SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MULTIPLIKANT, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes stundom den lat. formen multiplicans. AJGothus ThesArithm. 31 (1621). Gräns Räkn. 23 (1801).
Ordformer
(äv. skrivet -cant)
Etymologi
[av lat. multiplicans (gen. -antis), p. pr. av multiplicare (se MULTIPLICERA)]
(†) multiplikator. Celsius Arithm. 26 (1727). Weste (1807).
Spoiler title