. stöd osv. anbragta föremålet. Baksidans spalt .. måste öfverstiga märket (för formeringens storlek) för att derigenom kunna tjena som motlägg för knifven. MeddSlöjdF 1898, 2: 79 (vid bokens skärning, då den bindes). Erikson HbSmågatst. 21 (1928).
2) (i fackspr.) till I 4, 15 a β, konkret: föremål som anbringas på ngt för att utjämna ojämn del av ngt o. d. I krökar och å större lutningar (av basvägarna för timmerkörning) anbringas motlägg eller påföres myrstack o. d. Haller o. Julius 227 (1908). Motlägg .. Läderstycke som användes att jämna ut (lägga emot) nedslitna partier å sula och klack. SvSkoT 1926, nr 24, s. 8.
(I 5) -LÄGSEN. (†) motliggande; belägen på andra sidan av ngt, motsatt. Ekblad 65 (1764). Agrell Maroco 2: 207 (1798, 1807).
(I 12 a) -LÄSA, -ning. läsa emot ngn (vid korrekturläsning, kontroll av avskrift o. d.); särsk. om den person som följer med i (original)manuskriptet l. läser detta högt. Tholander Ordl. (c. 1875: Motläsning).
(I 12 a) -LÄSARE. person som vid korrekturläsning l. kontroll av avskrift o. d. läser emot ngn annan, särsk. följer med i (original)manuskriptet l. läser detta högt. Tholander Ordl. (c. 1875). Bjurman 3Statsm. 270 (1935).
(I 12 a) -LÄSERSKA. jfr mot-läsare. 2NF 37: 614 (1925).
-LÖPA, v., -ning. [fsv. motelöpa]
1) till I 1: löpa emot (ngn l. ngt), löpa (ngn) till mötes; numera bl. i p. pr. Schultze Ordb. 2830 (c. 1755).
2) (†) till I 13 a: gå l. strida l. vara emot (ngt). Naturen mootlöpande gierningar. Isogæus Segersk. 835 (c. 1700).
(I 13 d) -MAGNETISERING. el.-tekn. magnetisering som motvärkar en given magnetisering. 2NF 7: 272 (1907).
(I 13 d) -MANÖVER. Lefrén Förel. 1: 287 (1818).
(I 13 b) -MEDEL, n. Wikforss 1: 627 (1804). Hellström Gång. 124 (1944).
(I 15 a β) -MENING. (†)
1) motsatt mening l. åsikt; i sg. best. äv. konkretare: oppositionen, oppositionspartiet. Serenius K 2 a (1734). Ulrika Eleonora .. måste sjelf nämna till Landtmarskalk just den P. R(ibbing), som var hufvudman för motmeningen. BL 12: 90 (1845).
2) motsatt betydelse. (Det tartariska) Atochta, elak, ond, med et mot-mening beteknande a. SvMerc. 3: 1181 (1758).
(I 15 a β) -MINA, r. l. f. (†) kontramina (se d. o. 1). Serenius (1734; under counter-mine). ÖoL (1852).
(I 5, 15 a β) -MUR. (†) stödjemur. Serenius (1734; under counter-mure). Schultze Ordb. 3179 (c. 1755).
(I 5, 15 a β) -MURA. (tillf.) byggm. förse (murvägg o. d.) med stödjemur l. ett ytterligare murlager o. d. Bildmark Entrepr. 109 (1921).
(I 5, 15 a β) -MUTTER. tekn. kontramutter. TT 1873, s. 61.
(I 13 d, 15 a β) -NALKVÄRN. (†) mil. Motnalckwärn, wedernalckwärn .. äre wärck som en angrepen Orts beskyddare vpgiöra, til at instryka .. belägrarnes nalckwärn och löpgrafwer. Wärnskiöld Fortif. C 1 a (1673).
(I 14) -NATURLIG. (†) som strider mot naturen, onaturlig. Patriot. 1792, s. 222. Wetterbergh SamhKärna 1: 155 (1857).
Spoiler title
Spoiler content