SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÖBLEMANG möb1lemaŋ4 l. 1-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(meubel- 1650. meuble- 16511904. möble- 1872 osv. -man 1650. -mang 1872 osv. -ment (-dt) 16511904)
Etymologi
[jfr t. möblement; av fr. ameublement (se AMÖBLEMANG), till ä. fr. ameubler, möblera, till à (se À) o. meuble (se MÖBEL)]
koll., om (alla) möblerna i ett rum, en våning l. en bostad o. d., förr möjl. äv. med inbegrepp av ”tapeter” l. väggbonader o. d.; särsk. om möbler komponerade ss. en enhet för ett rum o. d.; jfr MÖBEL 3. Hennes Maij:tz Gröna Meubelman. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 212. Tvenne i polerad björk utförda möblemang af solid, hemtreflig karakter. PT 1909, nr 136 A, s. 3. Ett skrangligt bord, en utdragssoffa och två stolar var hela möblemanget. Siwertz JoDr. 41 (1928). — jfr MATSALS-, RÖKRUMS-MÖBLEMANG m. fl. — särsk. bildl.; jfr MÖBEL 4 b. Hon hyste för honom den oreflekterade tillgivenhet, som barn ägna en äldre person, som tillhört möblemanget i deras liv, så långt de kunna minnas. Odelberg Cooper Dav. 153 (1943).
Spoiler title