SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MULTIPLIKATIV mul1tiplik1ati4v, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr eng. multiplicative; substantivering av MULTIPLIKATIV, adj.]
(numera föga br.) språkv. multiplikativt räkneord l. taladjektiv. Almqvist GrSpr. 76 (1837).
Spoiler title
Spoiler content