publicerad: 1945
MUNICIPAL mun1isipa4l l. mɯ1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
1) (numera nästan bl. i fråga om utländska förh.) som har avseende på l. hör till l. utövas av en stad l. ett stadssamhälle l. en stadskommun; stads-; kommunal-. Berndtson (1880). (Berlins) municipala organisation. GHT 1935, nr 288, s. 10. särsk. (†) i allmännare anv.: som har avseende på en kommun l. kommuner (utan åtskillnad mellan stad o. land). Geijer I. 4: 191 (1822). Man har i synnerhet misstagit sig i att göra just den nya Skiftes-Stadgans behandling municipal. PrestP 1829, 4: 51.
2) (i sht i fackspr.) som har avseende på l. hör till ett municipalsamhälle (se nedan under ssgr). Socknens icke municipala delar. SvD(A) 1923, nr 23, s. 2. Därs. 1933, nr 344, s. 17.
Ssgr (i sht i fackspr.): MUNICIPAL-BEFATTNING. särsk. (knappast br.) till 1; jfr befattning 2 d. Valerius 2: 285 (1841). —
(1, 2) -DISTRIKT. (numera knappast br.) område inom vilket vissa stadgar för rikets städer äro gällande; jfr -samhälle. Sollefteå municipaldistrikt. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 38 b, s. 46. —
(1) -FÖRFATTNING. (i fråga om utländska förh.) jfr författning 6. Geijer I. 1: 41 (1818). Frey 1850, s. 290. —
(1) -FÖRVALTNING. äv. konkret; jfr förvaltning 1 b, 2 c. WoJ (1891). särsk. (†) till 1 slutet. Järta 2: 242 (1823). —
(2) -KÖPING. (mindre br.) köping som icke utgör egen kommun (o. således är likställd med ett municipalsamhälle). SvUppslB 15: 818 (1933). —
-LAG, r. l. m.
(1, 2) -OMRÅDE~020. (numera knappast br.) = -distrikt. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 23. Hörby municipalområde i Skåne. GHT 1897, nr 265 A, s. 3. —
(2) -ORDFÖRANDE~0200, m. (vard.) om ordförande i municipalstyrelse. —
(1, 1 slutet) -PRINCIP(EN). (†) Man hade velat .. upplifva hvad man kallar Municipalprincipen, eller folkets deltagande i reglerandet af egna angelägenheter. PrestP 1829, s. 51. —
(1, 1 slutet) -RÅD. (om utländska förh.)
1) gm val utsedd korporation inom en kommun, som utövar kommunens beslutanderätt. NF 19: 249 (1895; i Paris). Nyblom Österut 32 (1908; i eng. området i Shanghai).
-RÄTTIGHET~200 l. ~002.
1) (†) till 1: (ngns) rättighet ss. medborgare i stadssamhälle. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 402 (1837).
(1) -SAMHÄLLE~020. stadsliknande, tättbebyggt område på landsbygden som (i motsats till köping) icke utgör egen borgerlig kommun, men vari vissa stadgar för rikets städer äga giltighet o. som självt äger besluta om sina egna inre angelägenheter oberoende av den kommun vartill området eljest hör. 1NJA 1891, s. 589. SFS 1898, nr 54, s. 1. Därs. 1933, s. 1090. —
-SKATT.
1) (om utländska förh.) till 1: skatt som uttages för ett stadssamhälles behov. Steffen EnglVärldsm. 145 (1898).
(1) -STAD. (†)
1) (numera bl. om utländska förh.) om en stadskommuns administration; äv. konkret, om sammanfattningen av de personer som handhava denna administration. Grundformen af Londons municipalstyrelse. Nordström Samh. 1: 278 (1839). Lundin NSthm 242 (1888). särsk.
a) (†) konkret, om kommunalstyrelse i köping l. stad under landsrätt. Municipalstyrelsen (i Trelleborgs köping) skall utgöras af en förman och nio äldste. Enghoff Trellebg 159 (i handl. fr. 1844). Ordföranden i (köpingen) Örnsköldsviks municipalstyrelse. PT 1892, nr 280, s. 2.
b) (†) till 1 slutet, om kommunalstyrelse i allm., utan åtskillnad mellan stad o. landsbygd. Geijer I. 4: 162 (1822). Frey 1849, s. 335.
Avledn.: MUNICIPALITET, r. l. f. (Dalin (1853), Steffen EnglVärldsm. 145 (1898)) l. n. (EP 1792, nr 12, s. 2, WoJ (1891)). [av fr. municipalité; jfr eng. municipality] (om utländska förh., numera knappast br.)
1) sammanfattningen av de personer som handhava administrationen inom en stadskommun, stadsstyrelse; förr äv. om borgerskapet i en stad. (Han hade) låtit inskrifva sig i Warschaus Municipalitet. PT 1791, nr 38, s. 1. EP 1792, nr 12, s. 2. (Det) Parisiska Municipalitetet (under revolutionen). Scott NapLefv. 2: 182 (1827). 2NF (1913).
Spoiler title
Spoiler content