MÅNGFALDELIGEN moŋ3~fal2deli1gen l. -lig1en, förr äv. MÅNGFALDELIG l. MÅNGFALDELIGA, adv.
Ordformer
(-falde- (-lld-) 1640—1932. -falle- c. 1580. -lig c. 1580. -liga (-gh-) 1640—c. 1755. -ligen 1745—1932)
Etymologi
[fsv. mangfaldelika; jfr d. mangfoldelig; till fsv. mangfaldeliker, av manger (se MÅNGEN) o. adj.-suffixet -faldeliker (se -FALDELIG); jfr MARG-FALDELIG]
(numera bl. ngn gg arkaiserande, emfatiskt) mångfaldigt, många ggr, mångfalt. Herre gudh, wÿ haffuom sÿndat moot tig / Medh wåra fäder så mongfallelig. Holof. 28(c. 1580). Jag (dvs. Zorn) har .. aldrig vågat drömma långt, men så har jag också mina flesta drömmar överträffade mångfaldeligen. Engström Zorn 1(1928; motto).
