I. adj.: av många (olika) slag, många slags, olika slags, allahanda; vanl. med pluralt huvudord; med singulart huvudord numera nästan bl. dels i uttr. i mångahanda måtto (förr möjl. äv. med måtto uppfattat ss. plural), dels ngn gg i uttr. av mångahanda art. Huru oredelige the med oss handlat haffue i mongehande motte. G1R 1: 270(1524). Gaffuonar äro mongahanda, men anden är en. 1Kor. 12: 4(NT 1526). (Tungan) retar til månghanda strijdh. Forsius Fosz 196(1621). Vi tiene i verden på månghanda sätt. Nordenflycht QT 1745, s. 71. Den mångahanda trolldom, som af dem öfvades. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 16(1868). Tidningarna skola .. hämta sitt stoff från mångahanda olika källor. Cederschiöld Skriftspr. 318(1897). Av mångahanda art. Östergren(1932). — särsk. (†) i uttr. huru mångahanda, av huru många olika slag. Huru många handa är Synd? Tweggiehanda. Arfsynd och Wärcksynd. Swebilius Cat. 2: 27(1689). Schultze Ordb. 2959(c. 1755).
II. sbst.: en mängd saker l. ting l. förhållanden o. d. av olika slag, mångt och mycket. Tu haffuer vmsorgh och bekymmer om mongahanda, Men itt är nödhtorfftigt. Luk. 10: 41(Bib. 1541). En Book af fyre regerande Kungar; / Ther i tu nogsam lust, och tröst och månghanda finner. Stiernhielm Herc. 151(1658, 1668). Hans hustru .. (hade) förgätit minnet af ungdomens svärmeri för dagens mångahanda. Geijerstam LycklMänn. 108(1899). Fågelsångens muntra mångahanda. Österling Idyll. 61(1917).
