SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MYSK mys4k, sbst.1, äv. (numera bl. arkaiserande) MOSKUS mos4kus l. MUSKUS mus4kus, sbst.1, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. l. r. ((†) n. (i bet. 1) SvTyHlex. (1851), Björkman (1889)); best. -en; förr äv. (i bet. 1) MUSK, sbst.3 Anm. Ordet användes tidigast med lat. böjning: Itt halfft gran Musci. BOlavi 33 b (1578). Berchelt PestOrs. G 5 b (1589: Moschi, gen. sg.).
Ordformer
(moskus (-ch-, -sch-) c. 17001906. musk (-sc) 16731837. muskus (-sc-, -sch-) 1651 (: Muskusroser, pl.)1890. musque 16901843. mysk (-ch) 1751 osv. myske 1797)
Etymologi
[jfr fsv. muskushus, myskdosa; jfr d. moskus (ä. d. muskus, musk), t. moschus (ä. t. mosch, musch), eng. musk; av fr. musc resp. senlat. muscus, mlat. moschus, jfr sengr. μόσκος, μόσχος; av österländskt urspr. (jfr pers. musk, arab. misk) o. möjl. samhörigt med sanskr. muská-, testikel. — Jfr MUSKAT]
1) det för sin starka o. egendomliga lukt bekanta ämne som avsöndras av myskdjuret, Moschus moschiferus Lin., o. som i sht förr användes ss. parfym (l. ss. ingrediens i parfymer) o. ss. läkemedel, förr äv. ss. ett slags krydda vid finare matlagning; stundom äv. om likartat sekret som avsöndras av andra djur, i sht av sibetkatten; jfr BISAM 1 o. DESMAN 1. HovförtärSthm 1654, s. 547. För Hufwudet (användas ss. läkemedel): Morseller aff Bernsteen, Ambra, Musc (m. m.). Hiärne Suurbr. 42 (1680). När .. (gräddmjölkstårtan) är bakat, lägg där i Såcker, Musk och Pomerantzeblomme Wattn. Rålamb 14: 121 (1690). Se den Seigneuren / Med spratlande vador; / Kän den odeuren / Af musc och pomador. Lenngren (SVS) 2: 184 (1796). SFS 1920, s. 381. — särsk.
a) i uttr. artificiell l. konstgjord mysk, framställd på syntetisk väg. Berzelius Kemi 5: 1277 (1828). NoK 100: 239 (1931).
b) ss. första led i ssgr för att beteckna att ngt har en lukt av mysk l. en lukt som påminner om mysk.
2) (i formen moskus) (†) zool. = MYSK-DJUR. Linné SystNat. 13 (1748).
Ssgr (till 1. Anm. Jfr äv. myska, sbst.1 ssgr): (1 b) MYSK-, förr äv. MOSKUS- l. MUSKUS-AND. zool. andarten Cairina moschata Flem., bisamand, desmansand, ”turkisk and”; jfr and, sbst.1 1 b. Cook 2Resa 44 (1783). FoFl. 1907, s. 85.
(1 b) -BAGGE. zool. långhorningen Aromia moschata Lin. Rebau NatH 1: 586 (1879).
(1 b) -BLOMMA, r. l. f. växt av släktet Mimulus Lin., särsk. arten Mimulus moschatus Dougl.; äv. (i sht i pl.) om drog av växten. AHB 54: 56 (1871). Fries SystBot. 49 (1891).
(1 b) -BLOMSTER. = -blomma. HbTrädg. 7: 204 (1883).
(1 b) -BOCK. zool. = -bagge. 1Brehm III. 2: 36 (1876).
(jfr 2) -DJUR. hjortdjuret Moschus moschiferus Lin., hos vars hanne mysk avsöndras i en mellan naveln o. könsorganen sittande pungformig körtel (myskpung); särsk. zool. i pl. ss. namn på underfamiljen Moschinæ. Sahlstedt (1773). Rendahl Brehm 2: 63 (1929).
-DOFT.
-DOFTANDE, p. adj. Inom boudoirernas myskdoftande väggar. Blanche Tafl. 2: 90 (1845, 1856).
-EMULSION. farm. beredd av mysk m. m. Lindgren Läkem. 29 (1891).
-ESSENS. (i fackspr.) Almström KemTekn. 2: 297 (1845).
(1 b) -FRÖ, n. (†) = -korn. Wikforss 2: 181 (1804).
-GRÄS, se myska, sbst.1 ssgr.
(jfr 2) -HJORT. zool. = -djur. Thorell Zool. 2: 112 (1861).
(1 b) -HYACINT. bot. liljeväxten Muscari moschatum Willd.; jfr desmans-hyacint. HbTrädg. 6: 162 (1876).
(1 b) -KALV. myskoxkalv. —
-KATT. (moskus-, muskus-) [jfr (ä.) d. moskuskat, eng. musk-cat] (†) = desmanskatt 1. (Bladh o.) Hornstedt 115 (1783). Hagberg Shaksp. 11: 85 (1851).
(1 b) -KATTOST~02 l. ~20. bot. myskmalva. Nyman FanerogFl. 168 (1873).
(1 b) -KO. om hona av myskoxen. SvD 10/9 1899, Söndagsbil. s. 2.
(1 b) -KORN. (i fackspr.) bisamfrö; jfr desmans-frö. Wikforss 2: 181 (1804).
-KÖRTEL. zool. körtel som avsöndrar mysk l. likartat sekret. Sundström Huxley 393 (1874; hos näbbmöss). 3NF 5: 786 (1926; hos desmansråtta).
-LUKT. Rinman JärnH 650 (1782). Hans sofrum doftade af svag parfym — en dämpad mysklukt. Wallengren Mann. 305 (1895).
-LUKTANDE, p. adj. Thorell Zool. 2: 200 (1861).
(1 b) -MALVA. bot. växten Malva moschata Lin. Nyman VäxtNatH 1: 356 (1867).
-MUS. zool. (djur av) släktet Desmana Güld., desmansnäbbmus, bisamnäbbmus; jfr desmansråtta 1. Stuxberg (o. Floderus) 1: 674 (1901).
(1 b) -MYNTA, r. l. f. (i vissa trakter) växten Menta sativa Lin. Fries Ordb. 83 (c. 1870).
-MÅRA, se myska, sbst.1 ssgr.
(1 b) -NÄBBA, r. l. f. bot. växten Erodium moschatum (Lin.) Herit. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 299 (1901).
(1 b) -OLIV. (†) ett slags oliv. HovförtärSthm 1693 A, s. 2377. Därs. 1716 A, s. 1557.
(1 b) -OXE. idisslaren Ovibos moschatus Zimm., vars kött har mysklukt, bisamoxe. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 43. FoFl. 1935, s. 184.
Ssg: myskox-kalv. Kolthoff NPolartrDäggdj. 28 (1903).
-PULVER. farm. = desmans-pulver. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-PUNG. pungformigt körtelorgan hos myskdjuret (o. vissa andra djur som avsöndra ”mysk”); särsk. farm. (i sht i pl.) om drog av myskpungar. Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 78. SvFarm. 185 (1901).
-PÅSE. (förr) för mysk som bars ss. parfym. Wingård Minn. 5: 179 (1847). Hagberg Shaksp. 8: 363 (1849).
(1 b) -ROT. farm. om rötterna av växterna Ferula Sumbul Hook. fil. o. Ferula suaveolens Aitch. et Hansl., vilka användas ss. ersättningsmedel för mysk. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 377.
-RÅTTA.
1) sorken Fiber zibethicus Cuv., bisamråtta (se d. o. 2), sibetråtta, desmansråtta (se d. o. 2). Synnerberg (1815).
2) (mindre br.) i uttr. indisk myskråtta, = desmansråtta 4. 1Brehm 1: 292 (1874).
(1 b) -SMULTRON. (moskus-) [efter det äldre nylat. namnet Fragaria moschata Duch.] (†) trädg. (”bär” av) växten Fragaria elatior Ehrh., jordgubbe (se d. o. 1 a). Eneroth Pom. 2: 381 (1866). Sundius HbTrädg. 94 (1894).
-SVIN. zool. navelsvin, bisamsvin; särsk. om arten Dicotylus labiatus Cuv. Pfeiffer (1837). SvUppslB 19: 840 (1934).
-TINKTUR. (i fackspr.) tinktur bestående av i sprit upplöst mysk l. av spritlösning på bisamfrön (myskkorn). Almström KemTekn. 2: 635 (1845). Leufvenmark Vin. 1: 105 (1869).
-TÅTEL, se myska, sbst.1 ssgr.
(1 b) -ÖRT. bot.
1) växten Adoxa moschatellina Lin., desmansknopp (se d. o. 3). Hartman ExcFl. 55 (1846).
2) = -blomma. HbTrädg. 6: 158 (1876).
Avledn.: MYSKERA, v., -ing. (förr äv. musquera) (numera föga br.) till 1: göra (ngt) välluktande (förr äv. välsmakande) gm mysk. Man kan ambrera och musquera (de brända mandlarna). Rålamb 14: 138 (1690). I mitt rum var rökt med något myskeradt rökpulfver. Knorring Skizz. I. 1: 16 (1841). LoW (1889).
Spoiler title
Spoiler content