publicerad: 1939
KÖPING ɟø3piŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er BrefKöpingar 2 (1620), Därs. 21 (1666)); förr äv. KÖPINGE, m., l. KÖPNING, sbst.2, m. l. f.
Ordformer
(förr äv. kiö-, kjö-. -ing(h) 1620 osv. -inge 1720. -ning 1650—1686)
Etymologi
[fsv. köpunger, i sen fsv. äv. köping; jfr fd. køping, d. købing, isl. kaupangr (gen. -angrs l. -angs), handelsplats; ssg med KÖPA; senare ssgsleden motsv. antingen fnor. -angr, havsvik, mnt. anger, fht. angar, gräsbevuxen mark, äng, l. ock isl. vangr, öppen plats, fsv. vanger (se VÅNG); jfr dock KGLjunggren i NoB 1937, s. 99 ff., som anser ordet vara ett vbalsbst. till KÖPA, bildat på vgerm. område o. därifrån inlånat i de nord. spr.]
stadsliknande samhälle (utan stadsrättigheter), (mindre) handelsplats; i fråga om förh. under nyare tid bl. om dylikt samhälle med vissa rättigheter o. skyldigheter som (i fråga om moderna förh.) bl. a. innebära tillämpning av vissa för en stad gällande stadgar o. förordningar samt en kommunal särställning (i allm. fullständig kommunal självständighet); jfr MUNICIPAL-SAMHÄLLE, STAD. LReg. 141 (1620). Om marknadzplatsarne neml. Torsås uti Konga Härad, och Dädesiö i Upwidinge Härad, Wexiö Stadz kiöpingar, samt Nåttebäck uti Upwidinge Härad, hwarpå Ekesiö Stad har privilegium. VDAkt. 1731, nr 42 (1730). Malmgren Stadsb. 40 (1910). — jfr: Hwar landzende haffuer hafft sin besynnerliga marknadz stadh, huilken the kallade köpung, epter som gambla laghböker vthwijsa. OPetri Kr. 41 (c. 1540). — jfr FRI-, LYD-KÖPING.
-MARKNAD. (i fråga om ä. förh.) på en plats utanför stad hållen marknad på vilken en viss stads borgare hade rättighet att driva köpenskap. BrefKöpingar 31 (1675). Därs. 75 (1734). —
Spoiler title
Spoiler content