SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
FÖRVALTNING förval4tniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förva´ltning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. forvaltning, t. verwaltung]
(i sht i fackspr.) vbalsbst. till FÖRVALTA. — jfr ARMÉ-, BAN-, BANK-, BOLAGS-, CENTRAL-, CIVIL-, DISTRIKTS-, DOMÄN-, EGENDOMS-, EKONOMI-, FINANS-, FORST-, HOV-, JÄRNVÄGS-, KRIGS-, LINJE-, LOKAL-, MARIN-, MILITÄR-, REGEMENTS-, REVIR-, RIKS-, ÄMBETS-FÖRVALTNING m. fl.
1) i abstr. anv.: skötsel, ledning, styrelse; administration. (Bankens) behörige anordning och förwaltning. StadfästWexelBank. 1675, § 1. Nu hafver man fyldt tiugu ett åhr; eller mö blifvit gift; .. gifve tå förmyndaren godset genast til them ut, och giöre för thes förvaltning redo. ÄB 23: 4 (Lag 1734). Granskning af Trollhätte kanal- och vattenverks räkenskaper och förvaltning. SFS 1905, nr 28, s. 3. — särsk.
a) i vissa uttr.: hava (ngt) under (sin) förvaltning, ställa (ngt) under (ngns) förvaltning; stå under (ngns) förvaltning (numera bl. om sak, förr äv. om person). The, som vnder theras förwaltning stå. Sahlstedt Hofart. 123 (1720). Om mannen .. hade under förvaltning omyndiges egendom. Olivecrona LagbGift. 86 (1851). Under statsverkets förvaltning stälda fonder och kassor. AB 1889, nr 255, s. 3.
b) i sht förvaltn. om den inre administrationen i ett land, innefattande all statsvärksamhet som icke är vare sig statsreglering, lagstiftning l. rättsskipning; jfr FÖRVALTA f. Alla förvaltningens grenar. Han vände folket vid en regelbunden förvalltning. Schröderheim Robertson 1: 143 (c. 1794). Öfver .. (tjänstemännen) stod Konungen med sitt Råd, den högste i Lagskipningen, den högste i Förvaltningen och i afseende å verkställande makten. Nordström Samh. 2: 554 (1840). RMalmgren i LbRättskLandsf. 5: 1 (1919).
c) mil. o. sjömil. om handhavandet av de ekonomiska angelägenheterna o. vården av material o. d. i hären o. vid flottan; jfr INTENDENTUR-FÖRVALTNING. Sammandrag af Författningar, rörande Förvaltningen vid Krigsväsendet til Lands. Tibell (1822; boktitel). IllMilRevy 1898, s. 64.
2) i konkretare l. helt konkret anv.; särsk.
a) tid under vilken ngn förvaltar ett ämbete l. dyl. Jag menar, at Hans Excellence under sin förvaltning slöt fred med Marocco. Höpken 1: 278 (1777). WoH (1904).
b) förvaltande ämbete l. myndighet; styrelse; förr äv.: (anförtrott) värv, syssla. Swedberg Schibb. 255 (1716). År 1803 .. inrättades .. en gemensam Styrelse för Flottornes ärender, under namn af Förvaltningen af Sjöärenderne. AdP 1809, IV. 1: 1381. Förvaltningarna för de enskilda jernvägarne i riket. VL 1897, nr 276, s. 2.
c) koll.: sammanfattning av de förvaltande myndigheterna i en stat l. en kommun. GASilverstolpe (1824) enl. Kindblad. Carlson 2Skolgeogr. 15 (1892). Likaledes skall hvarje till ett fartyg adresseradt gnisttelegram befordras, om detsamma till befordran mottagits af förvaltningen i ett fördragslutande land. SFS 1908, nr 20, s. 7.
Ssgr (i allm. till 1): FÖRVALTNINGS-BERÄTTELSE. i sht om bolagsstyrelses redogörelse för sin förvaltning. SFS 1895, nr 65, s. 12. MeddSlöjdf. 1898, 1: 32.
-BESTYR. särsk. till 1 b. Boström 3: 449 (1847). (Johan Skyttes) arbetsdrift och duglighet gjorde honom lika användbar i alla förvaltningsbestyr. IllSvH 4: 77 (1879).
-BIDRAG~20 l. ~02. i sht om av staten lämnat bidrag till sjukkassas förvaltning. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 2. SFS 1891, nr 81, s. 6.
-BYGGNAD. administrationsbyggnad. TT 1887, s. 102.
(1 c) -DIREKTION. mil. o. sjömil. (förr) myndighet vid regemente (kår) av hären o. station av flottan för handhavande av vissa förvaltningsärenden; jfr REGEMENTS-FÖRVALTNING o. BEKLÄDNADS-DIREKTION. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 162 (1879). Hasselrot Härordn. 43 (1888). UFlott. 1: 141 (1903).
-DISTRIKT. jfr -OMRÅDE; i sht till 1 b. Med en tätare befolkning följer, att redan ett mindre område innefattar tillräcklig folkmängd för att utgöra ett eget förvaltningsdistrikt. Svedelius Statsk. 1: 207 (1868).
-DOMSTOL(EN). (i Finl.) i uttr. högsta förvaltningsdomstolen, den domstol som i Finl. utövar högsta domsrätten i förvaltningsrättsliga besvärsmål; jfr REGERINGS-RÄTT. FFS 1918, nr 74, s. 6.
-EXAMEN. (i Finl. före 1922) i uttr. högre förvaltningsexamen, akademisk examen som berättigar till innehavande av högre administrativ tjänst, o. lägre förvaltningsexamen, akademisk examen som berättigar till innehavande bl. a. av lägre administrativ tjänst; jfr KANSLI-EXAMEN. FFS 1894, nr 35, s. 5.
-FRÅGA, r. l. f. Besvär öfver fördelningschefs beslut i förvaltningsfråga må anföras hos Arméförvaltningen. SFS 1893, nr 6, s. 4.
-FÖRESKRIFT~002 l. ~200. förvaltn. Hvad gällande förvaltningsföreskrifter därom stadga. TjReglArm. 1889, s. 81.
-GODS. jur. egendom som förvaltas av viss person. Hustruns förvaltningsgods. Björling CivR 246 (1910).
-GREN. i sht till 1 b. Boëthius Sedel. 274 (1807). Sju (av statsråden) skola vara chefer och föredragande hvar för sin förvaltningsgren eller departement. LbFolksk. 589 (1892).
-KOMMITTÉ. särsk. om kommitté inom landtbruksakademien som bl. a. handhar värkställigheten av akademiens beslut och vården av dess ekonomi o. institutioner o. som åren 18491889 utövade uppsikt över de offentliga landtbruksinstitutionerna samt landtbrukstjänstemännen; jfr -UTSKOTT. LAH 7: 153 (1847).
-KOSTNAD. kostnad för förvaltning (av ngt). Afdrag af förvaltningskostnader. AB 1865, nr 222, s. 3.
(1 b) -LÄRA, r. l. f. [jfr t. verwaltungslehre] (föga br.) förvaltningsrätt (i bet. 2). TT 1885, s. 147. Sommarin EkonL 1: 40 (1915).
-MAN, m. (mindre br.) person som deltar i l. leder förvaltningen av ngt. (Karl XI) var en klok och kraftig förvaltningsman. Hjärne K12 7 (1902). SD(L) 1902, nr 120, s. 2.
-MASKIN. (mindre br.) jfr -MASKINERI; i sht till 1 b. Förvaltningsmaskinen arbetar tungt och illa. Samtiden 1872, s. 20. Boëthius HistLäsn. 1: 332 (1895).
-MASKINERI. i sht till 1 b. Samtiden 1873, s. 622. 1634 års skickligt hopsatta förvaltningsmaskineri hade svårt att göra tjänst. SvH 5: 306 (1906). LAHT 1908, s. 131.
-MYNDIGHET~200 l. ~102. särsk. konkretare, om ämbetsvärk, institution o. d. Frey 1845, s. 218. Skatte- och utgifts-poster, hvilka höra under olika lokala eller provinsiela förvaltningsmyndigheter. SvTidskr. 1871, s. 280. Instruktion för fördelningscheferna beträffande den dem tillkommande förvaltningsmyndighet. SFS 1893, nr 6, s. 1.
-OMRÅDE~020. jfr -DISTRIKT; i sht till 1 b. Thomée IllSv. 30 (1866). För att ett land lättare skall kunna styras indelas det i vissa förvaltningsområden, som styras af särskilda, af regeringen tillsatta ämbetsmän; .. t. ex. .. län .. departement. Carlson 2Skolgeogr. 15 (1892). HbSkogstekn. 211 (1922).
-ORGAN. Forssell Stud. 2: 80 (1884, 1888). Socialförsäkringens tre hufvudgrenar, sjuk-, olycksfalls- och invalidförsäkringen, genomfördes i Tyskland såsom fullt fristående anordningar med hvar sina förvaltningsorgan. 2NF 38: 414 (1926).
-PERSONAL. Kammare och kansli, fögderier och afvelsgårdar kräfde en öfvad och kunnig förvaltningspersonal. Forssell Hist. 1: 196 (1869).
-REDOGÖRELSE. (i Finl.) = -BERÄTTELSE.
-REFORM. särsk. till 1 b. NF 3: 874 (1879).
-RÅD, sbst.1 (i Finl. samt i fråga om förh. i vissa främmande länder) benämning på vissa korporationer som handhava förvaltningen av ett förvaltningsområde, ett större företag, en institution o. d. KrigVAH 1844, s. 95 (i fråga om fr. förh.). Bolagets styrelse, bestående af Förvaltningsrådet och Direktionen. FFS 1889, nr 30, s. 3. SFS 1900, nr 76, s. 21 (i fråga om den permanenta skiljedomstolen i Haag).
-RÅD, sbst.2 (i Finl.) titel för bisittare i högsta förvaltningsdomstolen. FFS 1918, nr 74, s. 5.
-RÄTT, r. l. m.
1) rätt att förvalta ngt. Strinnholm Hist. 3: 309 (1848). Björling CivR 235 (1910).
2) jur. o. statsv. till 1 b: läran om o. sammanfattningen av rättsnormerna rörande statens förvaltning. Boström 2: 352 (1842, 1859). Reuterskiöld FörelStatFörvR II. 1: 3 (1919).
Avledn.: förvaltnings-rättslig, adj. jur. o. statsv. Förvaltningsrättsliga besvärsmål. FFS 1918, nr 74, s. 5.
-TID. tid för ngns förvaltning. Ferner PVetA 1765, s. 4. Per Brahes förvaltningstid (i Finland blev) en epok af rask utveckling för dessa nordliga nejder. Schybergson FinlH 1: 480 (1887).
(1 c) -TJÄNST. mil. o. sjömil. tjänst(göring) som avser förvaltningen inom hären (l. dess underavdelningar) l. vid flottan; äv. i inskränktare anv.: intendenturtjänst. GrundHärFörvaltFält 7 (1892).
(1 c) -TRUPP. (numera mindre br.) mil. trupp avsedd att biträda i förvaltningstjänst (l. intendenturtjänst), intendenturtrupp. NF 5: 570 (1882). IllMilRevy 1900, s. 188.
-UTGIFT~20 l. ~02. jfr -KOSTNAD. SFS 1892, Bih. nr 98, s. 16.
-UTSKOTT~20 l. ~02. jfr -KOMMITTÉ. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Wieselgren Samt. 27 (1870, 1880). Landstinget må å lagtima möte för tiden intill nästa lagtima sammankomst utse ett förvaltningsutskott. Hammarskjöld Kommunallag. 272 (1919).
(1 b, c) -VÄRK, n. (mindre br.) Krigs-styrelsens förvaltningsverk. Lefrén Förel. 1: 210 (1818). De under .. (statsdepartementschefernas) Departementer lydande Förvaltningsverk. SFS 1849, nr 35, s. 3. Hahnsson (1896).
-ÅR. jfr -TID. Westee (1842). Under förvaltningsåret 1 juli 1907 —30 juni 1908. 2NF 10: 1095 (1909).
-ÅTGÄRD~20 l. ~02. Tegnér (WB) 7: 101 (1832).
-ÄRENDE. särsk. till 1 b. Nordström Samh. 2: 554 (1840). SFS 1920, s. 771.
Spoiler title
Spoiler content