SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÖBLERA möble4ra l. mø-, i Svealand äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(meub- 16671809. mob- 1703. moub- 17101711. möb- 1773 osv.)
Etymologi
[jfr t. möblieren; av fr. meubler; avledn. av MÖBEL]
med avs. på rum, bostad o. d.: förse med möbler; i sht förr äv. allmännare: förse med inredning, inreda; förr särsk. dels i fråga om utsmyckning med tavlor, speglar o. andra mindre prydnadsföremål, dels i fråga om tapetsering, gardin- o. draperiuppsättning o. d.; äv. i uttr. möblera (ett rum o. d.) med ngt; äv. abs.; äv. i p. pf. med adjektivisk anv.; jfr MÖBEL 1, 2. Möblerat rum att hyra. KlädkamRSthm 1667, s. 81. Min Engell (kan) .. moblera gålen som ett litett dåkskåp. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 11 (1703). Ett med målningar meublerat rum. Scherping Cober 2: 193 (1737). Tapeter .. hvilka komma att brukas till General Krigs Rätten .. (för) Rums meublerande. HusgKamRSthm 1758, s. 503. Gula rummet .. var möbleradt i kejsarstil med stela stolsrader och en lång soffa på lejontassar. Heidenstam Alienus 3: 37 (1892). Rummen voro dyrbart möblerade. Hallström Händ. 272 (1927). — jfr OM-MÖBLERA, ävensom O-MÖBLERAD. — särsk.
a) ordna möblerna i ett rum l. i en våning (så l. så). Om flygeln skall få plats, måste vi möblera (rummet) på annat sätt.
b) (†) refl.: inreda l. möblera sitt hem l. sin bostad; inreda ett hem åt sig, sätta bo; äv. allmännare: pryda sig, styra ut sig. Icke heller har iag .. med andras Fiädrar mig uthputzat och meublerat. VDAkt. 1708, nr 119. Nordforss (1805).
c) (†) i p. pf. med adjektivisk bet., i uttr. väl möblerad, som har ett väl inrett l. möblerat hem. Jag fannt både fru och dotter charmanta, men ingendera vacker, mycket väl logerade och meublerade, i full parure. Tersmeden Mem. 2: 48 (1734). ÖoL (1852).
d) (vard.) i sådana uttr. som vara omöjlig att ha i möblerade rum o. d., ss. beteckning för att ngn uppträder så ostädat att han icke kan tolereras (ss. gäst) i ett hem; ofta skämts. o. hyperboliskt. Lindahl SvMill. 9: 76 (1904; om en försupen student).
e) (mera tillf.) i utvidgad anv., i fråga om smyckande av gårdsplan, stad o. d. (med balustrader resp. hus o. d.). Betydelsen af, att en öppen plats ”möbleras”, och att den möbleras på ett konstförståndigt sätt. TT 1900, Byggn. s. 122 (i fråga om anordningar på en gårdsplan). Han skulle, om han fick sin vilja fram, möblera vår stad med nya hus i antika stilar. SvD(A) 1929, nr 124, s. 10.
f) (vard., i sht skämts.) bildl., i sådana uttr. som ha en (så l. så) möblerad hjärna, ha det (så l. så) möblerat i huvudet o. d., ss. beteckning för ngns (större l. mindre) begåvning l. ngns (högre l. lägre grad av) bildning l. kunnighet; i sht förr äv. i uttr. möblera sin hjärna med ngt, inlära ngt l. proppa sitt huvud fullt med ngt; jfr INREDA I c. Den (tar fel) som tror, at de endast hafva vett och tanke-styrka, som ifrån barndomen meublerat sin hjerna med Grekiska och Latinska Glosor. 1Saml. 7—9: 175 (1776). (Han) brukar förtala sitt eget hufvud, såsom mindre väl möbleradt. Bremer NVerld. 2: 493 (1853). Vildar, hvilkas hjärnor icke på långt när äro så väl möblerade som missionärernas. Hedin Transhim. 1: 86 (1909). Saxon Handelsb. 179 (1932).
g) ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv.: sätt att möblera (ett rum); äv. konkret: uppsättning av möbler; jfr MÖBLEMANG. NoraskogArk. 6: 49 (1768). I enlighet med tidens (dvs. 1820-talets) möblering satt (sällskapet) rundt omkring väggarna. De Geer Minn. 1: 5 (1892). Möblering för .. fyra .. rum. SFS 1936, s. 1111.
Särsk. förb.: MÖBLERA OM010 4. ordna möblerna (i ett rum) på annat sätt, flytta om möblerna (i ett rum); äv. med obj. betecknande rum o. d.; jfr möblera a; i sht förr äv.: skaffa nya (l. andra) möbler i (ett rum); ofta bildl.: ändra ordningen l. platsen l. utseendet (av ngt), stuva om (ngt). Hon hade möblerat om (i) vardagsrummet. (Sv.) Möblera om, (fr.) remeubler à neuf. Berndtson (1880). Jag möblerade om mina anletsdrag efter den högre tragiska skolans föreskrifter. Essén Prim. 94 (1919). jfr ommöblera.
MÖBLERA UPP010 4 l. OPP4. förse (ett rum) med möbler. Envallsson Julaft. 44 (1801).
Ssg: MÖBLERINGS-AFFÄR. möbelaffär. KatalIndUtstSthm 1897, s. 71.
Avledn.: MÖBLERBAR, adj. om hall o. d.: som kan möbleras. SvD(A) 1929, nr 109, s. 17. Avledn.: möblerbarhet, r. l. f. Form 1935, s. 160.
Spoiler title