SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MULTIPLIKATOR mul1tiplika3tor2 l. —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er mul1tiplik1atω4rer.
Etymologi
[jfr t. multiplikator, eng. multiplicator, fr. multiplicateur; av senlat. multiplicator, vbalsbst. till multiplicare (se MULTIPLICERA)]
1) mat. tal varmed man multiplicerar (ett annat tal). Beckmarck Arithm. 11 (1795). Hallgren LbRäknRealsk. 9 (1930). — jfr HELTALS-MULTIPLIKATOR m. fl.
2) fys. (del av) instrument som förstärker l. förstorar en mottagen impuls, så att denna därigm (lättare) blir mätbar; särsk. dels (el.-tekn.) om (trådrullen i) en galvanometer, dels (tekn.) om anordning med kolvar av olika diameter varigm man med ett visst primärtryck uppnår ett högre sekundärtryck. Berzelius Brev 11: 138 (1832). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 527.
3) fotogr. förskjutbar kasettram för exponering av flera bilder på en o. samma plåt l. för exponering av flera mindre plåtar i en kasett avsedd för större plåtar. TT 1873, s. 211. VaruhbTulltaxa 1: 540 (1931).
Ssg: (2) MULTIPLIKATOR(S)-RULLE. (multiplikator- 1925. multiplikators- 1887) fisk. om en konstmässigt konstruerad rulle på kastspö. Balck Idr. 2: 262 (1887).
Spoiler title